Demonens små klor som borrade sig in i hennes axel verkade inte besvära henne nämnvärt, men det såg trots allt inte helt bekvämt ut. Hon vred lite på sig där hon satt och smuttade åter på sitt vin innan hon lät blicken lämna Daermond och istället falla på dörren som de nyligen gått in genom, som om hon ville försäkra sig om att ingen skulle rusa…[Read more]

I hörnet i samma cell hade en figur suttit livlös och tyst i ett av hörnet, och vid första anblick hade man kanske trott att han var död. Faktum var snarare att han fått ordentligt med stryk av vakterna och tuppat av. Ett smärtfyllt stön lämnade hans läppar då han började få tillbaka sina sinnen, och smärtan började pressa mot hans medvetandes ka…[Read more]

Flyr du från något, eller någon? Frågan fick henne att rynka på ögonbrynen så att ett par rynkor syntes i pannan. Vad var det för fråga? Inte skulle hon vara svag och vek att hon flydde från något eller någon. Det var inte hon det var fel på. Det var systemet. Systemet som höll henne ifrån att vara den som hon hade tränats till att bli. Hon hade b…[Read more]

Lite förvånad över sig själv lade hon en hand över sin mun. Där hade hon glömt av det igen. Dessa Marke’et visste sällan något om Me’ersia och dess folk. trots att hon vandrat i Talanriens markfolks länder ett bra tag nu, tycktes hon jämt glömma av sig själv. Hon nickade lite ursäktande med huvudet men log lite mjukt för att sedan gestikulera öv…[Read more]

Daermond
Han strök sig över sin orakade haka och gav ifrån sig ett kort skratt åt hennes kommentar över sina vasaller. En aningen självgod, lutar han sig tillbaka. Han anade varför hon plötsligt blivit intresserad av hans inblick i den här typen av affärer. Daermond tog en klunk från vinglaset och nickar. Visst kände han en och annan lönnmördare…[Read more]

Aine
Den unga magikern började fnissa förtjust när katten började prata. Förvisso med en röst som man knappast kunde koppla till en katt, men eftersom det naturligt inte förekom talande katter så kanske ingen röst skulle passa den ändå? Hans spinnande lät som rullande småsten eller det mjuka smattret av hagel. Hon strök honom över magen och nick…[Read more]

Audgisil studerade Eirik en stund med sina ljusblåa ögon, men var för trött för att argumentera om saken just då och förblev tyst. Istället vände han blicken till Ranghildr, för även om han hade kunnat förklara vad som skett fann han att orden inte räckte till. Detta var något som passade bättre för en mor att tala om – hur Maeve hade blivit utn…[Read more]

Alven gick ut efter honom, och stod en stund i tystnad innan han tog till orda igen.
‘Jag ska be en yngre alv besöka dig imorgon, så att du inte tynar bort i tristess.’ sa han med ett litet roat leende över hur de unga och dödliga alltid tycktes vilja att allt skulle hända med en gång.
‘Hur låter det?’ frågade han, och såg hur några alver jus…[Read more]

Skjórinn
Hon ser upp på honom med en oklar blick. Följer hans rörelser oblygt under tiden som han klär av sig och går ner i vattnet. Hade hon inte varit full och haft så ont kanske hans närvaro haft annan effekt hos henne? Men hon var trött och irriterad, på samma sätt ett skadat djur är irriterat. Det var något annat som retade henne också, förut…[Read more]

Skjórinn
Visst flammade det gnistor nu. Likt en ekorre satt Skjórinn uppflugen på en av den grova bjälkarna i taket. Det imponerande långhuset hade ändå högt i tak, både bildligt och bokstavligt. Hon flinar lite för sig själv och tuggar nöjd på det köttben hon tagit med sig upp. Hon dinglar rastlöst med ena foten, kanske medvetet för att låta l…[Read more]

Något hade hänt, han kunde nästan känna det i luften inne i rummet. Völvan var inte bara där för att se till Maeves skador. Men ingen ville säga något och han blev tillsammans med syskonen bestämt visade på dörren. Deras mor verkade inte heller riktigt vara sig själv och det gjorde honom en aning orolig. Men han följer med, ut från rummet tillsam…[Read more]

Sandor betraktade drottningen där hon stod, och lyssnade till hennes ord. Det fanns något beundrande där i hans ögon och han tog in hennes mod över att stå där och tala så självsäkert inför alla de samlade. Hon inspirerade åtminstone honom med sitt sätt att vara där i all sin enkelhet, utan att befästa sin auktoritet med guld och juveler, utan…[Read more]

Hans gensvar fick henne bara att flina lite drucket innan hon lade ned huvudet på de mjuka fällarna igen. Hennes föräldrar verkade inte vilja ha hennes syskon i rummet, och till viss del var hon kanske tacksam för det, även om det också hade varit en ursäkt att få prata om något mindre seriöst… Det hela varade dock inte särskilt länge och sna…[Read more]

Regnet… Den mänskliga skepnaden gjorde så att det blev kallt. Hon kunde inte rå för att skratta lite lätt åt det stela svaret. Folket uppe på land, eller Marke’et som hennes folk kallade de, hade en tendens att alltid gå till en diskussion om vädret när de inte hade något annat att tala om, eller ville rikta samtalet åt annat håll. Hon slog sin…[Read more]

Vinga betraktade raden med de vassa tänderna och tungan, de var en otäck syn. Även om hon var mer van med tanken på en sådan skepnad. Hon förstod varför de flesta skakade av skräck vid åsynen av ett sådant vidunder. Hans kommentar fick henne att fnysa till igen och hon skakade på huvudet. En spännande blandning? Det var det allt. Men det var ett…[Read more]

Oljudet hade nått Toss öron och fått honom att tappa flaskan i grytan. Lite förvirrat såg han på flaskan som då och då tittade fram i den bubblande soppan. Från bandet, som han knutit kring magen på förklädet, drog han fram en stor slev som han försökte fånga upp flaskan i. När han väl fick upp den var den tom. Hade den alltid varit tom? Han fö…[Read more]

Slaget mot hans tungor förvånade Tipum. Inte för att det var många som inte velat göra liknande sak… Det var bara få som agerade ut det. Redan det gjorde honom till en intressant man. Även fast han kunde förstå varför Isra hade ett extra öga till honom. Om man ändå skulle ha någon som glodde efter en dag in och ut, vad skadade lite vackrare folk?…[Read more]

Antrophelia… Redan vid nämnandet av staden anade mörkeralven vart samtalet var på väg. Hon spände sin käke och hon stannade upp med sitt bläddrande i boken. Sidornas prasslande tystnade och en lite tyngre duns hördes när lädret på bokens pärm slog igen. Det var ett minne som hon fortfarande hade färskt. Egentligen var det något som hon helst hade…[Read more]

Ordväxlingen och små bråken mellan syskonen hade alltid roat Ranghildr, även om det drog henne till vansinne när de var små. Med en liten drömmande blick såg hon mot dörren. På något sätt hade hon föredragit då de hade den mindre huset. Eller kanske det var tiden i sig hon hade föredragit… Det var inte förrän hon kände Audgisils hand om…[Read more]

Den gamle alven log lite melankoliskt, och såg ut genom ett av fönstren lite frånvarande en stund. Han tyckted bortkopplad från nuet en stund som var något längre än bekväm för dödligt folk, med minnesbilder som passerade framför hans ögon. Till sist tycktes han återvända, och vände blicken mot Luka.

‘Det är länge sedan vi haft en drake bland o…[Read more]