Alven tycktes nöjd över vad Luka hade visat honom, och hans främmande och oändligt djupa sinne drogs långsamt ifrån honom. Värmen och visheten som fanns där försvann, och lämnade kanske Lukas sinne i en gråare tillvaro. Men då de stod där igen, ansikte mot ansikte, hade han ett varmt leende på sina läppar.
‘Jag hoppas du kan förlåta mig, L…[Read more]

Völvan betraktade allt framför sig i tystnad, och vad hon såg tycktes nöja henne. Hon hade hört gudarnas röst genom Maeve och var än en gång övertygad om att släkten Ulfhedna var ämnade att styra, och således också ämnade för något stort. Kanske inte bara för dem själva utan för hela deras folk.

Medan völvan och Maeve såg varann i ögonen reci…[Read more]

Hennes lilla samling av nordmän stack märkbart ut bland de andra ädlingarna och vasallerna till Karm. Deras kläder var till större delen av läder och pälsar och nästan alla bar sitt långa hår flätat. Maeve red först i deras lilla klunga, ett halvt dussin välbeväpnade nordmän som befunnit sig på fastlandet när nyheterna om Loradons fall nått huvuds…[Read more]

Det var lätt att förlora sig i völvans blick och snart nog fann hon att det var precis vad hon gjort. Hon kunde inte längre känna de mjuka fällarna under sig eller den dunkande smärtan i ryggen, det var som om hon hängde i ett intet, eller snarare svävade. Var det något under hennes fötter? Hon såg ned men såg bara mörker och lyfte därför blicke…[Read more]

Lite förvånad över hur obekväm han var över hennes skiftande rynkade hon på ögonbrynen innan hon förstod. Ah. Det var snarare en rädsla för hennes nakenhet än hennes kvinnliga skepnad. Hon såg hans fundersamma blick åt alkoholen. Flaskan var liten för Luka i den skepnaden men hon skrockade till lite och lade sina läppar kring flaskan för at…[Read more]

Eärmelindos sinne var starkt, och även om han inte höll kvar Luka med våld så var det svårt att dra ifrån sig hans sinne. Det uråldriga som var hans tankar tycktes röra sig i komplicerade och långa tankemönster svåra för vanliga dödliga att sätta fingret på. Alvens sinne försökte lugna ned Luka med varma sinnesbilder om honom själv. Han var Lu…[Read more]

Det torra skrattet förvirrade henne. Inte mer än vad han talade om sedan. Ett torn? Vad var det för torn? Hon hade i för sig hört om torn i sig, långa byggnader som människor använde till strid eller att fängsla saker i… prinsessor till exempel. Men mannen framför honom kunde inte vara en prinsessa? Hon synade honom uppifrån och ner med en fun…[Read more]

‘Visa dig för mig…’ sa völvan, hennes gröna ögon intensivare än förr. Det låg makt i hennes ord, som gick djupare än vanliga ord och kanske till och med djupare än magi.
‘Visa mig, Oden, vad du genom ditt kärl i denna flicka gjort. Visa mig vad din vilja är.’ völvans medvetande rörde vid Maeves, och de verkade båda försvinna ut ur deras kroppar,…[Read more]

Det var rätt beslut. Det var rätt. Det var rätt beslut. Ranghildr kunde inte tvivla nu, det var redan gjort. Inget i det skulle ändras. Gerda hade trots allt redan sagt att Maeve var ämnad till mer än Draumrheim. Om det stillade hennes oro, eller skapade mer, var hon inte säker på. Tänk om det bådade värre situationer?

När Gerda bad hennes dott…[Read more]

Aines sätt att tilltala Caspian fick honom att stanna upp ett ögonblick. De senaste åren vid Paladinorden hade han så gott som behandlats som en jämlike utan sina gamla titlar. Det fyllde honom med någon slags nostalgi och självvikt som han samtidigt visste att han var tvungen att avfärda i denna roll. Men då igen borde han kanske inte ha presente…[Read more]

Alven betraktade Luka med de intensiva isblå ögonen, och tog ett steg närmare. Hans kläder rörde sig med hans mjuka rörelser nästan som rinnande vatten.

