Det var inte ofta han lyckades överraska henne så, och det gjorde verkligen Torbjörn nöjd. Han suckade nöjt till och nickade. Begrundade sitt egna verk. Vanligtvis var sådant alldeles för delikat för hans fingrar – mer något som han svor över. Och det hade han också gjort. Men de gånger som Ylva inte var i smedjan, var väldigt sent på natten nä…[Read more]

Samma roande leende fanns på hans läppar som när hon var mindre. Han höll upp den nära hennes ansikte för att sedan visa en tom handflata för att lite lätt slå till hennes huvud. När hon sedan valde den andra handen höll han upp den likaså, för att sedan avslöja en svartläder rem som hade vackra silverbitar kring sig, de såg nästan ut som e…[Read more]

Åt hennes ord smalnade hans ögon något. Inte direkt det han hade lust att höra, men han försökte att lugna sig själv och inte tänka så mycket på det. För att le lite snett åt hennes ord kring klänningen för att sedan röra sig emot hans stora pälsjacka för att dra ut något och gömma den i sin stora hand.

“Det saknas något, menar jag bara.” på…[Read more]

Fortfarande allvarlig, för en gångs skull höll han hennes hand och såg in i hennes ögon. Det fanns inte ens ett leende där på läpparna längre, inte ens det smala.

“Du skulle lika gärna kunnat vara min dotter. Och det vet du Ylva.” sa han för att sedan rynka lite på näsan åt det hela.

“Fast jag skulle förstås inte valt ett sådant fult namn åt dig…[Read more]

Åt hennes retsamma svar skrockade Torbjörn till för att raskt ta av sig sina kläder och hoppa in i det ljumna badet. Förstås var det lite mer smutsigt nu – men han var van. Frågan var väl snarare när han ens fått ett rent bad  ifrån början. Han skrubbade sig själv noggrant för att sedan kvickt nog vara ute ur badkaret och lägga en handduk kring s…[Read more]

Det var nästan inte förrän han hörde sitt namn som han skakade på huvudet för att försöka att vakna ur sina tankar. Men det smala leendet fanns kvar och han ryckte lätt på axlarna åt hennes ord för att luta sitt huvud i sina händer där han satt framåt lutad i stolen.

“Ska jag ropa upp alla gångerna du har satt krokben för mina fruntimme planer…[Read more]

Där var det igen.  Påminnelsen att hans tös snart inte skulle vara där hos honom. Hur skulle han då kunde hålla henne vid liv och ur faror? Ofrivilligt gick tankarna åt de många gånger som han räddat henne ifrån situationer som skulle slutat illa – många som hon säkert inte ens hade en tanke över. Men de hemsökte honom fortfarande, pre…[Read more]

Det var länge sedan Sera hade riktigt ätit sig mätt. En av de många saker hon hade börjat att inte göra. Så länge det fanns rent vatten och en liten matbit så klarade hon sig. Det syntes säker på att hon blivit ännu smalare, nästan farligt smal kring armarna och benen. Hon sträckte sig efter en bröd bit som hon rev i två. Mest för att se lite mer…[Read more]

Nästan lite nonchalant såg Nenya upp, som om hon inte hade tänkt bli störd på ett tag av deras kära återseende. En sista gång såg hon ner på sina naglar, för att sedan sträcka sig efter vinglaset och ta sig en klunk. Det verkade som om vinet skulle kunna behövas senare.  Åt Aeldirs kommentar om rent bord kunde Nenya inte rå för att ge ifrån sig…[Read more]

Ett kort tag funderade han på att påminna henne om alla de pinsamma stunder som hon hade satt krokben för honom, men drog lätt efter andan. Han ville inte direkt skapa något bråk eller dålig stämning innan hon skulle röra sig bort på sitt äventyr. Faktum var att han nog var lite avundsjuk. Vad hade han egentligen gjort i sitt liv? …[Read more]

“Inte lägga krokben?” frågade Torbjörn och kunde inte rå för att skratta för att korsa sina armar och syna henne upp och ner. Hur många gånger hade hon inte gjort det? Så liten att inte kunna ta hand om sig själv, eller för den delen skrämde bort de flesta med att hon och bröderna existerade. Mycket ansvar förstås, speciellt för Torbjörn.

