Nasrin kunde inte förneka att detta var vad hon innerst inne hoppats skulle hända från den stund han klättrat in genom fönstret. Ändå blev hennes ögon stora av förvåning när han drog in henne i sin famn—om än så bara för bråkdelen av en sekund.

Hon lät sig dras in ytterligare, och när hans läppar mötte hennes försvann all tvekan. En mjuk flämt…[Read more]

Nasrin stod kvar vid byrån, fingrarna vilandes mot den lackerade trät. Hon stod halvt vänd från Zaahl, blicken vänd ut mot fönstrerna. I ögonvrån såg hon hur han reste sig och det var först när han talade som hon vände blicken till honom.

Kanske gick den egentliga meningen bakom hans ord över hennes huvud, men det fick ändå hennes hjärta att slå…[Read more]

En vecka. Var det så kort tid de skulle få tillsammans? Hennes hjärta sjönk. Något som fick henne att bita sig på insidan av läppen. Hon kunde inte hjälpa sig från den initiala reaktionen, men hon kunde vid allt som var heligt inte heller känna som hon kände. Ju fortare hennes far blev frisk, desto bättre. Det var ju hennes mål.

Zaahl…[Read more]

Nasrin följde sina egna händer med blicken medan hon varsamt försökte rädda det som räddas kunde av Zaahls hår. Endast ett lågt hummande lämnade henne, ett sorts medhåll över det första han sa. Tryggt kändes det knappast, trots att det var hennes hem.

När han vände blicken till henne stannade hon upp i sina rörelser, ögonbrynen lätt höjda i en…[Read more]

Nasin nickade åt hans ord medan hon letade i lådorna. Hon skulle precis till att säga något när Zaahl istället vände uppmärksamheten till märket om hennes handled. Det fick henne att stanna upp i sitt letande och vända blicken till honom.

“Zaahl, jag—” Hon hejdade sig själv när han försiktigt la handen om hennes handled. Blicken vandrade m…[Read more]

Nasrin var lika obekväm med Osmans närvaro som Zaahl. Farbrodern hade alltid varit en intrigmakare, och det kunde mycket väl vara till honom männen hon rest med var lojala. Att det var han som gett order att ha ihjäl henne. Oavsett vad, var hans närvaro illavarslande. Med största sannolikhet hade även han satt sina planer i rullning. Hon önskade…[Read more]

Ett lågt skrockande lämnade farbrodern åt Zaahls kommentar, och hans ögon glimmrade till av intrig och fascination. Han la huvudet en aning på sned och drog fundersamt ett finger över det gråa skägget samtidigt som han studerade Zaahl med förnyat intresse.

“Och vart är det du kommer ifrån?” frågade han. Något svar skulle Zaahl inte hinna ge, f…[Read more]

Nasrin tog en titt ned på sin arm och axel när Zaahl skurit upp ärmen och blottat hennes hud. En liten titt var tillräckligt för att det skulle vända sig i magen och hon drog hastigt efter andan. Hennes blick sökte sig till Zaahls ansikte, där den också förblev då han använde soltopasen. Det lugnade henne, i vart fall till en början. Men när rynk…[Read more]

Den mjuka beröringen fick henne att åter sluta sina ögon. För ett ögonblick lät hon sig bara vara i stunden. Han var hel och vid liv. De var i säkerhet. För stunden. En mjuk suck lämnade hennes läppar, knappt mer än en utandning.

Men vilken lättnad som än infunnit sig åt hans ord, som på sitt sätt bekräftade att han inte tänkt lämna hennes sida…[Read more]

Nasrin drog ett djupt andetag när Zaahl äntligen satte sig upp, livskraften åter i hans blick. Värme sjöd i bröstet på henne när han la händerna om hennes ansikte och hon slöt ögonen mot tillgivenheten i den kyss han placerade mot hennes tinning.

