Att resan varit dryg var en underdrift, så när de slutligen steg in på innergården som avtalat så var det med en känsla av lättnad som hon riktade blicken mot flickan som satt på en av stenbänkarna där. Hon kände igen henne som samma barn som hämtat henne på värdshuset här i Celeras för så många veckor sedan.

”Tvivlade ni någonsin på mig?” F…[Read more]

“Ni är båda vänliga som erbjuder er hjälpa, men mitt blod brukar sluta rinna efter några timmar. Och det finns ändå inte tid för att varken sitta eller läka. Världen blöder värre än mig, så min resa behöver fortsätta.” Hon klev över till Jezeral och placerade en tung hand försiktigt på hans axel i vad som kunde tolkas som tacksamhet. “Du be…[Read more]

Spänningen i rummet var som knivar och hon kunde inte rå för att känna att egget var riktat mot henne själv. Inte för att det gjorde henne illa till mods. Tvärtom, hon tyckte om det. Känslor som hat, frodade något istället för likgiltighet. Ett litet skratt, som nästan lät lite för glatt i sällskapet som om hon fann situationen road eller som om d…[Read more]

Den unge magikern betraktade både Corrin och Finn över deras frågor och tveksamhet.
‘Vem kan säga med säkerhet?’ frågade den unge magikern, men även om situationen var vedervärdig kunde han inte dölja en fascination och en iver över ämnet.

‘Så många dog i Loradon, på en gång. Sådant sätter spår i markerna omkring sig. Kanske är det en förbannelse…[Read more]

Kiora mötte inte Nenyas blick, utan hennes ögon var istället fästa på Davant. Hennes blivande make. Inte en man hon hade valt, utan snarare en make som hade blivit vald åt henne. Så klart hon alltid vetat att hon en gång skulle hamna i ett arrangerat äktenskap, precis som hennes syster. Men hon hade ändå på någotvis hoppats att det hade varit h…[Read more]

“Imorgon redan, efter lite vila. Min tjänare kommer visa dig till en varm säng och mat att fylla din mage med innan du beger dig av. Mitt garde kommer att hämta dig på morgonen för att eskortera dig vidare.” sa Akila simpelt med ett litet leende för att höra hans nyfikenhet och iver i rösten. Blevpåmind om sin egna ungdom och glädje. Även om d…[Read more]

De äldre verkade lite tillbakatagna över främlingen som frågade om råd för sevärdheter. Trots allt var detta ingen resebyrå utan Berelons ledare. De muttrade något missnöjt sinsemellan, och otåligt gjorde en av de äldre dryaderna en handgest till Ithilwyn.
‘Han är på ditt ansvar, Ithilwyn.’ sa hon simpelt.
‘Lämna oss nu.’ trots allt, hade de…[Read more]

Míndras fördes snart till Aenya, och den rödhårige alven som satt på en av de väldiga rötterna hade en ilsken glöd i ögonen. Inte en brinnande vrede, utan snarare som glöd som hade en fruktansvärd värme i sin kärna men var relativt svala på ytan. Den rödhåriga alven betraktade skogsalven som närmade sig med en av krigarna, och gestikulerade åt…[Read more]

Hamnen som Dexter tagit sig till var uppslukad av fullständig kaos, där två skepp, ett mindre kantrat skepp och ett väldigt skepp av dubbla storleken hade båda kraschat in på land, och på marken utanför murarna föll stadens försvarare en efter den andra till vildsinta pirater, vissa människor medan andra verkade nästan som välgjorda karikatyrer…[Read more]

Alven verkade lite förvånad över talesättet. Det var inte ett talspråk han hade hört förr, och utan sammanhang och modersmål var det kanske lite svårare att förstå. Men han nickade, och trodde sig förstå vad hon sade, och försökte sig på ett litet leende som hittills inte varit något han visat henne. De gröna ögonen betraktade henne  nyfiket, so…[Read more]

De kom till sist till en väl undangömd innergård, som låg i mitten av flera gamla hus i varierande skick och storlek och inte verkade dra till sig någon speciell uppmärksamhet över huvud taget. I mitten på innergården stod en staty av en kvinnlig alv som höll en kanna, en del av en fontän som inte längre hade rinnande vatten utan snarare var…[Read more]

Jezeral var inte intresserad av varken Kamillas eller Athels försök till att lägga ord på situationen. Han fnös bara frustrerat, för vad kunde ord föra längre i denna situation?
‘Gjort är gjort. Var glad över att inkvisitionen inte omhändertar dig.’ sa han bistert, med blicken fäst på Athel, och hans blick for över de döda kropparna.
‘Me…[Read more]

Nillas beröringar och den enkla kyssen fyllde Arlin med en varm rysning och han kunde inte riktigt sudda bort det där leendet han hade på sina läppar. Nästan lite för mycket leende för att vara en hård kaldrländare trots allt, men vad spelade det för roll? Ingen var där för att se dem just då. Försäkrande nickade han över hennes ord.

‘Snart……[Read more]

Lissandra skrattade till åt Toss och log uppskattande innan hon såg mot Späck och skakade på huvudet. “Självklart får vi in vinster, men de är ack så enkla att spendera. När vi reparerat skeppet, köpt in mat, lagat kläder, uppgraderat utrustning, köpt tips och rykten och när mutor är hanterade, det som finns kvar brukar gå åt till nöje, och vilke…[Read more]

Allt det som de talade om fick Finn att rysa. Varför skulle de ens beblanda sig i det där? Han stretade emot och drog Corrins hand emot sig. Som om han ville dra bort honom ifrån denna främling och hemskheter som de tycktes vandra rakt in i.

“Och varför stannar de inte döda?!” utbrast han, lite för högt i ton för en man

Blixtens sken lös även upp en annan mörk figur bland skuggorna bakom kaptenen. Utan skenet från blixten skulle man kunna tro att han var hennes skugga. Allt var svart, från skorna till den söndriga kaptens hatten som han bar. Det var som om kläderna droppade, som en mörk seg vätska som aldrig riktigt tycktes rinna av honom. Kapten rocken var kläd…[Read more]

Hon hann skjuta en tacksam blick åt Yazfeins håll innan hon fortsatte att följa spåren med blicken, denna gång upplyst av den magiska elden. Att Eirik ogillade Yazfeins närvaro var uppenbart, men han hade vett nog att inte säga något om saken just för tillfället, de hade trots allt viktigare saker att oroa sig över, något som Eirik satte i ord…[Read more]

Likaså glimmade Vésivas blåa fjäll i både ansiktet, rygg och armar. Även fenorna på armarna tycktes vara kvar. Trots allt var det hennes identitet och istället för hennes far som dolde sin me’er skepnad för de två benta. Hade Vésiva aldrig gjort det – tvärtom såg hon fördelar att inte göra det.

“Det finns väl en sanning i hans ord, men jag ans…[Read more]

Ännu mer löjlig kände sig Vésiva när trollkarlen bad om ursäkt. Det var hon som skulle be om ursäkt igen – inte han. Trots allt var det hon som riktade något vasst mot honom. Ännu hade han inte gjort något dumt och det hela fick henne att rodna.

Medan hon tänkte efter vad hon skulle säga såg hon mot den torkade frukten och sträckte sig lite föri…[Read more]