Nasrin kände hur pulsen steg när han inte bara spottade i hennes riktning utan dessutom var så oförskämd att han knappt såg åt hennes håll. Som en kvinna av börd i allmänhet och ensambarn i synnerhet var hon inte van vid sådan fräckhet. Hon fnös. Vilken oförskämd och arrogant alv.

“Mellan oss två är det du om någon som är sinnesförvirrad som…[Read more]

När virvelvinden la sig var det som att hörseln kom tillbaka och det var först nu som hon insåg vilket oljud den orsakat. Genom damm och sand som fortfarande hängde i luften uppenbarade sig nu resterande av hennes män, några till fots, några på hästryggen. Nasrin tog ett steg tillbaka för att ge plats åt dem då de tog sig an alven. Med ena hand…[Read more]

Ökenalver. Det sög till i magen av en sorts skräckblandad förtjusning då Nasrin insåg att de var allt närmare sitt mål. Språket som spottades fram var främmande men utan tvekan det som talades av ökenalverna. Och trots att hon av sammanhanget förstod att det inte var några trevligheter som for ur munnen på alven kunde hon inte annat än att le sjä…[Read more]

Nasrin hade alltid gillat att slå läger ute i öknen. Det var någonting speciellt att sitta runt lägerelden som värmde i den kyliga natten, medan öknens tomrum bredde ut sig runt omkring en. Att få dela te och lågmälda samtal under den stjärnklara himlen till ljudet av vinden som rasslade mjukt i sanden. En längtansfull suck lämnade henne där ho…[Read more]

Aayla visade honom runt med en sval enthusiasm som ankom på en värdinna. Vant gick hon vid hans sida och berättade kort om vad det var de passerade. Där så var påkallat kunde hon berätta om vart vissa tyger eller vaser var ifrån. Lyxvaror, och mycket av det gåvor från inflytelserika män. Hon hade åter höjt slöjan över sitt ansikte för att slippa…[Read more]

Så hon hade haft rätt i sitt antagande. Inte för att hon misstrott sin egen förmåga att dra slutsatser om hans identitet, men hon kunde inte låta bli att känna sig nöjd. Det var dock ingenting som speglades i hennes ansikte. Endast en glimt av igenkänning reflekterades i hennes ögon och hon log milt då han presenterade sig. Högfärden…[Read more]

Fim studerade Samira medan hon förklarade vad hon kunde och vad hon gjort. Många saker var svårt för henne att förstå. Det här konceptet om Balder som Sharah och underliga ord Caras Idhrenin. Dock började hennes tankar att vandra då hon nämnde sin kära vän. Hennes egna vän behövde hennes hjälp och Samira var kanske den sista pusselbiten i…[Read more]

Aayla hoppades innerligt att han inte levde upp till hennes förväntningar. De med mörkeralviskt blod var i allmänhet otäcka typer att ha att göra med och ryktet om hans metoder var i synnerhet inte mycket bättre. Ett sting av smärta i ryggen påminde henne om de metoder hennes senaste problem använde sig utav. Men hennes blick förblev densamma,…[Read more]

Zaria lutade sig mot den svala stenen då hon såg ut genom öppningen. Över bäcken låg en lätt dimma som sken upp av gryningsljuset. Det såg nästintill magiskt ut och för ett ögonblick glömde hon sina mödor och besvär. Men det varade endast den tid det tog för Kaiyo att besvara hennes ord med sin cynism. Med handen över sin värkande mage g…[Read more]

Fim satt fortfarande med huvudet tillbakalutat och blicken upp bland grenverket, men då Samira höll ut sina händer så fångades hennes uppmärksamhet. Långsamt sänkte hon blicken och drog upp benen mot kroppen och lutade armarna om knäna. Hon gjorde dock ingen ny ansats att sträcka fram sina egna händer, men masade sig lite närmare Samira.

He…[Read more]

Zaria drog tillbaka handen vid hans ord. Hon kunde tydligt höra avsmaken i hans röst och det sved till i bröstet. Utan att säga något kröp hon tillbaka till sin mor, men såg sig över axeln och gjorde en ful grimas när hon trodde han inte såg. Att han hade så mycket emot henne och hennes förmågor kunde hon inte förstå och hon önskade surt a…[Read more]

Zaria följde hans uppmaning under tystnad och väl inne i grottan försökte hon få sin mor så bekväm som möjligt. Inte för att modern varken sa bu eller bä åt vart hon satte sig eller hur hon hade det. Men Zaria koncentrerade sig på att få modern varm och torr efter deras färd genom bäcken. Hon själv hade inga kläder att erbjuda, men hon kunde ta…[Read more]

Samiras fasa gick helt över huvudet på Fim, vilket kunde skyllas på både hennes något bristande empatiska och på hennes väldigt korta uppmärksamhetsförmåga. Istället satt hon där med benen i kort, det breda leendet på läpparna och blicken fäst vid Samiras händer. Med en nickning som svar la hon huvudet på sned i sin fågellika rörelse och sträc…[Read more]

Det var med van hand som Aayla ställde fram både te, fatet med urkärnade dadlar och lerkruset med vin, helt utan att behöva släppa honom med blicken. Hon log åt hans ord om Shai Khana, ett leende som nådde ögonen även om hennes läppar knappt kunde anas bakom det skira tyget av slöjan. Än kunde hon dock inte avgöra om hans komplimang v…[Read more]

Då Odens namn nämndes så vred Fim på huvudet och lät som att hon spottade över axeln, tvi-tvi-tvi.
“Jag har sagt åt dig att inte nämna honom vid namn. Valfader, dödsgud… Vi ska inte åkalla honom,” väste hon lågt och kurade ihop sig där hon satt. Hade hon haft päls hade hon haft raggen rest och hennes blick sökte bland de gulnande barren här…[Read more]

Den beslöjade kvinna som välkomnade Wreax var till det yttre oberörd av hans begäran som annars sågs som väldigt rättfram i den alltid så återhållsamma och artiga kulturen i Iselem. Hon log endast och gjorde en gest åt honom att följa med henne, som om hans begäran varit efter en kopp te. Hon ledde honom genom valvgången och ut i det stora atr…[Read more]

Zaria lyssnade förundrat på vad han hade att säga om hennes mor. Att hon skulle vara ryktbar på en plats långt därifrån kändes så overkligt. För byborna hade hon endast varit Nina, väverskan som kunde ett och annat om läkande örter. Zaria hade ju vetat att hennes mor varit magikunnig, men det hade alltid varit en hemlighet. Precis som hennes egna……[Read more]

Zaria slog ned blicken för att dölja sin skam över att hon glömt att de behövde utnyttja vattnet till att dölja sina spår. Men utan att skänka dem en andra blick så fortsatte han vada genom bäcken och det var helt överflödigt att försöka dölja något. Varför hon nu ens kände att hon behövde dölja det. Hon tvingade sig själv att kliva ned i det…[Read more]

De enda tankar hon hade var att ta sig och sin mor bort från stugan och varelsen som var där inne. När Kaiyo kom ifatt dem på skogsstigen såg hon oroligt in bland träden. Det var en bra idé, särskilt då varelsen verkade förlita sig mycket på sitt luktsinne. Hon tvekade dock och bet sig i läppen. Att ta avvika från stigen och gå in bland träden…[Read more]