Först när han lutade sig tillbaka öppnade hon ögonen igen. Ett mjukt skratt letade sig fram över henn…[Read more]

Nasrins blick flackade mellan Zaahl och hästarna, bara för att snabbt sjunka tillbaka till honom när han druckit klart. I det allt starkare gryningsljuset blev hans skador tydligare och halsen värkte av den hårda klump som bildades.

“Zaahl,” viskade hon lågt och tog försiktigt hans hand. Hon svalde mot klumpen som hotade att spricka av den riktig…[Read more]

Utan ett ord följde Nasrin Zaahls instruktioner för att styrka hästen ut ur staden. Hennes käkar var hårt sammanbitna av både ilska och förtvivlan. Hon hade inte haft mycket för alvinnan, men hon hade förstått att Zaahl hade det.

Någon gång under den snabba ritten genom öknen kom en underlig känsla över henne där det kändes som att hon betrakta…[Read more]

Paniken var nära. Hon kunde känna den komma krypande genom hennes kropp för var sekund som passerade. Men så fick Zaahl fötterna under sig och kom på fötter. De hade en chans nu. Nasrin väntade dock inte en sekund, utan ledde honom ut ur rummet så fort deras ben bar dem.

Hennes ögon tårades av röken och det var tungt att andas genom den b…[Read more]

Nasrins blick flackade mellan handleden och Kahel. Han sträckte ut handen när han tog ytterligare steg mot henne, men stannade när hon fortsatte att backa undan. Han öppnade munnen för att säga något. Men orden lämnade inte hans läppar. Något hade fångat hans uppmärksamhet, och han slet blicken från Nasrin för att vända sig runt mot Zaahl.

De…[Read more]

Nasrin såg hur Kahels blick mörknade av ilska då han höjde den till hennes ansikte. Instinktivt tog hon ett steg tillbaka, som för att stålsätta sig mot hans reaktion.

“Nasrin—” det hårda i hans röst avbröts abrupt när en plötsligt spark kom från Zaahl. Kahels uppmärksamhet vände sig mot honom istället. Och när han sträckte sig efter Zaa…[Read more]

Nasrin hade stannat ett par steg in i rummet. Flera ögonblick passerade då hon bara stirrade på Zaahl. Det var ofattbart. Hon var tvungen att knyta nävarna för att dölja hur hennes fingrar darrade. Men hon kunde inte dölja ilskan i sin röst när hon såg sig över axeln, på Kahel som stod lutad mot dörrkarmen, armarna i kors och med belåten upps…[Read more]

Nasrin fnös bara åt alvinnans ord. De var verkligen ett fräckt släkte, ökenalverna. Men, hon visste innerst inne att hon redan förlåtit Shaariel, enkom av det faktum att hon hjälpte med att rädda Zaahl. Även om Nasrin aldrig skulle erkänna det högt.

Med en lång suck la hon sig ned i sängen och stirrade upp i taket. Här låg hon i en mjuk säng, n…[Read more]

Nasrin såg på alvinnan med allvar i blicken, de gröna ögonen redan vakna och skarpa trots att sömnen nyss hållit dem i sitt grepp. Hon nickade kort, och lät sedan blicken sjunka medan hon i tystnad repeterade planen för sig själv. En rynka bildades mellan hennes ögonbryn.

Ett ögonblick passerade innan hon åter såg på Shaariel. Inget med detta kän…[Read more]

Nasrin stod kvar, hakan fortfarande höjd när de släpade ut Zaahl. Men något hade funnits där – i hans blick. Något som sa att han förstått. Och den vissheten ingav både mod och styrka i henne.

Kahel dröjde kvar vid dörren när de andra gått, men hon vägrade möta hans blick, vägrade säga ett enda ord. Till slut hörde hon honom sucka och sed…[Read more]

När hon såg hur Zaahls blick mörknade sänkte hon långsamt handen från hans kind. Hennes ögon flackade mot Kahel innan hon åter vände blicken mot Zaahl som fått något kyligt över sig. Deras ögon möttes, och hon drog ett djupt, darrande andetag. Hon ville så gärna tro honom.

Men hur kunde hon helt misstro Kahel? Hon kunde hata honom för vad h…[Read more]