Tack och lov för att det fanns små människofolk som kunde ta hand om hästen. Eller kanske snarar ung vore det rätta ordet… Fast de var ju små med? Hästen var alldeles för envis för hennes smak och den talade ju inget av språken som hon förstod. Tacksamt hade hon gett pojken en liten extra slant, innan hon steg in på värdshuset.

Ett tag stod hon…[Read more]

‘Från Märehn?’ frågade alven och studerade mannen framför honom något fundersamt, och tveksamt. Namnet mannen sade sig ha bud ifrån behagade inte alven och han gjorde en grimas, och hans tidigare skarpa ansikte blev ännu mer allvarligt.
‘Vad är det för bud, och vem är du?’ undrade han, med en hand vilandes på sin klingas i bältet. Den enda orsake…[Read more]

‘Jag tänker inte mörda min dotter, även om jag inte har rätten att kalla henne det.’ svarade Izotar med blicken på Ziyaté, något kyligare, innan han blickade mot Isra. Han fick påminna sig själv om att hålla sig lugn i Ziyatés sällskap och studerade Isra. Hans dotter. Bara tanken kändes främmande och underlig, samtidigt som han kände en läng…[Read more]

Isra verkade inte besväras av tjänarens närvaro, och efter det att han plockat fram ett nytt glas åt både Isra och Ziyaté, fyllt på dessa, samt toppat av Izotars glas, så försvann han tillbaka in i skuggorna där han först kommit ifrån, allt utan ett ord. Tystnaden i rummet var plötsligt tryckande, till dess att Izotar tog till orda igen.

&nbsp…[Read more]

Främlingen hade nått Skogsporten, vägen in i Nela’thaënas. De enorma träden som formade porten hade med hjälp av alvernas hjälp under åren växt ihop med grenar och stammar som virade in sig i varandra till ett vackert valv. Samma ögonblick som främlingen yttrat något tycktes alla skepnader hon sett inne vara som försvunna. Skogen försedd i sk…[Read more]

Precis som Izotar stod Ziyaté tyst medan tjänaren plockade bort glassplittret, hon såg Izotar bedjande blick. En liten glimt – kanske hoppfullt – tändes i hennes ögon. Hennes mungipor drogs uppåt i ett svagt leende, det kändes genuint och kanske fanns det en förhoppning att det kunde reparera sina band. Fast… Innerst inne var hon medveten om a…[Read more]

Izotar stod tyst medan hennes tjänare städade upp, och gav Ziyaté en blick som sa mer än ord kunde säga. Ord som bad henne att inte förstöra denna chans som de hade att reparera band. Skulle hon komma in där med sina provokationer och sin mörka spydighet skulle allt gå förlorat. För om det fanns något han ville var det att reparera det som han…[Read more]

Salim doftade en gång till, men ryckte på axlarna sedan. Vad kunde gå fel? Han höjde glaset i en skål och svepte sedan innehållet som Nicolaus gjort – trots allt var han ingen vekling. Den starka oförväntade smaken fick honom att rynka på näsan och skratta till lite förvånat i en liten hostning.
‘Om detta är vad ni dricker till maten måste ni all…[Read more]

Jo, han hade tänkt gå, och Ziyaté hade troligtvis tänkt fortsätta med sitt skådespel, men plötsligt var det som om de kom av sig. Var det hennes verk? Hon stod fortfarande framför fåtöljen och såg ned på det trasiga vinglaset. Vad hade flugit i henne egentligen? Det var som att vakna ur en alldeles för verklig dröm och hon tvingades famla efter b…[Read more]

Pling. Klockan på dörren varnade Vésiva att någon var på väg in. Säkert till henne. Hastigt skruvade hon korken till pluntan och stoppade ner den innanför fickan på den dubbelknäppta västen hon hade. Rösten fick henne att le och hoppa upp ur sin stol. I vanliga fall hade hon inte gjort sig mödan att röra sig upp, men åt Atlen fanns det alltid ene…[Read more]

Det var tyst i rummet efter Isras plötsliga utbrott, och han stannade upp i sina rörelser. Långsamt rätade han på sig igen, och lät sina vapen ligga där de låg medan han vände blicken mot dem båda. Hade han tänkt gå? Han visste inte riktigt vad han tänkt göra, förutom att fly från ångesten som hans mor hade en tendens att väcka inom honom då hon…[Read more]

Orden som föll ur Izotars mun fick Ziyaté att spänna sina fingrar hårdare kring foten till glaset. Lloth ett hårdare grepp om henne? Inte känna något? Djupt inne fanns det en del som önskade att det var så lätt. Att kunna återgå till att inte behöva känna något. Allt för vanligt att såras. Utan att märka det lyckades hon knäcka glasens fot i två…[Read more]

Salim lyssnade på Nicolaus ord, och böjde huvudet i en gest av tacksamhet och tog likaså till orda.
‘Liksom vår värd, Lord Breslau, så ber jag mitt följe att använda det allmänna språket. Kanske det uppstår språkmurar denna kväll, men man behöver inte enbart språk för att trivas i varandras sällskap!’ sa han med ett varmt leende. Detta kunde bli…[Read more]

Sandor gjorde en gest åt Maeve som sade att det inte var någon skada skedd, medan han satt lutad framåt med armbågarna på sina knän, händerna knäppta och hakan något bekymrat vilande på sina knäppta händer. Rastlöst och tankfullt stampade han lite med fötterna och lyfte ena benet frekvent upp och ned i en stressad omedveten rörelse.

‘Vå…[Read more]

Rastlös och aningen stel står han en bit framför Nico och betraktar den bleka solen jaga bort mörkret, en vördnadsfull nick ges henne innan han sakta vänder sig om för att röra sig tillbaka och slå sig ned på den grova yllefilt han tagit med för att sitta på. Sjunker ned i skräddarställning och sträcker sig lugnt och smidigt efter bröd och kött…[Read more]

Uppenbarligen hade hon sagt något fel, för både Leony och Sandor såg på henne med blickar som skulle kunna skära stål, för att inte tala om Leonys hand mot hennes arm. Det kändes underligt nog som när ens föräldrar förklarade att dem var besvikna, en känsla som hon inte alls tyckte om, men hon gjorde sitt bästa för att inte visa det. Istället v…[Read more]

Vinga kunde se hur främlingen hade lagt sig på marken. Fast det verkade inte allt för bekvämt. Hon stampade lite med sin fot mot den hårda jordytan. Sannerligen kändes det inte bekvämt. Fast det var väl inte hennes problem. Ett svagt nöjt leende på läpparna gosade hon in sig ännu mer bland halmen, även om det kliade lite. Åtminstone var det mer m…[Read more]

Hon lyssnar medan hon rör sig mot dörren, håller huvudet högt men det är vid Maeves ord som hon stannar upp och med ryggen mot de andra drar hon ett djupt andetag med slutna ögon, samlade sig innan hon vänder sig om och naglar fast Maeve med blicken” Så be Karms kung att arrestera mig då ” Säger hon med en röst som är isande kall om än lugn. Ing…[Read more]