När väl kvinnan satt sig och njutit av vinet verkade det som om mannen fick bort sin tunghäfta och väste irriterat och barskt till sina vänner.

”Som om det fruntimmet känner någon skillnad på vin som vin. Åtminstone känner man inte stanken av de två hit” samtidigt som några av hans bordskamrater instämde liter nervöst men artigt i skratt m…[Read more]

Kvinnan hade en vass tunga. Som en kniv som skar igenom varmt smör, eller hud för den delen. Tystnaden som uppstod, bröts bara av de få gnistorna och det hesa skrockande från trollet som hade ställt sig upp och borstat av stolen mitt emot honom med sin hårkalufs på svansen. Så som etiketten var där han varifrån, för att sedan dra ut den åt kvin…[Read more]

Värden, lite bekymrad, tog upp ett av glasen för att putsa det för att dölja sin nervositet för kvinnan framför sig. Verkade väldigt fokuserad på att få det så skinande som möjligt plötsligt.

”Jag är ledsen, min dam. Jag sålde nyss min sista flaska… Men” sa han, rösten verkade gå i olika tonlägen och visade mannens unga ålder. Innan han hann…[Read more]

Den unge mannen gav ifrån sig en ironisk fnysning åt hans ord.
‘Jag skulle inte gå så långt att kalla dem mina vänner.’ sa han, och hans milda ansiktsuttryck hårdnade något lite över skammen han fått utstå där inför alla i värdshuset. Han blev röd om kinderna, men ignorerade känslan. Vad var värre än att inte kunna försvara sig själv, och inte ku…[Read more]

Att han inte bar ett annat ansikte för stunden oroade henne inte, gatorna var sparsamt bevandrade så sent på kvällen och lyktorna som lyste upp vintermörkret var inte tillräckligt starka för att avslöja hans rätta natur om man inte kom alldeles nära. Eller om han inte sträckte ut en hand för att röra vid hennes kind. Gesten var dock välkommen oc…[Read more]

Leendet på läpparna var fortfarande drömmande när hon tänkte tillbaka på vad som hade skett. Tankar som höll henne varm en sådan kylig kväll som denna. Det var dock inte samma krispiga kyla som i Kaldrland även om den vita stenen lyste upp staden på ett liknande sett. Fast det var för kalt på något sätt, inte samma karaktär som Thel Shaen, ell…[Read more]

Den unga pojken som hade helt rakat huvud och stora bruna ögon betraktade mannen med ett förvirrat uttryck. Han kunde inte vara mer än sexton år gammal.

‘En katalysator…?’ frågade han, något förvirrat, hans accent hård men klart förståelig. Något förvirrat tog han främlingens hand och reste sig upp. Det hela verkade så malplacerat så han märkte…[Read more]

Det var fortfarande kyligt i Hannadon, men ingenting kunde jämföras med de bistra vintrarna i Kaldrland. Dessutom var hon väl påklädd med byxor i tjockt linne, höga stövlar och med en svart, tät fårullspäls över axlarna. De långa, lockiga håren kittlade henne i ansiktet när hon vände på huvudet för att betrakta mannen som gick bredvid henne, b…[Read more]

Namn:  Linn Vinga Gérin
Kön: Kvinna
Ålder: 25
Ögonfärg: Bärnstensfärgade ögon
Hårfärg: Brunt hår med inslag av en bronsröd färg
Födelseort: Kaelred
Lojalitet: Skiftande, går att köpa hennes lojalitet.

 
Biografi
1396 TT – Föddes som andra barnet i hus Gérin.

1412 TT – Deltog i striderna vid Nela’thaënas på alvernas sida som en av drakarna.

141…[Read more]

Det var ned ett brak som dörren slogs upp och en ung man kom farandes in som en demon förföljd av Athal själv. En stund senare dök några äldre pojkar upp genom dörröppningen – alla tre med en hård uppsyn då de blickade på den unge mannen. De kunde inte varit mer olika – den unge pojken skallig och klädd i en enkel brun skrud med Sharahs symb…[Read more]

Reaktionen gjorde nästa Jo lite rädd, för ett kort ögonblick trodde han att Gork skulle roffa åt sig lilla Smulan. Ja helt enkelt göra Smulan till smulor och äta upp henne. Ack! Han hade redan sagt att stjärnorna inte var i position för att äta hans mula, och innerst inne hoppades han att de aldrig var det.

Han försökte dra bort lite av repen, e…[Read more]

Upp och ner… Fram och tillbaka. Det var många gester, var det en dans? Skulle i sådana fall Jo dansa med denne Gork? Trots allt verkade det uttröttande allt det där viftandet, bara att följa allt med blicken gjorde honom tröttare. Med att dela dans med andra, var väl dubbel dans? Eller vad var det som Erethil sa?

Sedan trillade polletten ner……[Read more]

Om inte det vore för att Gorks storvuxna fötter, inte för att det var något fel på det… Nej snarare stod man väl mer stabilt på sådana? Det visste förstås inte Jo själv, för han var ett benrangel som behövde äta mer. Åtminstone sa alla de äldre tanterna det till honom innan de tryckte ner bröd i gapet på honom. I samma gap som fylldes med löv o…[Read more]

Kanske var det allt guppande som gjorde att den unga prästens reaktions förmåga var lite efter orkens. Han hade precis lyckats få tillbaka sin tidsuppfattning och bild på landskapet… och då hade Gork lyckats få upp honom i trädkronan. Det var nätt och jämt så att en av grenarna höll på att sticka ut ett av ögonen på honom, för att inte tala o…[Read more]

Arand reagerade inte så mycket på dvärgens dunkande förutom ett lätt leende, och en skakning på huvudet. Denna Thelgarn var en lustig figur, så lustig att han till och med fick ett litet leende på Arands annars allvarliga ansikte. Samtidigt kunde han inte helt neka att det fanns någon slags visdom och sanning i orden som sades. De hade nyss drä…[Read more]