Det fanns inte allt för mycket att göra åt Ayperos befallande, även om hon trivdes rätt bra där på kanten lite ifrån dem båda. Men hon visade tänderna åt honom i ett fräsande när något knut gjorde ont som han försökte få upp. Inte för att det var en varaktig ilska förstås. Lite roat höjde hon ena ögonbrynet över Isras ord, trots allt hade hon fö…[Read more]

Rosenknopp? Kallenamnet fick henne att skratta lätt, nå kanske det med taggar var rätt i alla fall. Hon drack upp vinet för att sätta ner det på det lilla sidobordet. Lite kaxigt rätade hon på sig själv, rätt lång och kanske nästan lite längre än henne till och med.

“Nå väl, min nattviol, visa då detta mörker du talar om.” sa hon med ett roat…[Read more]

En pojke. Hon var glad för Vésvias skull och hon kunde se på henne, hur hon talade om honom och om sin man att barnet varit efterlängtat. Men att han var i Barastar istället för i Me’erisia var sorgligt, åtminstone anledningen till det, men det gav henne också en bra öppning för det hon skulle begära.

”Ah, jag mår bra. Jag antar att jag varit b…[Read more]

En god make… Tanken fick henne nästan att skratta, men hon nöjde sig med ett litet flin, för situationen till trots så hade stämningen lättat en aning. Att smida planer hade alltid fallit henne i smaken och det var en välkommen distraktion för allt det andra som pågick.

”Tack, kära make”, svarade hon lite roat när han släppte taget om hennes s…[Read more]

Helga kände hur en kväljning kom över henne vid nämnandet av flamberad råtta och tryckte undan ett obehagligt minne, men reste sig sedan hastigt efter Alva och gav henne en tacksam blick, även om den var riktad mot kvinnans rygg. Hon kunde inte bre på med för mycket artighet på en gång, det hade varit omänskligt, och det var kontra-int…[Read more]

Ayperos hade något finurligt i sina mörka ögon, som om han smidde planer för varje ord som sades. Som om världen inte var något annat än ett stort schackbräde.
“Bra, med handelsgillet spelandes i vår fördel kommer vi snart ha kontroll över denna lilla hörna av världen.” sa han, något nöjd med deras diskussion.
“Vi har ju många månader till ba…[Read more]

Faegrim skrattade ännu åt Kathryns vingliga steg då hon försvann, och när dörren slog igen efter henne satt han kvar och skakade på huvudet, nästan som en farbror som ojade sig över ungdomars dumheter. Fast han nu inte direkt såg ut som en gammal farbror, även om han på något märkligt vis fått axlat en vuxen roll med dessa ungdomar. Då de varensam…[Read more]

Att stämningen var spänd var en underdrift, med Bain och Camthalion på högspänn. Aenya som precis blivit påmind om sin tid i Iserion – något de flesta alla undvek som pesten i rädsla om att förarga henne. Munhuggandet, pilar som ven, magi som vibrerade i luften. Men för engångsskull verkade rebellernas ledare vara lite mer tillmötesg…[Read more]

Vinden drog genom de askgrå träden som viskade om gammal eld med sin svedda yta och förkolnade löven, och bland de tystnade gläntorna där fåglar numera var vaksamma med sin sång. Där rörde sig något vars steg var för försiktiga för att skrämma det sparsamma djurlivet kring Tirrins gömställe, men för avsiktliga för att tillhöra ett djur. Under en…[Read more]

Blicken vandrade över Indira som om den övervägde de möjligheterna som fanns. På ena sidan så var det förstås ett arbete med en nygjord vampyr, speciellt i ett hönshus så som Karms adel. Men, å andra sidan… en person så sjuk som Indira var med döden så nära i hälarna. Hostandet själv skulle väl kunna stänga ute dem från olika salar.

“Det finns…[Read more]

Det var inte svårt att se hur Camthalion stelnade till över nämnandet av Iserion och för ett kort ögonblick var det som om han inte var där. Blicken tydde på att han var tillbaka i fångenskap med smärta och mörker. Elden som hade sprakat… Ett val som hade gjort att både Aenya och han blivit fångade, torterade och det var inte ens deras forna…[Read more]

Det var svårt att riktigt ta Helga på allvar men hon dunkade bara henne på axeln för att resa sig upp samtidigt och ta tag i flaskan som fortfarande hade någonting kvar.

“Smulor? Vad fan har ni ens för kock där? Om jag hade varit där, ja då jävlar. En kock ska kunna laga mat av ingenting.” fnös hon och knuffade Helga mot dörren.

“…[Read more]

Fortfarande skeptiskt såg hon på fågeln, som om hon inte riktigt tyckte om tanken. Fåglar var bättre än människor, som djur i allmänhet. Men hon fnyste till lite lätt och vände bort huvudet som det var svar nog åt båda frågorna. Att han fick göra som han ville, så gjore hon likaså.

“Ers höghet.” rättade hon för att fnysa igen.
“Om det inte…[Read more]

“Var försiktig nu!” utbrast hon och skogstrollet kunde inte rå för att skratta lite lätt och skaka på huvudet åt den energiska främlingen som nå, i alla fall verkade lite gladare. Kanske de inte besvarat frågorna, men något måste de väl gjort.

“Tänker du låsa dörren nästa gång?” retades Tussie och kröp återigen upp mot Faegrims knä och hennes öra…[Read more]

Roat skrockade Nenya till för att hålla upp sin arm som fram tills nu hade varit täckt av en mörk handske som hon långsamt drog av för att avslöja en arm som nästan var lika blixtrande som hennes klarblåa ögon. Som om hela armen i sig var en levande energi. Lika obrydd över kommentaren gjorde hon en gest över sitt ansikte och leendet som stramad…[Read more]

Under deras konversation hade Nenya gjort rent sig själv för att sätta sig på kanten och försöka reda ut sitt hår där hon satt. Men det var svårt att reda ut de knutar och trassel som fanns där. Över kommentaren om att det var en självklarhet kunde hon inte rå för att fnysa roat och hann möta hennes blick med ett försök till värme. Inte utan…[Read more]

“Självklart, allt för er, ers höghet… Tack, min drottning, det värmer med era gratulationer. Men ja, ni har så rätt, en pojke som just nu är med Neyir i Barastars salar. Folk här kan bli… så, bitska när det inte är… nå som man väntar sig att ett barn härifrån ska vara och mindre tjat när Neyir är hövdinga son.” sa hon och gav henne ett urs…[Read more]

Resan tillbaka till Antrophelia hade varit lång, till och med längre än hon förväntat sig, men den hade gått relativt smärtfritt, särskilt som det knappast fanns mycket till motstånd att möta i Tharmad. Hon hade rest med Tipum och vid deras ankomst till Korodosflodens inlopp hade de mötts av ett kompani från Nennans kompanjoner och med dem vid sin…[Read more]

Den ömsinta hjälpen från Ayperos förvånade henne en aning, men hon försökte att inte visa det, utan fortsatte som innan, tankfullt begrundande de ord som lämnade demonens läppar. Ett fäste i Karm var bra, det skulle behövas. Iserion var trots allt inte det slutgiltiga målet, det var bara ett stopp på vägen.

”Bra, det är bra. Håller vi Grönda…[Read more]