Vaksamt betraktade Vecah den hitills okända mannen och rörelserna. Huvudet låg något på snedden och under huvan ryckte det alviska örat till för varje ord och annat ljud. Kanske det till och med skulle förvåna hennes bror, men hon sträckte sig upp för att dra ner huvan. Det som en gång skulle kunna vara ett vackert blont hår, var tovigt, smut…[Read more]

Regnet var av den envisa sorten Celeras var känt för, droppar som inte vägde mycket var för sig men som ändå, till slut, fick allt att ge efter: tyg, humör, fogar i sten. Det rann längs gränderna på den här sidan av staden och drog med sig spill, aska och sådant som folk låtsades att de inte lämnat efter sig. På andra sidan, där stenarna var sl…[Read more]

Tova var tyst en stund, bara betraktade honom, som om hon såg en ovanlig fisk i ett grunt vatten. De röda ögonen, den grå huden, de fina kläderna som inte hörde hemma här. Främling, och en väldigt märklig sådan.

Svansen drog långsamt över mossan. Hon harklade sig, ett kort ljud som om hon bar på något besvärligt, något som skavde och inte ville s…[Read more]

Tova lät hans ord sjunka, som om hon vägde dem i handen innan hon bestämde sig för om de var värda. Elden kastade sitt sken upp mot hennes kinder och gjorde huden fagrare, med något trollskt och magiskt över sig, men ögonen höll sin gula glans, stilla och vaksam. Hon stod kvar strax utanför värmen, där hennes trasor inte blev riktigt mjuka och d…[Read more]

Molnen var mörka på himlen som att den när som helst skulle göra livet till ett helvete för de många som var ute på gatorna i Celeras. Regn var inget farligt förstås, många behövde väl det, så som de flesta stank. Men å andra sidan hade aldrig Kyr’ah aldrig varit någon av de och leran som den brukade skapa… nå bara tanken fick henne att grima…[Read more]

Det var så mycket personer och helt bekväm var inte Finn, trots alokholen. Han gjorde en liten grimas för att klia sig själv i nacken medan  funderade på allt som sades, speciellt på Colins fråga, eller ja, vad var det hon kallades nu igen? Kathryn… Han rynkade lätt på ögonbrynen för att se mot sin vän och harklade sig något. Försiktigt to…[Read more]

“Ibland… bara två fingrar som försvunnit än så länge!” sa hon och höll stolt upp sina fingrar med ett brett flin. För att sedan klia sig lite obekvämt i nacken. Frågan om det var farligt, eller nästan varför de lät henne leva gjorde henne lite illa till mods. Trots allt hade det väl varit nära ett flertals gånger. Men istället för att fastna…[Read more]

Skogen omkring honom kändes gammal, så gammal att den tycktes ha ett medvetande från tider innan människorna i dessa länder lärde sig sätta namn på saker. Stammarna stod som grå pelare, knotiga och tysta, och i barkens fåror fanns långa år som ingen räknat. Grenarna böjde sig högt däruppe och mellan dem gled skymningsljuset fram blekt och försy…[Read more]

Runt omkring dem stod krigare tätt, andedräkter som grå rök mellan hjälmkanter och bara kinder. Någon svor lågt, en annan drog in luft med ett litet, strypt ljud, och längst bort hördes ännu striden i staden som ett avlägset oväder, men här hade allt krympt till två människor och deras vapen. Arand kände hur brygden i magen vände sig, hur hjärtat…[Read more]

Faegrim lät Tussies ord sjunka in och satt en stund tyst, och snurrade långsamt glaset mellan fingrarna och såg elden spegla sig i vinets färg innan han höjde blicken igen, mildare nu. Han nickade mot Finn, vänligt men allvarligt.
“Ni har haft ett syfte, ja. Att överleva. Att hjälpa varandra. Att inte lämna någon efter sig när vägen blivit för mö…[Read more]

Aenya fick ett förvånansvärt milt leende på läpparna över sättet hon och han gick, över sättet Bains fingrar nuddade över hennes hand. Hennes instinkt var att rygga undan, men den var inte lika svår att avvärja som den varit några månader sedan. Kansk för att det var just Bain och ingen annan. En stund fanns det något där i hennes ansikte som påmi…[Read more]

“Skrattar? Åh, ja, det brukar vara bra. Om man inte är nervös förstås…” babblade Ellie för att klia sig något i håret som var något rufsigt. Lite nyfiket betrakade hon draken framför sig, som såg så oskyldig ut. Att ens den skulle ha någon förmåga att ordna fram pengar. Mja, det var väl svårt. Om hon inte sålde eller försökte på annat sätt få pe…[Read more]

Egentligen borde hon inte vara så långt borta ifrån Berelon själv, Denera visste det med hela sitt förnuft. Men någonstans skrek hjärtat för det utanför Berelon det som lämnats för att dö. Fast kanske det hela var en dum idé egentligen? Hon hade tänkt om, åtminstone det som hon intalade sig själv, men då hörde hon den välbekanta rösten. Säkert ett…[Read more]

Lite förvirrat över allt som kastades på Finn var han nog och han kliade sig något förbryllat i håret så det rufsades till. Troll som inte begärde tull, en brink som nästan kändes större än vad han sett andra – eller kanske det bara var hur han talade? Inte minst vad hans vän talade om. Inte visste om syfte? Hade de inte ett tydligt syfte?

“Eh,…[Read more]

Det var uppenbart att Maeve började tappa fattningen helt, hennes anfall var våldsamma och vårdslösa, slagen var hårda men finessen var som bortblåst. Turins hånfulla ord rann av henne som vatten, ty för sitt inre såg hon inte bara mannen framför sig, hon såg sin brors döda, uppsvällda kropp, hans blanka ögon som stirrade ut i etern. Hon kände det…[Read more]

Hillevi anlände till samlingen och när hon tryckte sig in i cirkeln som hade formats var det som om hon lämnade slagfältet. Världen omkring dem tystnade och endast en sammandrabbning kunde höras, åtminstone för Hillevi. Framför henne möttes Turin och Maeve och hon var tvungen att hejda sig själv från att lägga sig i, en kraftansträn…[Read more]

Anarindi, eller ökenalverna som de kallades, höll sig som alltid i utkanten och något separat från de övriga rebellerna, strax utanför människornas sorl och ljus, som en skugga som valt att inte riktigt träda fram. Deras ledare, Meren, hade sagt åt sina befäl att vila, men hon hade inte tagit samma råd själv. Natten före allt skulle braka loss s…[Read more]

Med andan i halsen av ansträngning kom Arand vacklande in till platsen som plötsligt blivit dödligt tyst – förutom dödskampen mellan Turin och Maeve. Han pressade sig förbi några krigare, obrydd om de var på hans sida eller på fiendens sida, för att komma längst fram och bevittna kampen. Han spände sig då han såg det, kunde inte låtas bli att…[Read more]

“Obehindrat gå igenom, ja. Men jag tror att om ni söker deras hjälp…” hummade Vésiva och försökte fundera lite som om hon inte missade någon vinkling på historien men skakade sedan på huvudet åt funderingarna.

“De flesta skulle vägra gå den vägen. Möjligtvis några få skulle vara nyfikna på en del av sin bakgrund.” fortsatte hon och lät blicken…[Read more]