Säg inget nu. Följ bara med. Orden var enkla att förstå men trots det var det svårt att följa det. Hennes huvud var fullt med frågor och för att vara ärlig bet hon hårt i sin tunga för att inte säga något tillbaka. För trots att hon var en kvinna som var rak på sak och sällan talade i onödan… Kunde hon inte rå för att känna en… nästan lättnad…[Read more]

Ögonen till konungen smalnade något men han försökte att lugna sig själv genom att dra ett djupt andetag. Kael hade alltid varit mer charmande och orden tycktes så enkelt komma till hans bror. Ett tag hade han varit avundsjuk på det. Önskat att han sluppit den där tunga kronan och allt vad det innebar. Främst huvudvärk och etikett. Två saker han h…[Read more]

Ett knarrande hördes när en av bokhyllorna verkade röra på sig och Vésiva stod i den mörka och gömda öppningen. Hennes blonda hår var rufsigt efter att ha varit på hennes skepp och kinderna samt näsan hade en rosenröd färg efter en promenad i kylan. Lite analyserande lät hon blicken vandra över personerna som var där. Ett litet varmare leende…[Read more]

Det var alldelles för många bilder, intryck och tal för Ziyaté. Hon var trött, även om det var ett behagligt rus av blodet från Ayperos. Inte för att hon någonsin skuller erkänna något sådant. Inte för sig själv ens. De glansiga ögonen tycktes vara långt borta i minnen och andra tankar medan de diskuterade Wreax för att sedan lite dras tillbaka me…[Read more]

En väg ut. Det lät som en dröm, som en dåres fantasi. För vem hade någonsin sluppit undan detta fängelse? Ett av de mest bevakade och på en ö dessutom. Han rynkade lite på ögonbrynen åt de sista orden som mannen mumlade.  Knappt som han själv hörde det. Hade han hört rätt? Eller var det hans sinnen som spelade honom ett spratt?

“Att hit…[Read more]

Huvudvärken bultade i hans huvud och kungen hade ingen lust att ha varken sin dotter eller bror i samma rum. Ögonen var som små sträck och han rynkade lite på näsan som om han kände en äcklig odör för att sedan göra en gest framför sig. Lite nonchalant, som om det var ett försök att låta en del av irritationen släppa. Han knuffade undan sin dotte…[Read more]

Förstås gjorde det ont med hans små fingrar i hennes ögon. Tack och lov var det inte för långa naglar, eller något som skadade hennes syn allt för mycket. Hon svor lite för sig själv, förstås inte så att Wreax hörde. Inte för att hon var orolig för svordomen i sig utan det var snarare för att inte visa sin svaghet åt någon. Inte ens för ett litet…[Read more]

Kanske det var en dåres hopp att hennes son inte skulle infinna sig vid deras bröllop. För det om något skulle vara hans död. Lite omedvetet strök hon sin tunga över det blod som fanns kvar på hennes läppar och ögonen fick ett litet glansigare utseende. Nästan som om det var ett rus efter många glas vin. Något hon nästan aldrig känt innan. Ett tag…[Read more]

Ett tag var mannen tyst, förförd i sin egen tankegångar. En kvinnas famn, så mjuk. Doften av parfym och mat. Allt som saknades här. Kärlek och omsorg. Hopp och liv. Han vaknade ur sina drömmar när främlingen hyschade honom och han ryckte till något. Nästan som om han hade varit en ung pojke som hade gjort något olydigt och förväntade sig en utskäl…[Read more]

Hurrandet från det skeppet som hon vanligtvis var ombord på fyllde henne med energi. Även om hon nog visste att Ejvald låg bakom något fuffens. Hon gjorde sitt bästa att inte rodna över all uppmärksamhet – trots allt var hon van att enbart vara i bakgrunden. En skeppsråtta, mest till besvär om inte annat. Den klarblåa blicken vändes mot de yngr…[Read more]

