Hurrandet från det skeppet som hon vanligtvis var ombord på fyllde henne med energi. Även om hon nog visste att Ejvald låg bakom något fuffens. Hon gjorde sitt bästa att inte rodna över all uppmärksamhet – trots allt var hon van att enbart vara i bakgrunden. En skeppsråtta, mest till besvär om inte annat. Den klarblåa blicken vändes mot de yngr…[Read more]

Utan väskan skulle hon gjort hela sitt släkte besviket – och vem visste vad bergatrollen skulle göra åt skogstrollen om de inte fick något skimrande att spegla sig i? Fast egentligen hade hon alltid undrat varför de skulle behöva något att spegla sig i. Trots allt var de inte direkt vackra, sköna eller på något sätt… Nå skönheten kom innefrån…[Read more]

En värme spred sig på Seras mörka kinder, precis som en rosenröd färg och hon såg för en kort sekund ner på sitt vinglas och sina händer. Faktum var att hon sällan, om inte aldrig hade uppträtt och bara tanken fick hennes hjärta att slå nervöst. Hon bet sig något i sin underläpp och för en kort sekund hade hon glömt av det när hon lyssnade på Hu…[Read more]

Lite förvånad över hans ord var hon. Var hade den här personen levt hela sitt liv? Under en sten? Alla hade väl på något sätt mött något slags motsåtnd i sitt liv? Hon skakade på huvudet åt hans ord för att skratta lite för. Hon kunde inte rå för det. Det kändes bara så bissart. Vad skulle hon ens säga?

“Låt ingen utnyttja dig bara, okej grabb…[Read more]

“Fast en blåtira kanske hade matchat dina ögon och kläder?” föreslog hon lite retsamt vidare för att hålla humöret uppe för att ordna sitt hår lite grann när de blivit lite mer rörigt under hennes sömn. Planen var samma som innan och det fanns både en lättnad och en viss… rädsla där hos Vésiva. Trots allt var det en äcklig upplevelse igår o…[Read more]

Det var inte svårt att se att det fanns något ointresse åt hennes förslag och kanske någon slags irritation… Fast det kunde vara något i Vingas fantasi förstås. Lite nervöst och obekvämt kliade hon sig i nacken och såg ner på matskålen för en kort stund. Lite för att hämta andan och fundera på vad hon skulle dra samtalet. Tack och lov hann hon…[Read more]

Innan hon ens hinner knacka så hörs tysta steg på insidan av den bastanta trädörren och bara någon sekund senare glider den upp på tysta gångjärn. Rummet innanför ligger i dunkel och det kala, sparsamt möblerade rummet är endast upplyst av ett enkelt ljus som står på ett bord i dess mitt. Rummet han fått tilldelat av Saskia, palatsets härs…[Read more]

Magin i rummet fick håret i hennes nacke att ställa sig upp och huden på hennes armar brast ut i gåshud. Hon hade inte förväntat sig den typen av styrka hos den lilla kvinnan, även om hon varit fullt medveten om att hon var en magiker. Nu satte hon nästan sitt te i halsen och något ofrivilligt drogs hon tillbaka till en tid som hon helst av allt…[Read more]

Saskia Belsante
Hon var en känslig varelse, i alla fall socialt. Sånt som andra inte skulle märka, det uppfattade hon. Saskia märkte den korta förändringen i hans sinne. Saskia trodde inget annat än att han inte önskade något krig med alverna. Därför reste hon sig upp och med lätt haltande steg trippade hon till dörren och knuffade igen den, ko…[Read more]

Tura såg sig om när alla snart lämnade de två ensamma. Hon varken kunde eller försökte dölja sin förvåning när det slutligen bara var de två kvar. Visst att han var en gång en krigare, men hur länge sedan var det inte han befann sig i strid? Hon var obeväpnad, men inte osannolikt förmögen att ta hans liv nu, innan krigarna kunde ta sig tillbaka ti…[Read more]

Diedrich Korp ”Korpen”

Nej, baler och maskerade var inget för honom och egentligen hade han nog kanske känt sig mer tillfreds nere i staden där vinterfestivalen för de icke adliga höll till. Men han var, sedan länge en evig skugga till slottets och landets härskarinna och även om han inte alltid märktes så hade han henne under ständig uppsi…[Read more]

Felaern log ett behagligt leende över hennes ord, trots allt verkade hon genuin med sina avsikter. Lätt att läsa, som en öppen bok, inte så kryptisk som många alver var. Eller kunde det vara ett skådespel för att få honom att lita på henne? Trots allt var han inte van med människor som han var med alver, och det fanns ju ingen garanti att hon va…[Read more]

Alvinnan satt kvar utan att röra sig då Wreax steg upp, men lät sig inte bli skrämd av hans längd då han stod över henne. Kanske det gav honom styrka i situationen? Det fanns en liten aning om ett leende i hennes mungipa vid Wreax ord.
‘Ni har väl rätt, ni är ingen av de sakerna.’ sa hon, men om det var en komplimang eller inte förblev oklart, oc…[Read more]

Deras delade munterhet gjorde en hel del för att milda den spända situationen mellan dem – åtminstone för henne. Men då han fortsatte tala var hennes ögon fokuserade och hennes ansiktsuttryck mer allvarsamt. Ithias ögon följde skarpt med vad som hände mellan denne Viktor och allt som hände omkring honom just då. Hon försökte besluta sig om detta…[Read more]

Audgisil gjorde en gest som sade åt alla krigare att lämna dem ensamma, och snart stod konungen och Tura själva där i salen trots viss tveksamhet från hans närmsta krigare. Hans blåa klara fortsatte studera henne medan hon talade. Det verkade inte finnas ilska där, eller hotfullhet. Snarare nyfikenhet.
‘Tura Helgadottir, du är vår gäst enligt vår…[Read more]

Konungen satte sig ned fel väg på en av stolarna vid eldstaden och lutade sina korsade armar på ryggstödet. Audgisil som hade sitt vanliga lugn omkring sig verkade, för de som kände honom väl, ha spänd energi inom sig som tävlade om att släppas lös. Men han lät inte impulserna styra honom, eller hans humör, utan de blå ögonen studerade Maev…[Read more]

Monsterjägaren såg lite tankfull ut en stund. Det var en inre tvist inom honom, trots allt hade han kommit hit till Kaldrland för att komma bort från allt det där. Politiken, kriget i söder. För lite frisk luft. Men här hade Ayperos skugga genom Fëani och nu Wreax följt honom, och det verkade som om han inte kunde skaka av sig demonen innan dåd…[Read more]

Saskia Belsante
Runt midnatt hade hon lämnat hovet och festligheterna där, tillsammans med ett litet sällskap hade de sökt sig ner till staden. Saskia hade lagt mer tid på sin utklädnad nu, för hon ville inte bli igenkänd. Men skulle hon bli det hade hon tre livvakter, också förklädda med sig i sällskapet. Hon var ( i alla fall enligt sig själv) l…[Read more]