Fast…[Read more]

En liten suck lämnade hans läppar och han skakade på huvudet för att försöka rensa tankarna något. Han hade en tendens att bli överbeskyddande – kanske framför allt efter att Ragnar hade flyttat ut. Ett litet ursäktande leende fanns på hans läppar.

“Jaså? Sådant hemlighetsmakerier då.” påpekade han, lite roat för att sedan knäppa sina händ…[Read more]

Åt hennes retsamma ord, spände Torbjörn sin käke och han stoppade en brödbit i munnen för att hindra sig själv ifrån att skrika och gorma åt henne. Det gick trots allt inte att anse annat än att hon började bli vuxen, en kvinna och inte den lilla tösen som höll honom i hans tunika så fort de rörde sig på Frostheims gator.

“Åh? Det tror du? Tro…[Read more]

“Jag vet, det är inte bästa platsen att mötas Leoric. Men just nu har jag inte så mycket annat till val.” sa hon och drog lätt efter andan. Noahs strykningar lugnade henne något och hon försökte att hålla huvudet kallt även om hon egentligen bara ville rusa därifrån. Vad skulle hon ens göra? Kanske det var lika bra utan sin magi – vara vanligt v…[Read more]

Avsaknad av det fundamentala. Orden fick honom att skratta till för att himla något med ögonen, han bröt det sista av brödet i två delar. Trots allt kändes det bara löjligt att spara på en skalk som ändå skulle torka snart nog.  Lite fundersamt började han riva små bitar ifrån brödet medan han försökte att föreställa sig fisktösen. Skull…[Read more]

“Bröd? Jag har nog gett dig mer än bröd, tös!” sa han, för att sedan lite retsamt nöp han tag i hennes näsa, kanske för att ta ut sin irritation något att hon lämnade honom. På ett så farligt uppdrag. Vid Hel heller att hon skulle dö. Faktum var att han nästan funderade på att följa efter henne men han var tvungen att snabbt lämna något såda…[Read more]

När hon nämnde sin resa rynkade hon något på näsan, som om han inte var direkt nöjd med det för att korsa sina armar något efter att ha stoppat in en brödbit i sin egna mun. Först hade han tänkt säga något ilskt åt henne, läxa upp henne eller för den delen bara säga något retsamt. Men han svalde sin ilska, för en gångs skull för att sedan le sv…[Read more]

Innan han hade sagt nej hade hon redan hämtat mjölken och hällt upp två stop till bredden. En suck lämnade hans läppar, även om han inombords log och han tog brödet med en handduk runt omkring det och bröt en stor bit till dem båda. Lite roat himlade han med ögonen åt hennes sätt.

“Ibland undrar jag om du går i Lokes spår, vet du det? Silvertun…[Read more]

Han skulle precis säga emot hennes ord om att missköta sig, men hann inte innan hon redan hade bytt ämne. Faktum var att han hade hört om henne – det var intressant trots allt. Ifrån havet. Som de sagorna om sjöjungfrur som han hade läst för dem när de var små. Fast inte kunde hon väl se ut så?  Istället fnös han lätt åt hennes retsamma ord.

“Och…[Read more]

Åt Ithias ord räckte Sera ut tungan. Osmidigt? Snarare var det väl bra att gå rakt på sak istället. Det sparade både tid, ord och hjälpte mer. Hon rörde sig med stadiga steg framåt, utan att tänka på att hon var den längsta där och förmodligen den med längst ben.

“Åh! Uppträdande, vad spännande! Vad gjorde du?” frågade Sera, entusiastiskt, kanske…[Read more]