Utan väskan skulle hon gjort hela sitt släkte besviket – och vem visste vad bergatrollen skulle göra åt skogstrollen om de inte fick något skimrande att spegla sig i? Fast egentligen hade hon alltid undrat varför de skulle behöva något att spegla sig i. Trots allt var de inte direkt vackra, sköna eller på något sätt… Nå skönheten kom innefrån…[Read more]

En värme spred sig på Seras mörka kinder, precis som en rosenröd färg och hon såg för en kort sekund ner på sitt vinglas och sina händer. Faktum var att hon sällan, om inte aldrig hade uppträtt och bara tanken fick hennes hjärta att slå nervöst. Hon bet sig något i sin underläpp och för en kort sekund hade hon glömt av det när hon lyssnade på Hu…[Read more]

Lite förvånad över hans ord var hon. Var hade den här personen levt hela sitt liv? Under en sten? Alla hade väl på något sätt mött något slags motsåtnd i sitt liv? Hon skakade på huvudet åt hans ord för att skratta lite för. Hon kunde inte rå för det. Det kändes bara så bissart. Vad skulle hon ens säga?

“Låt ingen utnyttja dig bara, okej grabb…[Read more]

“Fast en blåtira kanske hade matchat dina ögon och kläder?” föreslog hon lite retsamt vidare för att hålla humöret uppe för att ordna sitt hår lite grann när de blivit lite mer rörigt under hennes sömn. Planen var samma som innan och det fanns både en lättnad och en viss… rädsla där hos Vésiva. Trots allt var det en äcklig upplevelse igår o…[Read more]

Det var inte svårt att se att det fanns något ointresse åt hennes förslag och kanske någon slags irritation… Fast det kunde vara något i Vingas fantasi förstås. Lite nervöst och obekvämt kliade hon sig i nacken och såg ner på matskålen för en kort stund. Lite för att hämta andan och fundera på vad hon skulle dra samtalet. Tack och lov hann hon…[Read more]

Lite förvånad över hans svar, höjde mannen ögonbrynet. Förstås skulle väl de flesta här omkring tycka att de inte passade in här. Att brotten de gjort var… nödvändiga, ringa eller kanske rent utsagt försvar? Fast det verkade inte så i detta fall och det intresserade honom lite mer än vad han ville erkänna. Det var väl inte så mycket annat att…[Read more]

“Sant… Förstås kan du göra det.” hummade Ziyaté, för det var förstås alla möjligheter som inte var allt för dumma. Inte för en sådan ung liten pojke som han. Hon gjorde en gest mot muren och dess vassa ornament som stack fram. Det hade väl varit det mest uppenbara och hon funderade på om hon borde sagt något mer.

Lite som för att demonstrera gj…[Read more]

Åt deras tal om Izotar rynkade hon lätt på näsan för att skaka på huvudet. Det skulle vara ett dåraktigt drag från hennes son. Trots allt var han mer van med att han tänkte efter och agerade mer varsamt. Så som hon hade tränat honom, en gång i tiden.

“Nej. Izotar kommer inte att visa sig på bröllopet. Det är för mycket som kan gå fel.” sa hon sim…[Read more]

Frågan var nästan löjlig. Hur man visste…?!  Faktum var att Vésiva inte riktigt var säker själv på hur man visste. Eller om det var en fråga om smak. Kunde inte de som… nå. Det blev väl för djupt för att ta det nu och hon gjorde en gest framför sig, som tyvärr speglade hennes irritation även om hon inte ville det.

“Vanlgitvis vet man inte det…[Read more]

Hade varit bättre? Vad var det för sadist som sade på det viset? Åt hans fråga var han lite mer obekväm och han skiftade sin vikt fram och tillbaka mellan sina fötter. Han tuggade lite på sin läpp. Vad skulle han säga? Var det ens någon idé att vara ärlig… han var inte riktigt säker och han skrattade lite lätt.

“Jag antar att ajg söker samma sk…[Read more]