Paladinen andades tungt och snabbt över sin ilska, redo att attackera den som hade skadat Neila. Kanske inte den lugna bild man hade av paladinkrigare, men han var ju heller inte den traditionella sorten som hade full balans och harmoni i sig. Då kvinnan ställde sig mellan dem såg han på henne med en intensiv varnande blick, kanske något de skull…[Read more]

Ayperos mörka ögon fortsatte betrakta henne, tog in hennes känslor och kontrollerade sina egna. Det var bra att se att trots den delade oron och ilskan de kände över Nenyas försvinnande så kunde de båda hålla huvudet kallt. Tänka på nästa steg.
‘Du har så klart rätt, min kära.’ svarade Ayperos tankfullt. ‘Och jag tror jag vet exakt vart vi ska ri…[Read more]

Demonens ilska fanns kvar i bakgrunden, som en pyrande glöd som fyllde henne både med beslutsamhet och fruktan, fruktan för vad detta hot skulle kunna innebära för Nenya, för dem alla. Denna alvkvinna, eller vad som nu fanns kvar av henne, verkade ha varit en kraft att räkna med och vad hade inte alla år inlåst gjort henne till?

D…[Read more]

Någonstans hade alven hört hur hennes dolk trillat ur hennes händer och klattrade mot den kullerstensbeklädda marken. Ja, tur att hon inte huggit sig själv i fallet i alla fall. Luften hade flugit ur henne då hon landat på rygg, men hon ansträngde sig för att komma upp och få någon förståelse för vad som hände. Då hon väl verkade få skärpan tillb…[Read more]

Caspian kunde inte rå att rynka på ögonbrynen, orimligt provocerad av att mannen verkade stamma och vara osäker. Han ville bara skaka om alven, och be honom att säga vad han tänkte snarare än att vela konstant. Men åtminstone verkade något hände, då han vinkade honom vidare, och med en liten suck började han promenera efter alven – han så klart en…[Read more]

Caspian var inte helt nöjd över läget, och behövde kanske tänka till en extra gång eller två innan han gjorde och sa något som skulle försvåra situationen. Med ett djupt andetag nickade han.
‘Låt oss.’ sa han, med en gest som sade att Félar skulle visa vägen. Då de väl var ensamma, åtminstone enligt vad Caspian trodde, talade han igen.
‘Jag lita…[Read more]

Caspian log lite inombords över garnisomnästarens ilska, men höll ett allvarligt uttryck trots att han blev rödare och steg fram. Då han steg fram redo att börja slåss höjde bara Caspian ett ögonbryn med minsta lilla rörelse, en nonchalant och utmanande gest. En som sa att garnisonmästaren inte hade en chans, att han helt tydligt var underlägse…[Read more]

Caspian gjorde en avfärdande gest åt förslaget. Han kunde väl försöka spela fult, även om det där med lögner och skådespel inte var hans starka sida.
‘Jag föredrar att bekanta mig med så få alver som möjligt. Neila duger mer än väl.’ sa han, en lögn, men han hade insett att det var denna inställning de flesta i Iserion hade – kanske ett påståe…[Read more]

Triumferande och nästan lite galet hojtade Tandor till då pilen missade honom, som han på något vis räknat med. En galnings chansning, men han verkade ha vunnit. A’eldia svor för sig själv över mannens sagolika tur, eller över Kellans oförmåga att hålla huvudet kallt. Lättast hade varit att bara låta Tandor banka skiten ur Kellan och ge sig därifr…[Read more]

Då de väl satt där, med sin delade oro och sorg, var det spänt då Ayperos väntade på Isras reaktion och svar. Mycket hade hänt på så kort tid, och Isra verkade ovanligt… trött. Så han stannade upp lite, bäst att inte överösa henne med sinnesintryck kanske just då som han gjort så snabbt för att förklara sig.
‘En lös tråd, ja, väl sagt min kär…[Read more]

Asgeir såg lite fundersam ut över vad Ylva berättade, egentligen hade han inget emot den virriga figuren. Det enda han funderade kring var att han noterat Ylva och Villi tillsammans flera gånger de senaste veckorna, och han var inte helt säker på vad han tyckte om det. Men det var svårt att hysa något agg mot Villi, där han så enkelt skojade o…[Read more]

Vad sannolikheten var att Tussie skulle dyka upp där precis som han berättat sin berättelse visste han inte, men han var helt mållös. Han verkade inte få ut ett ord då han såg mellan orken och skogstrollet.
‘Hur många Tussie kan det finnas?!’ ubrast han, för att sedan lägga sin blick på Tussie och ge henne ett nästan blygt leende.
‘Jah…[Read more]

Sloan gjorde bara ne fnysning då han såg Verenas ansiktsuttryck, som han tolkade som falsk anspråkslöshet. Det var ju så otroligt tydligt för alla andra vad som pågick där.
‘För att vara en befälhavare är ni förvånansvärt närsynt.’ kunde han inte rå att kommentera innan Verena lämnade dem, och med en sista blick på Vinga gick han sedan för att gör…[Read more]

Plötsligheten i Nenyas försvinnande både från den fysiska platsen men också ur hennes sinne fick till slut drottningen att ge vika och hon tvingades famla efter Ayperos ena arm för att lyckas hålla sig stående. De hade delat ett band så länge att det nästan blivit en del av hennes eget sinne, och nu slets det från henne så brutalt att det kändes s…[Read more]

Faegrim log ett brett leende då Lia verkade komma över sin inre kamp och beslöt sig för att ta ett steg ut i det okända. Ja, inte helt olikt hur det varit för honom första gången.
‘Så ja, så ska det låta! Du kommer inte ångra dig! Det första steget är alltid skrämmande, tro mig – jag vet! Det är mycket säkrare att sitta hemma i soffan framför e…[Read more]

Oavsett vilka känslostormar som rasade inom Ayperos, allt från ursinne till oro, fortsatte han röra sig mo Nenya och… Athanishka. Inte en person han hade förväntat sig att lägga blicken på någonsin igen. Inombords svor han, men det fick komma senare. Genom Nenyas känslor och hennes blick i länken de hade kunde han se Athanishka på nära håll,…[Read more]

Känslorna som vällde mot henne från Ayperos var väntade, åtminstone de som osade av irritation och ilska, men mindre så var de som faktiskt liknade skuldkänslor. Hon hade inte upplevt det från honom tidigare men istället för att bekymra henne så lockade det fram ett litet flin över hennes läppar. Åren hade kanske gjort honom mjukare, eller så miss…[Read more]

Kanske var det tur att de stannade till innan de klev in i långhuset som Bodil fört henne till, eller så var det lika mycket ett tveeggat svärd, ty även om hon fick en stund att begrunda det som den andra kvinnan sagt så gav det henne också en chans att se något bekant i ögonvrån. Eller rättare sagt någon.

Hon gjorde sitt bästa för att inte visa…[Read more]

För varje stund som gick blev Caspian mer frustrerad. Det var uppenbart att han trots hans position blev förhindrad här, kanske till och med på grund av det temperament han visat innan – som så klart var hans rätt i hans egna mening. Men nu började det slå honom mer och mer att hans agerande troligen försatt Neila i nöd, med bandet och magin han…[Read more]

Det var en stund som fick honom att glömma allt det tunga och hemska som hänt under senaste månaderna. Allt som berörde sin fångenskap, tortyren, och ångesten som följt efter att de separerats som de gjort. Detta var det naturliga livet som han eftersträvade, att göra vad som kändes rätt i stunden – med rätt sällskap. Hans skratt fyllde den n…[Read more]