Aurelia

Hon såg att han inte helt verkade förstå vad hon sade. Eller så hade han bara ett väldigt koncentrerat ansikte. Hon log lite och nickade. Hon försökte förtydliga när han ställde någon fråga men deras samhällen såg så olika ut så det var inte helt lätt att förklara.

” Ja. Ni är underliga. Ni stänker blod från en get över ett träd och tror…[Read more]

Nelia

Han hade handen på handtaget till dörren när han stannade tvärt. Han vände sig mot henne och såg på henne först oförstående, chockat nästan innan han krävde ett svar av henne. Hans rustning skramlade något då han tog ett steg närmare henne och in på hennes personliga sfär. Hon svalde något men stod kvar, orörlig som en staty. Att han int…[Read more]

Nelia

Hon styrde stegen i en jämn takt. Bakom henne hörde hon den militäriska takten och ljudet av hans rustning. Den hjälpte henne också att hålla ett jämnt tempo, inte för fort och absolut inte för långsamt. Hon sneglade bakom sig då han verkade nöjdare med området ju längre in de kom i de fina kvarteren. Hon log lite åt kommentaren fö…[Read more]

Aurelia

Hon log lite större då han gjorde hamrande gester. Hon hade ju frågat om han var smed så hon förstod ju vad han var för något. Men hon fann det lite sött att han försökte vara tydlig för hennes skull. Det var det inte många som skulle vara. Hon hade ju inte undgått alla de blickar hon fått de sista dagarna.

“Jag var..kartrita…[Read more]

Aurelia

Hon såg på Torbjörn där han stod och fortfarande höll henne i armen. Han verkade chockad eller överraskad över att hon tilltalat honom och han verkade förstå att han kört ner foten i halsen på sig själv också. Eller hur de nu sa här med det uttrycket. Hon hade studerat deras språk i flera år men fortfarande var det ord och uttryck hon int…[Read more]

Ylva

Hon såg mellan bröderna då båda verkade få tankarna att vandra iväg på sina egna håll och hon kunde inte låta bli att flina lite roat åt det hela. De var så olika bröder kunde bli till utseendet trots allt men det fanns något i deras uttryck just i den här stunden i mörkret som var så lika bröders kunde bli. Hon studerade Eiriks ansikte n…[Read more]

Nelia

Garnisonsmästaren står tyst tillsammans med rekryt Henry och väntar tålmodigt på Caspian Astors svar. Det blir en minst sagt obekväm tystnad och Garnisonsmästare förbannar varenda stjärna att paladinen besökt just hans garnison i just den här staden just den här natten. Då mannen talade blev han märkbart arg, käkarna spändes, kinde…[Read more]

Nelia

Hon visste inte vem han var. Att hon eller någon av de andra som henne skulle informeras tyckte de inte var nödvändigt. De skulle ändå hålla sig ur vägen. Inte synas, inte höras. Hon nickade allvarligt mot honom för att visa att hon uppfattade vad han sagt. Både hans namn och att hon inte skulle söla. Hon skulle aldrig drömma om att göra de…[Read more]

Nelia

Hon såg på honom, synade honom diskret så han inte skulle upptäcka hennes vandrande blickar. Plötsligt hjälpte han henne med hinken och hon blev så skrämd av hans hjälpande hand att hon synligt ryggade tillbaka. Men hon visste bättre än att hejda honom. Hon lät honom hjälpa till och förvånades verkligen över hans sätt att utföra en sådan.…[Read more]

Nelia

När hon kom fram till brunnen såg hon att det stod en främling där. Att han var främling var inte svårt att se då han inte hade soldaternas sedvanliga uniform på sig. Hon stannade två steg snett bakom honom, inte för nära. Aldrig för nära! Hon stod tyst, stilla och väntade. Främlingen var stilig med sitt svarta hår i hästsvans och v…[Read more]

Kungafamiljen dansade minst lika mycket som de andra gästerna. Både på borden och på golvet. Det sjöngs, skrålades och det var sådant kaos att hon inte visste vad hon skulle göra riktigt.
Hon försökte hålla sig lite ur vägen, hålla sig på sin kant. Hon ville inte ha allt för mycket uppmärksamhet för när drycken flödade for också vettet ut oc…[Read more]

Aurelia

Det var ett främmande land, främmande seder och mer än en gång hade hon ångrat att hon kommit hit. Men vart skulle hon annars ha tagit vägen?
Livet ovanför havsytan var inte alls som hon väntat sig och det första som chockat henne var kylan. Snö kallades det och det var magiskt vackert som det var fruktansvärt. Det var så isande kall…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Stilla hade de gått vägen som ledde tillbaka in mot staden. Snön knarrade under deras stövlar och det var så kallt att det ibland smärtade att dra riktigt djupa andetag. Eller så kanske det var ett revben som tagit sig en törn i kampen mot Ragnhildr? Drottningen hade trots allt gett henne ett par rejäla sparkar när hon legat…[Read more]

Ylva

Hon såg på honom då han synade henne från topp till tå. Hon la huvudet lite på sned och skrattade lätt då han skämtsamt rörde henne över näsan. ” hmmm shhh… det är en hemlighet. ” svarade hon honom och skrattade lätt.
Efter ett ögonblicks tveksamhet så passade hon på att slå armarna om honom och ge honom en varm kram.
De var nära varandra…[Read more]

Ylva

Hon ryckte till och gav honom en lätt mördande blick när han slog henne över huvudet men så skrattade hon sedan och kliade sig lite i det våta, ruffsiga håret. Hon skakade sedan ut lockarna något och mötte hans blick då han höll upp halsbandet.
Det var flera år sedan hon fått en sådan vacker present från någon och han log brett, mäkta st…[Read more]

Ylva

Hon kunde se att hennes ord inte föll i god jord men hon höll god min och sa inget mer om saken. Hon log bara åt sina egna ord och honom och såg hur han tog några steg ifrån henne tillbaka till sina kläder som hängde över en stol. Så såg hon hur han höll fram sina händer och hon kunde inte dölja sin överraskade min. Hon såg frågande på hon…[Read more]

Ylva

Hon försökte dra åt sig sin hand men han höll den och hon vände blicken till honom. Det var inte första gången han hade den där minen och den kom alltid när han ville säga något viktigt, något..som en förmaning. Och han gjorde henne inte besviken den här gången heller. ” Men nu är jag det inte Torbjörn. Och du måste sluta behandla mig som…[Read more]

Ylva

Hon vände något på sig då han sa hennes namn. Hon såg att han klivit ur karet och virat tyget om sin kropp. De var inte direkt rädda att visa sig nakna för varandra, att bo så många under ett och samma tak gjorde det trots allt svårt att undvika. Men de försökte ändå.  Hon log snett mot honom då han talade och la huvudet lite på sned.

” Jag…[Read more]

Ylva

Hon såg att han vände blicken till henne. Men han sa inget på en stund och när han väl talade tog han upp tråden om kvinnorna. Det var Torbjörn det, att tala allvar kunde han aldrig göra. Skrika, gorma eller ge uppläxningar det var mer hans melodi.
Men att möta henne på samma våglängd var för honom alltid för svårt.
Hon sa själv ingenting…[Read more]