Ett litet melankoliskt leende dök upp på hans spruckna läppar över hennes ord.
‘En vän…’ mumlade han tyst. Ja han kunde nog behöva en vän i denna håla, och kanske det var allt som behövdes för att få dem ut därifrån? Samtidigt hade han inte förväntat sig att berätta något om sig själv, inte ens sitt namn, och han tänkte inte pressa henne helle…[Read more]

Alvinnans gröna ögon betraktade honom lite roat över hans uppenbara fundersamhet.
‘Vördade Ëarmelindo skickade mig, ambassadör Luka.’ förklarade hon simpelt. ‘Han ansåg att ni troligtvis skulle trivas bättre i yngre sällskap, så han skickade mig, eftersom jag är en av de yngre alverna i Dal’elath.’ förklarade hon med sin musikaliska accent som n…[Read more]

Kanske borde hon tacka ljudet utanför att hon fick något annat att tänka på än att hon var täckt i drakdregel. Även om det förmodligen var bättre än dregel från en vanlig mansjävel för människovalp. Fast kanske hon inte skulle vara så tacksam än? Tanken på att det skulle vara vargar gjorde henne irriterad och orolig. Hon lade sin hand om yxans sk…[Read more]

Lika snabbt som hon visat sina fenor och fjäll på armarna drog hon ner den vita skjortans ärmar för att dölja dem. Inte för att hon skämdes för dem. Tvärtom hon var stolt att tillhöra vattenfolket, snarare än markfolket. Allt var mer… rent och det var något mer som hon inte kunde sätta fingret på med Me’ersia. En magisk känsla, fast… nästan…[Read more]

Ranghildr hade en avlägsen blick, som om hon inte ens hade hört Eirik först eller att han var i bakgrunden. Lite tafatt tog hon tag i mjödet och stirra ner i dess mörkare vätska som om det vore en mörk avgrund. När väl Maeve levde och togs hand om hade ilskan om vad som hade hänt henne fyllt modern med en större ilska, vrede och sorg. Åtminstone…[Read more]

Älvskogen, på något vis tycktes han alltid återvända dit. Varthän hans bara fötter vandrade, lyckades de alltid återvända till Älvskogens behagliga klimat. Värmen som för honom var som en lockande dam efter några glas vin, allt för frestande för de flesta. Vem ville inte fly från vinters rusk och kyla? Magin var för honom vanligtvis det s…[Read more]

Ett litet sarkastiskt skratt lämnade den unga mannens något svullna läppar, och han hostade genast som resultat för ansträngningen. Han drog ett rossligt andetag för att lugna sig själv – hade han någonsin varit så törstig förr? Och här oroade han sig över sin luta då han kanske inte skulle överleva morgondagen.
‘Det är inte allt för bekvämt, ne…[Read more]

Eärmelindo log, men tackade artigt nej till erbjudandet och tillät istället Luka spendera kvällen så som han önskade. Ett behagligt lyster låg över staden då den var belyst av de tusentals lyktorna under natten, så som stjärnhimmelen man kunde glimta ovan ifall man råkade befinna sig på en plats där grenarna inte täckte skyn. Gryningen därp…[Read more]

Paladinen böjde lätt på huvudet i ett accepterande över hennes förslag.
‘Om ni önskar att jag tilltalar er vid ert namn, kan ni använda mitt förnamn med om det behagar er, min dam.’ svarade Caspian, och betraktade katten lite fundersamt. Det fanns någon slags skepticism i blicken, trots allt hade han inte rest med en sådan varelse förut och han fö…[Read more]

Hon var inte helt vid sina sinnens fulla bruk, annars hade hon kanske övervägt det som völvan föreslog med lite större aktsamhet. Hon hade alltid varit lite misstänksam till magi, kanske för att hon inte alls förstod den och fruktade vad den kunde göra med eller för den delen mot folk. Men i det druckna och febriga tillstånd som hon var i just då…[Read more]

