Eirik suckade. Det var så kallt att vintrarna hemma i Frostheim kändes som vår i jämförelse. Men det var inte kylan som tyngde honom. Visst var den jobbig, speciellt när han skulle försöka spana. Dimman gjorde allt dessutom så mycket värre. Den la sig som ett tunt vått lager på allt, hästhår, yterkläder, verktyg. Inget kom undan, togs det ut i…[Read more]

“Hammar och slag,” Skrattade Aunbräcke till. “Tror inte jag någonsin träffat någon man som hästar avskyr så. Man skulle kunna tro att du är en varg i människoskepnad.” Att den inte är kräsen hade definitivt blivit viktigast, utöver att hästen skulle behöva klara av resan. Aunbräcke såg inte emot att få höra om hur hans häst kollapsat halvvägs…[Read more]

Det var inte mycket att göra åt nu. Det var dock skönt att vara stilla en stund. De hade varit i rörelse hela förmiddagen, och skulle fortsätta i minst samma takt framöver. Runtomkring dem sträckte ryttare på benen, satte sig i gräset eller lutade sig mot sina hästar. Eftersom de fått order om att inte vandra iväg fanns det inte mycket att g…[Read more]

“Ärligt, jag vet inte.” Eirik svarade Asgeir fundersamt medan han gav tyglarna till någon som skulle kontrollera alla remmar och se över packningen. “Han kanske inte är i kuv med Turin, men han är oberäknelig. Han är trevlig och kan säkert vara till hjälp,” Eirik blickade bara lite snabbt runt omkring dem för att se vilka som var inom hörhåll, så…[Read more]

Efter att ha hoppat ner vinkade Eirik till en av hans män, som började rida i förväg för att skaffa en häst. Antagligen skulle han inte hinna mer än leta fram ett par hästar och förhandla sig till möjliga priser innan gården var i synhåll för dem, men de skulle i alla fall inte behöva stanna för det. I samma veva slängde han ett öga på Evert, e…[Read more]

“Ska vi skaffa dig en häst?” Frågade Eirik utan att [acknowledge] kommentaren om ålder. “Det är inte långt tills vi rider förbi Aunbräckes gård, det vore en liten sak att att skicka någon i förväg eller plocka upp en häst i förbifarten.” Han hade inget att bevisa, och det var trots allt något lite försäkrade i att Villi inte bara strök medhårs…[Read more]

Det kunde gått… annorlunda? Eirik visste inte riktigt om han skulle vara glad eller besviken, men han släppte iväg skatan som seglade iväg västerut. “Hur mycket har du berättat för henne om resan?”

De red vidare. Situationen med Villi verkade i alla fall för tillfället lugn. Eirik hade inte väntat sig en så stark reaktion från Ylva, men kanske…[Read more]

“Jag kan försäkra dig om att jag skulle vara misstänksam på vem som helst som plötsligt dök upp och ville slå sig med vårt följe. Men vad säger du Asgeir?” Var det rimligt att vara så misstänksam? Eirik blickade bak i ledet där han i periferin såg Torsten verka genuint komma överens med mannen. Är jag den enda som misstänker något? Ja. Men s…[Read more]

“Om mor skickat honom,” Ekade Eirik broderns ord, med lite mer tyngd på ‘om’. Han kunde inte skaka av tanken på att Villi var den perfekta spionen, eller i vade fall den perfekta spionens position. Att på sneda vägar anhänga sig till följet, att då undvika omfattande granskning och specifika ansvar, gav friheten en spion skulle behöva för att sab…[Read more]

Villis plötsliga ankomst var… en oförväntad rynka i situationen. Nykomlingen var tveklöst användbar, men frågan var bara för vem. En skicklig magiker som plötsligt ansluter sig till följet… Eirik sneglade på hans packning och klädsel. Hade han planerat att springa bredvid hästarna? Av vad han hört var det inte en omöjlig tanke, men det var också…[Read more]

“Förlita dig inte på mina ögon broder. Jag kommer behöva uträtta ärenden under vår vandring, och speja för mer än bara vår resa. Det är nog bra om du ger order till gruppen härdanefter” Även om Asgeirs ord tydligt var ämnade som beröm bildade de ändå en tyngd inom Eirik. Broderns sätt att prata, att vara, var så mycket mer lättsamt än hans.…[Read more]

Eirik hade nog förväntat sig bli irriterad på ett så ramblande svar som Ylva gav, med tanke på hur trött han kände sig, men det var något lite lustigt över det hela så han lät henne spinna på. Det kanske var lite elakt, hon hade trots allt varit i slagsmål med mor, men samtidigt var det… lugnande? Kanske det var det att hennes ansikte var så…[Read more]

Eirik hade inte förväntat sig att någon skulle varit ute i mörkret och kylan så pass sent. Han var själv endast där för att spaningsrundan tagit mer tid än beräknat, i slutändan hade dock inget av vikt visat sig. Först övervägde Eirik att bara rätt ut undvika dem, de kunde trots allt vara ett par som letade efter lite tid för sig själva, men när…[Read more]

Urholkad. Det var nog det bästa sättet att beskriva hur Eirik kände sig när han kravlade upp. Det hade varit ett misstag att skifta runt hit och dit och han kunde känna hur hans reserver höll på att ta slut. Det var nu eller aldrig “Tredje gången gillt?” Tänkte han lite i farten. Han hade nu glömt bort allt runt omkring dem, Sätet, åskådarna, mor…[Read more]

Tacklingen gick… som den gick. Eirik och Asgeir rullade runt i snön en stund, där båda försökte få tag på den andra. De kravlade runt en stund, tills Asgeir fick sin arm runt Eiriks hals. “Inte igen,” Tänkte Eirik när han kände armen börja dra till, men Asgeir hade fått ett ordentligt grepp. Den här gången räckte inte styrka. Eirik måttade några…[Read more]

Nuon Aht Saar Lemkein en Sür jak Kaun stred längs tältarna på lägrets östra sida. Han var en lång och ståtlig man. Det var redan sent, Lemkein hade velat bli klar tidigare, men i krig gick saker sällan som man ville.

“Furst Kaun,” En av soldaterna gjorde salut. Lemkein var egentligen inte en furste… ännu. Officiellt höll hans far Vanhein fortfara…[Read more]

Eirik försökte sitt bästa för att parera Asgeirs attacker, med måttligt resultat, medan han hade själv svårare att träffa rätt. Han fick först en spark i sidan som han egentligen borde försökt ta fast, sedan smekte en knoge honom över ögonbrynet med samma mildhet som en gets hovar. Han fick till och med en näve rakt i magen. En vanlig dag sku…[Read more]

Genast var Eirik i rörelse. Han gjorde ett halvhjärtat försök att ta tag i Asgeirs arm men brodern slank mellan fingrarna och backade. Sin måltid till trots var det Eirik som antagligen skulle tröttna snarast av de båda bröderna. Eirik kände inte för att ranta runt i en ring med Asgeir under hela kampen, men för att undvika det skulle han behöva…[Read more]

Efter att ha hälsat Odenstjärna och hans bepansrade följe välkomna, innan Eirik och Asgeir på nytt han inta sina platser, sökte Eiriks blick igenom skaran som var samlad. Även om en många av dem nu tittade på honom var de på sätt och vis alla upptagna med sitt egna. Några höll på att slå vad om utfallet, några viskade sinsemellan, några bara titt…[Read more]