Lite med avsmak betraktade de vinröda ögonen omgivningen. Det höga sorlet i värdshuset gav henne nästan en mild huvudvärk. Dessa människor… Fulla och patetiska. Många av dem bedrev sin dyrbara tid till att inte åstadkomma något. Åren rann ut till inget. Kanske var deras höga skrik, ett rop på hjälp? Rop som drunknade i varandra. Hennes smala fi…[Read more]

Öl. Hon bokstavligen stank av det i detta laget, men kanske det var lika bra för det dolde lukten som kom då man reste på vägarna utan större tillgång till att tvätta sig. Inte för att hon på något vis var orenlig, men det var inte alltid så lätt att hålla sig hygienisk då man reste omkring. Men trots att hon var dränkt i öl så kunde hon ju inte…[Read more]

Igen. Hur många gånger kunde inte Rushla räkna på sina feta fingrar att hennes bror hade förstört hennes affärer. Nu skulle hon inte få denna främling att betala något och dessutom skulle hon bjudas på en öl. Lite irriterad korsade hon armarna och drog inte doften av ölen som de flesta skulle se som en stank, i alla fall i de stora mängderna.…[Read more]

Ayperos mörka ögon studerade Davant hela tiden medan han yttrade sina ord. Det var som om han analyserade alla rörelser och alla ord, och vad han hade tänkt säga trots att orden blev osagda. Kanske han till och med kände av vad som egentligen rörde sig där i Davants huvud, men om så var fallet sa han inte det högt. Trots allt var det hur folk ager…[Read more]

Det var typiskt hennes tur. Det räckte inte med all skit hon var tvungen att hantera på färden hit. Här hade hon tänkt ta en öl, lite mat och sova lite innan hon reste vidare i lugn och ro – men som vanligt tyckte världen om att skita på hennes huvud. Ungefär som då fåglar sket på en i förbifarten, men mycket oftare. Så istället för att bara k…[Read more]

Nästan äckligt tyst satt Nenya och betraktade Davant och Ayperos. Hennes huvud var snett och de intensiva ögonen blixtrade. Det var svårt att dölja sin nyfikenhet och upprymda humör. Det kändes rätt. Även om det snarare var som en intressant lek för henne. Som nästan allt var för henne. För vad var egentligen en människa? Men denna människa hade…[Read more]

Det kändes alltid lite som ett tomrum när hon spenderade pengar. Fast hon var medveten om att det snart skulle komma tillbaka. Om inte mer. Den nyfunne personen skulle kanske kunna leda henne till mer eftertraktade varor, om inte ännu bättre, äventyr! Bara tanken gjorde henne upprymd. När senast hade hon varit på ett sådant? Som inte slutade…[Read more]

Ayperos lyssnade på Davants ord. Så klart visste han redan allt detta, men det var ändå intressant att höra att mannen var så ärlig med hur han förhöll sig själv till världen och sin familj.

‘Och vad hindrar dig från att bli er familjs överhuvud, och ta din fars rikedomar?’ undrade han, mer som en tanke snarare än en uppmaning till en konspirati…[Read more]

Nenyas flin blev bredare. Sättet som kvinnan framför henne talade till henne. Som om det var vilken dag som helst. Som om hon var vem som helst. Det hela fick henne att skrocka till. Innan yxan sjönk in i hennes ben, undveks skadan av att hon tog ett steg bakåt. Överstökat? Snarare tvärtom. Vad var det roliga med att göra det enkelt? Ögonen…[Read more]

Vid alla hörntänder! Rushla stannade till och hennes hjärta stannade ett kort ögonblick. Den vackra ölen forsade ner på de smutsiga gatorna och inte ner för hennes strupe. Tanken var hjärtskärande. Allt stannade till för ett ögonblick och blev suddigt. Hur skulle hon nu kunna betala tilbaka det som hon hade spenderat, speciellt förlorat i…[Read more]

Skjórinn
“Du mener om jag skull störas av at ein mann sitter bak meg, som ikke bryr seg om hans gjerninger kan oføre til lidelse og død, åt ein som ikke förtjener det?” Skjórinn vred lite på sig där hon satt i sadeln och tittade bak på honom. Så hon kunde se honom i ögonen. Hon hade svårt att tro på att någon inte kunde bry sig och försökte se i…[Read more]

Skjórinn
När djuret gick fram för att dricka, ställde sig Skjórinn vid sidan och klappade stoet över halsen och manen. Höll vakt efter varg, som hon lovat. Fast i de här skogarna fanns det inte många och de var inte ens i närheten just nu. Det var värre med björnarna, men så länge man inte klampade rakt ner i deras iden så var det ingen fara med…[Read more]

Skjórinn
Det hade räckt med att han knuffat på. Han hade inte behövt lyfta henne på det där sättet. Hon ryckte förvånat till och tittade förvirrat ner på honom. Det spratt till i hennes ben, men hon hindrade impulsen att sprattla loss. Hade förväntat sig och velat ha hjälp upp, vem var hon att döma sättet.. Men hon var van att ha kontroll och kä…[Read more]

Silke
Den gråa tjuven la armarna i kors framför sig och rynkade på sina ögonbryn. Silke ogillade den här situationen. “Jag vill att du lämna mig ifred.” Hon tänkte inte ta emot örter från en främling, som hittade henne utan problem. Silke tänkte inte riskera att bli förgiftad i någon gränd. Alven var skum och hennes tålamod hade för länge sedan ta…[Read more]

Silke
Råttorna blir skrämda av oväsendet och flyr in i ett hål i väggen, in i cellen bredvid. Silke passar på att sträcka på sina ben, musklerna hade blivit en aningen stela och det knäppte till från hennes knän. Hennes ben är smala och musklerna långa. Gjorda för smidiga rörelser och snabbhet. Hon suckade lätt. Hon placerade sina bara fötter mot…[Read more]

Ayperos hade ett litet leende på sina läppar då han följde Davant tillsammans med Nenya. Mannen hade en speciell personlighet, och med tanke på alla århundraden av personer han mött så var det något speciellt att komma upp bland de mer minnesvärda. Om detta inte lede till något mer skulle det åtminstone roa honom denna kväll. Vad som hände däreft…[Read more]

Min Nenya. Orden fick henne att rysa och brista ut i ett leende som fick hennes vassa huggtänder att synas. Ett otäckt leende, men ett drömmande. Halvt som halvt lyssnade hon på vad scenen som hade skett framför henne. Närvaron i sig fick henne lite ofokuserad. Fast å andra sidan var det intressant och nästan lite roande hur Davant svarade hennes…[Read more]

Ett litet, nöjt leende fanns över hennes läppar när hon gick från trädgården där hon haft sitt möte med Vesvía. Det hade gått över förväntan och hon tycktes helt ha vunnit över den andra kvinnan på sin sida. Tipums lilla hesa skratt i hennes öra spädde på känslan av att ha lyckats till den mån att hon inte ens brydde sig om att tillrättavisa ho…[Read more]

Hon famlade i leran efter sina vapen, fann de tyginlindade skaften och tog ett fast grepp om båda yxorna. Lera och blod hade fastnat i hennes hår och kläder, och en liten stril av det ena eller det andra rann långsamt ned för hennes panna innan hon snabbt torkade bort det med baksidan av handen och hindrade det från att leta sig in i hennes ögon.…[Read more]