Ett litet skratt kom från Vésivas läppar. Det han sa var väl viss sanning i, men trots det roade det henne. Vacker, onåbar stad och dessa rykten att man inte kom tillbaka för. Sjömän som gick på grund och förgicks till havs. Alla dessa rykten som spreds, som om det skulle vara dem. Hon suckade åt det hela och skakade på huvudet.

”…[Read more]

Samtidigt som den äldre kvinnan reste sig upp, lät hon sin ena hand få bort smutsen från sina knän. Inte för det var allt för mycket från dessa välputsade salar – inte som hennes egna högkvarter där det inte var lika rent och organiserat. Sen hade hon inte heller alla dessa tjänare eller makt. När drottningen kom lite närmare henne, kunde ho…[Read more]

Sättet han var oförstående, det fick henne att ge till ännu ett skrockande och hon kunde inte rå för att finna denne man… drake…? Intressant och roande. Hon undrade lite stilla för sig själv hur han kunde vara så omedvetande om sådana enkla saker. Eller kanske var det hon som överanalysera? Hennes äldre bror brukade säga att kvinnor hade en…[Read more]

Besvikelsen nästan sken igenom denne Davants ögon när hon sa att hon inte var någon speciell. Det nästan roade henne. Vad hade han hoppats på? Kanske hon egentligen skulle få mer vinning av att säga vem hon egentligen var? Hans fråga fick henne att le inombords. Det var rationellt, logiskt. Han försökte att få information så att han själv inte s…[Read more]

Kanske om hon hade lagt mer tid på att lära sig om Karms andra adelsfamiljer hade hon vetat vem denne Davant av Le’Brond var. Fast det verkade inte finnas något minne där. Fast, å andra sidan var det hennes bror som kunde sådant – inte hon. Strid och jakt hade alltid varit till hennes intressen. Att läsa innebar att vara still för länge. Hon…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta, ett mörkt men genuint skratt. Om han hade sagt det till någon annan kvinna än henne, hade de tagit illa upp. För henne själv, var det snarare bättre att vara lite tyngre. Det visade att det fanns muskler och massa nog att kunna försvara sig mot någon best. Mänsklig, eller ej.

”Du har inte umgåtts mycket med…[Read more]

Frun. Tilltalet roade Nenya, det var sällan någon hade använt det tilltalet åtminstone på länge. Nenya Saelorians,  hade trots allt inte varit på många av adelns tillställningar – speciellt inte under det senaste året. I för sig hade alltid adelsfamiljen hållit sig för sig själva, på grund av deras sjukdom. Fast Nenya skulle snarare se det so…[Read more]

Pratet i bakgrunden var som ett diffust bakgrundsbrus, men en röst var lite högre än de andra, eller kanske var det för att hennes fråga var riktad mot Aetas. Lite förvånad var hon, trots allt hade många valt att inte tala eller beblanda sig med henne eller hennes make efter att de hade visat deras sanning. En rädsla antog Aetas. Rädslan mot de so…[Read more]

Att samtalet innan hade gjort honom obekväm var inte svårt att se, även om Vésiva inte kunde förstå varför. Vad var ålder – om inte mer karaktär och visdom? Fast det var inte första gången någon på land tog illa upp. Det var förvirrande, men hon var inte där för att undersöka sådant, eller förolämpa någon.

”Och vilka rykten har du hört?” frå…[Read more]

Tystnaden lades mellan dem, kanske behövde de båda lite rum för att tänka. Åtminstone var det något som Vinga själv behövde. Märkligt nog fann hon nästan den nya situationen att inte vara den som flög, skrämmande. Eller kanske snarare tanken att hon inte var den som var i kontroll. Det dröjde ett par timmar innan hon yttrade sig.

”Tack……[Read more]

Hästarnas hovar slog hårt mot marken i följd av hjulen som gav ifrån sig ett nästan klagande, eller gnällande ljud. Efter det kom stanken. Stanken som fick den unga damen att rynka på sin känsliga näsa. Ett snett leende kom på hennes rosenröda läppar, lite road över människan som ras. De såg sig som världens herre, men för henne var det som bosk…[Read more]

Hennes ena nagel slog mot glaset fot och gav till ett litet klingande som fyllde tystnaden emellan dem. Vésiva kunde se hur hon hade trampat på en känslig fena. Den styva… nästan stela sättet som Xharin svarade henne visade henne det. Fast var det inte värre att lämna samtalsämnet där än att vinkla det på ett annat sätt? Dessutom kunde hon i…[Read more]

Ingen uppskattning, för varken Isras skönhet eller det fina vinet. Enkla korta svar. För enkla. Ett namn utan förklaring. Även om Isra ifrågasatte hans beteende, hade hon inte hunnit säga att posten var hos henne sida innan Tipums  klor släppte sitt hårda grepp om Isras axel. Från att vara en liten skugga, knappt synbar på drottningens axel var ha…[Read more]

Årstiden var till deras fördel. Molnen höll solens strålar borta.  Solens värme och ljus var så längesen att det kändes som en dröm. En myt och ett barns längtan. Även om Nenya satt på huk och trots det var hon lång. Hennes smala ögon blixtrade i den elektriska blåa färgen som vilade på fienden som kunde ses. Bland dem kunde hon känna närvaro…[Read more]

Vésiva sköt undan vinet lite. För att vara ärlig var den söta spriten och vinet ingen bra kombination. Förvånansvärt nog… Hur kunde inte hennes starka sprit förbättra det? Åtminstone bränna bort den äckliga smaken av vinet. Och då sades det trots allt att vin från Nirai var bland de bättre. Skit snack! Handen var fortfarande vid glasets fot.…[Read more]

Att tveka vore dumt, speciellt i en sådan här delikat situation. Eller ja, hon skulle väl snarare vara den som smakade bra för vargarna. Hon skyndade sig in i ladan för att hämta sin väska. Den kunde hon inte lämna det var allt hon hade kvar. Tungt föll den mot ena axeln medan hon placerade sin stora yxa bakom på ryggen medan hon rörde sig mot sv…[Read more]

Ett tag undrade han varför denne Sölva stod med öppen mun. Det var längesedan han hade haft den effekten på någon. Sanningen var väl att han aldrig hade haft den inverkan på någon. Inte för att han skulle erkänna det. Spegelbilden som han såg i de flesta vattenpölar var att han var ett ståtligt skogstroll i sina bästa år, med en lång tjusig sva…[Read more]

Egentligen var det som hon sa mestadels babbel. Hon hade aldrig riktigt tyckt om när det var tyst – inte med en främling som Xharin. Nog för att hon var medveten om hans namn och lite mer fakta om honom hade hon inte känt honom länge nog för att vara bekväm i tystnad. Fast… det var väl egentligen bara hennes make, far och Atlen hon kände s…[Read more]

“Och ovanliga. Exotiskt är alltid exotiskt.” sa Vésiva med ett svagt leende för att lägga sin hand mot bordet och slå sina fingrar lite fundersamt mot trät. Innan hon gjorde en gest och beställde en vinflaska med två glas att dela på. Egentligen var hon inte mycket för vin, det gick ju ner… Men det var ingen smak i det hela. Inte som sprit. Va…[Read more]