Under tiden som alven talade fortsatte Ziyaté att trumma lätt med sina smala fingrar mot den robusta träytan. Hon lyssnade på orden med ett svagt leende. Koordinater, himlakropps position och forskning. Nog lät det som högalver och all deras forskning. När hon nämnde skogarna i söder, rynkade hon på ögonbrynen. Vilken skog menade hon… Älvskogen? D…[Read more]

”Nej… Men de borde fånga upp er när som…” Innan Vésiva hann säga något mer hade Atlen och säcken omslutits av något nät som drog upp dem mot ytan.

–

Rösten till kaptenen skar igenom öronen på Toss som sprang upp på sina ben som man kunde tro när som helst kunde gå itu då den stora magen vällde över byxkanten. När han sprang skumpade romfl…[Read more]

Pappret kastades på golvet, lite som i en reflex sopade hon det åt ett hörn med sin fot. Handen rörde hon kring  den kalla metallens yta. Så len med den röda rosens törnar som  var en vacker kontrast. Till slut kom hon fram till nyckeln. Hon verkade inte ens höra Atlens viskningar för sig själv, utan var slukad av presenten. Hon vred nyckeln och…[Read more]

Det var mycket pratande, goda råd till Sera. Inte vara barsk, hon? Kanske hon skulle se sig själv i spegeln innan hon slängde ut sig sådant. Fast hon log bara milt, lite forcerat, för att nicka uppmuntrande till henne att fortsätta. När de talade om vad hon hade sett. Bilden hon målade upp var inte trevlig, men å andra sidan, var det något at…[Read more]

Skrattet och vad Rheon svarade henne fick Sera att andas ut hastigt i ett skratt. För att dölja sitt breda leende och hindra sig själv från att skratta mer, lade hon en hand över sin mun och näsa. Var det en ömhet som fanns i hans blick? Hennes kinder hettades till lite och fick en röd färg. Förbannade kyla. För det var i vart fall inte kronprinse…[Read more]

 Vi? Ziyaté höjde förvånat på ögonbrynet åt sin son. Sedan när innefattade dem ett vi? Ett tag funderade hon vad haken med allt skulle kunna vara. För det verkade för enkelt. Nog hade han säkert någon fånig tanke om att han skulle kunna rädda Isra ifrån mörkret. Tanken var lite roande. Ibland var hans son naiv, men det var väl någon styrka. Åtm…[Read more]

Samtidigt som Luka försökte bända loss odjuret från hennes arm, vevade hon med den. Fast kanske det var en dum tanke? Hon slutade sina rörelser för att sedan försöka se situationen i ett annat ljus. Kniven i ögat var en ny detalj. Kniven! Hon greppade tag med sin andra hand omkring skaftet och drog ut den för att sedan med ett skrik svinga de…[Read more]

”Ibland kan främlingar överraska. Fast, å andra sidan är man inte främlingar längre om man vet varandras namn. Eller vad säger du Xh… Xharin?” frågade hon med ett brett leende, åtminstone blev hon rätt så nöjd över uttalet på smeknamnet. Hon nickade lätt åt det och tog ännu ett par skedar av maten som värmde henne gott.

Blomställnin…[Read more]

Så här nära kunde hon se hans nya ärr. Ett till? Vad hade hänt? Hon hade velat ställa alla frågor till honom, men det kom inget från hennes mun. Hon gapade efter luft ett tag innan hon stängde den för att följa Atlens blick mot de två suspekta me’er. Det fanns en tid för allt. Och nu var inte tid för denna. Det skulle komma mer tid. Det skulle…[Read more]

Det fanns väl en viss sanning i vad Isra sa och något inom Ziyaté ville inte riktigt medge det. Bråk var onödigt, men… vad fanns det annars för möjlighet? Izotar hade inte ens svarat på något hon sagt. Hon kastade en blick mot Izotar och ett svagt drömmande leende fanns på hennes läppar när hon tänkte på hans små händer, leendet som lyste lika kla…[Read more]

Vad skulle hon göra? Det var den enda och första tanken som for igenom hennes huvud när Vinga såg hur vargen hoppade på Lukas ben. Det dova morrandet. Lite irriterad över att bli väckt när hon äntligen hade kunnat sova. Inte kunde hon sitta där och se på. Ett skrik kom från hennes läppar medan hon kastade sig mot vargen. Ett hårt grepp, fast d…[Read more]

Innan Sera yttrade något gjorde hon en gest mot värden som satte ner en flaska vin. Hon rynkade näsan något, karmansk vin var inget hon tyckte för. Sedan såg hon sitt släktsemblem på vinflaskan och nickade nöjt. Ett vin från hennes folk. Bra kvalité, annat kunde det inte vara. Värden hade satt fram två glas, ett framför Araniél och ett framför Se…[Read more]

Åt hans förslag om att hon var tvungen att röja upp, grimaserade hon illa och gjorde en gest mot rummet och röran i sig. Nästan lite upprört. Skulle detta inte vara ordning? Hon var medveten om vad som låg i alla högar. Papper. Kontrakt… Och mer papper.

”Det är inte stökigt här… Jag vet minsann vart jag har…” började Vésiva försvara sig själv, äv…[Read more]

Att mannen framför henne inte blev sur gjorde Vésiva lättad. Det var inte första gången hon skulle ha förolämpat en främling. Men… om de inte ville att man skulle le brett eller skratta åt dem, varför grimaserade de då så illa? Hon skakade på huvudet åt sina egna tankar för att sedan lyssna med nyfikenhet och glimrande ögon till hans svar. Efter…[Read more]

Att inte se nyfikenheten i de isblåa ögonen var nästan omöjligt. De nästan lyste om dem. Hostattacken verkade inte beröra mörkeralven allt för mycket. Ingen mat på bordet, så knappast kvävdes hon och inte var hon väl sjuk? Alver tenderade inte att få sjukdom lika lätt som dessa dödliga kryp omkring henne. Fast… Dödliga var väl de också. Odödlig…[Read more]

Ett flertals sekunder höll Ziyaté kvar sin blick på vinet. Det kändes som minuter och hon kunde känna bådas blickar på henne. Fast hon verkade ha svårt att släppa sina tankar och stillhet. Tills hon försiktigt fuktade sina läppar igen med sin smala tunga, utan att se upp sa hon.

“Jag kunde inte mörda dig heller och jag har inte din fars blod i…[Read more]

Fräsandet och det irriterande lätet från Luka gjorde att Vinga förstod att han var förolämpad av vad han sa. Varför? Det var inte som om hon var allt för seriös. Vem visste vad folk egentligen hade för bekantskaper, speciellt främlingar? Hon svor tyst, verkade inte finna sin yxa. Vart hade hon lagt den? Ett svagt minne av att hon lade yxan på gr…[Read more]

Reaktionen fick Vésiva att le lite ursäktande, fast hennes gråblåa ögon glimmade av att hon tyckte det var roande. Det var för det mesta alltid reaktionen, tårar, hostattacker, till och med hade folk spottat ut det direkt. Hon själv hade förstås härdat sin strupe i år nu och hälsade den brännande känslan som en gammal kär vän. Den höll henne varm…[Read more]

Äntligen! Nog var det alltid skönt att se den långa och stora skepnaden av Atlen torna upp mot henne. Men idag kändes det ännu mer lugnare. Hon hade klurat länge, och få skulle tänka att det var något galet med två personer med en säck. Åtminstone inte två från handelsgillet. Planen var ju inget fel med! Hon hade till och med frågat hur den kungli…[Read more]