‘Se in i mina ögon, Luka.’ sa han stillsamt och då Luka gjorde som han bad sträckte alven ut med sitt sinne mot Lukas. Deras medvetanden rörde vid varandra och Eärmelindos främmande, uråldriga oc…[Read more]

När han pressar det glödande knivbladet mot hennes axel skriker hon rakt ut. Hennes kropp spänns som en bågsträng, ville krulla ihop sig – precis som bränt papper. Hennes skrik ekar mot skogen och skrämmer fåglar och annat småvilt som befunnit sig i närheten. Ett gäng svarta koltrastar flög ut från den närmsta buske och tog till flykten. När…[Read more]

Hon hade öppnat munnen för att svara Daermond men avbröts av Tipums ankomst och stängde den därför igen och betraktade istället under tystnad utbytet mellan de två. Det var förvisso inte ett ömsesidigt utbyte, det var på demonens villkor, men hon kunde ändå inte låta bli att sucka över hans sätt att ”hälsa”. Det var långt ifrån passande och re…[Read more]

“Er systers huvud?” hans röst var skrovlig. Det förvånade honom att hon inte redan skickat ut ett par av sina lojala adelsmän för att hämta in sin syster. Han tog emot vinglaset utan att protestera. “Visst kan ni sätta ett pris på det, men det kan få Henne att verka ..” Daermond letade efter ord, även om hon var vacker så hade han snabbt förståt…[Read more]

Aine lutade sig förvånat tillbaka när katten hoppade upp på bordet. Hon kunde läsa på den skimrande aura som omgav katten att det inte var någon vanlig katt. Leende sträcker hon ut sina händer och lyfter upp katten. Tar den i sin famn, håller den nästan som en liten flicka håller en docka. Det vill säga, hon la katten på rygg i sina armar och vag…[Read more]

Trösten hon fick av sin mors lätta beröring var flyktig och snart försvann också hennes far från hennes sida. Gerda tog hans plats istället och när hon bad henne att se upp och möta hennes blick så kunde hon inte säga emot. Hon gjorde som hon blev tillsagd och vände sin blick mot Gerda och mötte de gröna ögonen med sin egen blick.

 …[Read more]

Audgisil såg på Ranghildr, och sedan Gerda, innan han med en suck reste sig. Han visste själv det var bäst att stiga åt sidan, så han inte skulle bli frustrerad på völvan då hon uttalade sina spådomar. Inget var hugget i sten, det visste han. Men Gerda var familj, och han var tvungen att respektera Ranghildrs önskan att blanda in henne.

Ge…[Read more]

Tanken att denne Luka försökt att passa in i en värld av människorna, fick henne att le lite. Hur skulle han kunna göra det? Trots allt måste det vara svårt med de benen. Fast å andra sidan var det sorgligt att människorna tänkte att de var deras värld. Efter en lång resa genom Talanrien insåg Vinga att så inte var fallet. Själviska människor. Tan…[Read more]

Eldstadens värme brände i Ranghildrs kinder och näsa. Hon var fortfarande spänd över Maeves hälsa, men när hon såg att hon fortfarande var vid liv lugnades hennes hjärta något. Det skulle bli bra. Det måste bli bra. Till och med Gerda hade sagt att hon var utvald av Oden, innan hon ens hade uttalat sin oro. Hon hade inte ens berättat vad som had…[Read more]

Hennes far hade alltid litat på gudarna, särskilt sedan de lovat att han skulle bli kung, vilket han också blivit. Det var sant att deras släkt alltid haft en viss koppling till Oden, men för Maeve hade det alltid varit sagor, sådana som hennes mor berättade för henne när hon var liten och inte kunde sova. Nu var det mycket tydligare, men ändå tve…[Read more]