Ylva

Hon lyfte blicken till Asgeir då han red in till henne igen och diskret märkte hon hur krigaren hon ridit intill drog sig undan och hon kvävde ett roat litet leende åt det hela.
De rörde sig alla runt prinsarna insåg hon och såg upp på Asgeir igen då han talade till henne. Hon höll den där en stund, kanske en stund för länge innan hon ni…[Read more]

Aurelia

Hon la huvudet lite på sned igen och iakttog honom med de onaturliga ögonen innan hon log ett större leende åt hans något mildare utbrott.
Hon skakade på huvudet och skrattade sedan lågt. ” Nej, jag vet att det inte är mitt fel. Men jag vill inte heller vara till besvär för dig eller dina bröder.” Svarade hon bara och ryckte lite på ax…[Read more]

Félar stod kvar vid sidan om dörren när Caspian tog de hastiga kliven fram och föste kokerskan åt sidan. Han gnuggade händerna nervöst mot varandra och Kokerskan gav honom ett mördande ögonkast som han verkade undvika genom att vände blicken mot sina skor istället. Kokerskan vände sedan sin uppmärksamhet och blick mot Caspian. Det var tydligt att…[Read more]

Félar stod bra två steg ifrån mannen och han gned sina händer mot varandra som för att finna värme i dem. Eller så var det bara hans nervösa drag. Han höll huvudet lågt och även om han var längre än människan framför sig så verkade han ändå försöka göra sig så liten som möjligt. Han nickade då han hörde svaret från Caspian och verkade flack…[Read more]

Garnisonsmästaren stormade iväg utan ett ord till och Félar såg efter mannen och sedan på palladinen. Han bugade sig djupt för mannen då han inte bara var den av högst rang här i Garnisonen för stunden men också för både vördnad och tacksamhet och sin egen personliga åsikt att mannen gjort dem alla en stor tjänst att sätta sig upp mot Garnisonsmäs…[Read more]

Aurelia

Hon tog ett litet kliv ifrån honom och plockade upp de klyvna vedträna som flugit en bit ifrån huggkubben. Hon sneglade emot honom då och då men han verkade lika upptagen med veden som hon var med sina och det dröjde en bra stund innan han bröt tystnaden igen.
Hon vände blicken till honom, studerade hans tveksamma leende innan hon log stö…[Read more]

Garnisonmästaren nästan ångade vid mannens ord och vad han antydde. Ansiktet blev illrött och han tog ett halvt kliv fram men hejdade sig i sista sekund innan han flög på den arroganta palladinen.
Hans ilskna bottnade i att mannen trots allt haft rätt på sätt och vis. Det var inte Nelia i sig det var känslan av fullkomlig makt och här kom han oc…[Read more]

Ylva

Hon lyssnade till bröderna som talade sinsemellan för hon kunde inte tro att de sökte hennes åsikt i det hela. Hon var en smed, en person som aldrig rest längre än till granngårdarna och hon visste inte heller några detaljer kring uppdraget. Så hon la sig inte i, det var inte hennes plats men hon lyssnade uppmärksamt även om hennes ans…[Read more]

Garnisonsmästaren iakttog Caspian med smala ögon. Han hade instinktivt inte tyckt om mannen men så hade han svårt för auktoritärer överlag. Det var det som var det bästa med att vara på toppen, att slippa lyssna på andra. Så kom den här paladinen och störde honom i hans vardag. Men det var inte bara det att mannen var övre honom i rang som stör…[Read more]

Ylva

Hon kunde känna av den spända stämningen bröderna emellan, eller kanske var det situationen som var spänd snarare än bandet männen emellan. Hon lät blicken vandra från den ena till den andra och det var Eirik som bröt tystnaden. Hans röst var mer krävande och som att han var van vid att ge order som skulle följas. Asgeir följde upp med en mi…[Read more]

Soldaten som ställt sig i vägen för den stormande paladinen stålsatte sig. Han var ett befäl och han ville inte visa sig svag för de andra soldaterna, eller rekryterna som kom i släptåg. Samtidigt var det svårt att möta en ursinnig paladin och när Caspian i en sån mullrande, bestämt ton kom med sina underliggande hotelser så reste sig nackhåren…[Read more]

Ylva

Hon kunde känna av den spända stämningen då Villi anslöt sig till sällskapet. Det var uppenbart, även för någon som henne, att Eirik inte tyckte om mannen och hon sneglade mellan prinsen och Villi. Stämningen blev påtaglig för en stund, nästan som ett sprakande innan Villi ryckte på axlarna och föll bak i ledet med mannen som kallades för T…[Read more]

Aurelia

Hans mer självsäkra skämt fick henne att skratta till något och det som var deras motsvarighet till rodnad spred sig på hennes armar och kinder. En mörkare nästan lila nyans.
” Hmm jag ser att det bara tog några veckor för dig att lista ut min stora plan” retade hon honom tillbaka och svalde igen.
Hon mötte hans blick ett par sekunder…[Read more]

Nelia

Folk kunde säga att väntan var lika illa som straffet. Att lämnas och fantisera om alla grymheter som kunde komma men hon själv visste att så inte var fallet. Väntan var en tortyr i sig, javisst, men det som utövades var så mycket hemskare.
Hon slet i dörren desperat även om hon visste att det var fruktlöst. Hon grät inte men hon kände d…[Read more]

Nelia

Hon vet inte riktigt när de hände eller hur men fann sig snart i hans mjuka bädd i hans enorma och minst sagt dyra rum på värdshuset. Hon borde känt att hon inte hörde hemma där hos honom men när han så sömndrucket och ömt drog in henne i sin famn och viskade hennes namn så kändes det allt annat än främmande.
En mjuk, tung värme la sig öv…[Read more]

Nelia

Hon såg hur han nästan frös till vid hennes fråga. Hans ögon spärrades upp något och hans förnekelse var så häftig att den lilla rynkan i hennes panna slätades ut och ett litet lättat leende fann sig på hennes läppar. Hon svalde något och öppnade munnen för att svara men han verkade inte uppfatta det utan fortsatte. Han strök handen gen…[Read more]

Nelia

Värmen steg i rummet men ändå verkade elden i eldstaden sakta brinna ut. Men värmen och lågorna flammade likväl trots att vedträna blev allt mindre. Magin sprakade i rummet, hon som inte visste mycket om magi, som ändå aldrig utsatts för den tidigare kunde ändå känna dess närvaro. Som ett åskväder, som precis innan ett blixtnedslag.
H…[Read more]

Ylva

Hon hade arbetat hårt i veckor nu med att förbereda sig själv och de andra inför den här resan. Vapnen var mer eller mindre felfria verk och till och med hon blev imponerad av sig själv och sina bröder med resultatet av det hårda arbetet.
Hon gav Eirik hans vapen åter, precis som med Asgeirs vapen hade hon lagt extra tid och energi på att f…[Read more]

Nelia

Hon såg på honom då han så ömt strök handen över hennes kind. Hur han lät både fingrar och blick vandra över henne så försiktigt. Hon kände värmen sprida sig över kroppen, sakta men säkert som små pirrningar i kroppen. Hon log mjukt och skrattade lite lågt då han gav henne en sådan komplimang. ” Eldens väsen?” hon skakade lite på huvu…[Read more]

Nelia

Hon såg upp på honom, mötte hans ansikte och varma leende. Han hade en rodnad på sina kinder som också spred sig ner något över hans hals. Hans ögon verkade brinna själva också likt elden som sprakade i den öppna eldstaden.
Hon fann sig själv med att le med honom, som om hans leende var en smittsam sjukdom kunde hon inte hejda sig själv f…[Read more]