Demonens små klor som borrade sig in i hennes axel verkade inte besvära henne nämnvärt, men det såg trots allt inte helt bekvämt ut. Hon vred lite på sig där hon satt och smuttade åter på sitt vin innan hon lät blicken lämna Daermond och istället falla på dörren som de nyligen gått in genom, som om hon ville försäkra sig om att ingen skulle rusa…[Read more]

I hörnet i samma cell hade en figur suttit livlös och tyst i ett av hörnet, och vid första anblick hade man kanske trott att han var död. Faktum var snarare att han fått ordentligt med stryk av vakterna och tuppat av. Ett smärtfyllt stön lämnade hans läppar då han började få tillbaka sina sinnen, och smärtan började pressa mot hans medvetandes ka…[Read more]

Flyr du från något, eller någon? Frågan fick henne att rynka på ögonbrynen så att ett par rynkor syntes i pannan. Vad var det för fråga? Inte skulle hon vara svag och vek att hon flydde från något eller någon. Det var inte hon det var fel på. Det var systemet. Systemet som höll henne ifrån att vara den som hon hade tränats till att bli. Hon hade b…[Read more]

Lite förvånad över sig själv lade hon en hand över sin mun. Där hade hon glömt av det igen. Dessa Marke’et visste sällan något om Me’ersia och dess folk. trots att hon vandrat i Talanriens markfolks länder ett bra tag nu, tycktes hon jämt glömma av sig själv. Hon nickade lite ursäktande med huvudet men log lite mjukt för att sedan gestikulera öv…[Read more]

Daermond
Han strök sig över sin orakade haka och gav ifrån sig ett kort skratt åt hennes kommentar över sina vasaller. En aningen självgod, lutar han sig tillbaka. Han anade varför hon plötsligt blivit intresserad av hans inblick i den här typen av affärer. Daermond tog en klunk från vinglaset och nickar. Visst kände han en och annan lönnmördare…[Read more]

Aine
Den unga magikern började fnissa förtjust när katten började prata. Förvisso med en röst som man knappast kunde koppla till en katt, men eftersom det naturligt inte förekom talande katter så kanske ingen röst skulle passa den ändå? Hans spinnande lät som rullande småsten eller det mjuka smattret av hagel. Hon strök honom över magen och nick…[Read more]

Audgisil studerade Eirik en stund med sina ljusblåa ögon, men var för trött för att argumentera om saken just då och förblev tyst. Istället vände han blicken till Ranghildr, för även om han hade kunnat förklara vad som skett fann han att orden inte räckte till. Detta var något som passade bättre för en mor att tala om – hur Maeve hade blivit utn…[Read more]

Alven gick ut efter honom, och stod en stund i tystnad innan han tog till orda igen.
‘Jag ska be en yngre alv besöka dig imorgon, så att du inte tynar bort i tristess.’ sa han med ett litet roat leende över hur de unga och dödliga alltid tycktes vilja att allt skulle hända med en gång.
‘Hur låter det?’ frågade han, och såg hur några alver jus…[Read more]

Skjórinn
Hon ser upp på honom med en oklar blick. Följer hans rörelser oblygt under tiden som han klär av sig och går ner i vattnet. Hade hon inte varit full och haft så ont kanske hans närvaro haft annan effekt hos henne? Men hon var trött och irriterad, på samma sätt ett skadat djur är irriterat. Det var något annat som retade henne också, förut…[Read more]

Skjórinn
Visst flammade det gnistor nu. Likt en ekorre satt Skjórinn uppflugen på en av den grova bjälkarna i taket. Det imponerande långhuset hade ändå högt i tak, både bildligt och bokstavligt. Hon flinar lite för sig själv och tuggar nöjd på det köttben hon tagit med sig upp. Hon dinglar rastlöst med ena foten, kanske medvetet för att låta l…[Read more]