En sekund var allt som behövdes, för plötsligt var en närvaro där som inte varit hos henne innan. Det var som om den materialiserats ur skuggorna, en talang som hon sett ett par gånger innan åtminstone kring sin farmor Ziyaté. Ett par meter framför henne stod en mörk figur, igenkännbar, tills en hand sträckte sig upp och drog ned huvan som avslöja…[Read more]
Sandor lyssnade på hennes begäran, och nickade. Sådana handlingar hade han alltid tyckt var överflödiga och onödiga, nästan barnsliga. Men det var etikett, och han kunde inte neka att även om han själv höjde ögonbrynen åt sådana saker så skulle en stor mängd se vikt och helighet i en sådan handling.
‘Ett klokt förslag, Selene. Jag ska göra som…[Read more]
Salim log fortfarande mot Nicolaus och hans män, och böjde huvudet lätt i en något retsam gest – retsam mot allt hans överdåd och bristen på etikett.
‘Vi kommer under diplomatiska förhållanden, Lord Breslau.’ sa han lugnt. ‘Alla dessa vapen och maktspelandet är överflödigt.’ Han höjde sin hand och synkroniserat sänkte hans krigare sina spjut oc…[Read more]
Kyssen hon gav honom fick honom att dra omedvetet efter andan, och han kände hur det hettade till något samtidigt som hans hjärta tog några slag till. Det var en känsla som fick den enorma mängd av tankar, stress och tyngd som låg över hans axlar att försvinna. Om ens bara för några korta ögonblick var det en efterlängtad respit från de oändliga m…[Read more]
Mannen svarade med ett respektfyllt bejakande, följd av en kort bugning, innan han lämnade Nicolaus. Hans befallning fördes vidare och snart väntade en häst och hans husarer honom. Då Nicolaus anlände hälsade den andra i befäl honom.
‘Som ni befallde, min herre, har ökenråttorna omringats.’ sa han, enkelt, och dolde inte sin avsmak för söderlännin…[Read more]
Dagen förflöt och till sist var hären tvungen att slå läger. Dalen som annars skulle vara mörk fylldes med lägereldarnas facklor som gav ett lite muntert och behagligt lyster som framhävde landskapets linjer. Kullarna som annars skulle vara mörka var synliga, och bakom den vakande bergskedjan kunde man se stjärnorna som markerade var bergen sl…[Read more]
Sandor kände en varm känsla av både behag och sorg då hon lutade sig mot honom. Hennes hår kittlade honom lite, samtidigt som hennes doft och värme kändes behaglig – en stark kontrast till hur de tidigare spenderat tiden tillsammans. Vid hennes begäran kramade hans armar om henne hårt och ömt på samma gång, och han dolde sitt huvud i hennes hår…[Read more]
Sandor hade inte verkat märka henne förrän hon lade sin hand på hans axel, vilket nästan fick honom att rycka till. Ett ögonblick hade det känts som om han varit under vatten, men hennes närvaro drog upp honom över ytan igen och han drog ett sista djupt andetag. Fortfarande blek, men med lite mer färg i ansiktet, log han ett svagt och lite sorg…[Read more]
En dag kvar tills de skulle marschera. Tills han skulle marschera. Tanken fyllde konung Sandor med både rädsla och spänning, så som det gjort då han varit ung. Åren på tronen hade fått honom att känna sig gammal och rastlös, och även om han inte var lika ståtlig som han varit i sin ungdom var han fortfarande i gott skick. Men han hade blivit magr…[Read more]
Det var många lustiga ord som denna ovanliga man slängde ur sig, men han hade lärt sig att förstå dem även om han inte kunde förstå hur folk kunde tala som denna Enhanda gjorde.
‘Väl mött, Enhanda Vyrm.’ sa han och böjde huvudet lätt artigt, med en hand på bröstkorgen som Iselemerna ofta gjorde då de hälsade på nya bekantskaper. Åt hans fråga gj…[Read more]
Den unge mannen gav ifrån sig en ironisk fnysning åt hans ord.
‘Jag skulle inte gå så långt att kalla dem mina vänner.’ sa han, och hans milda ansiktsuttryck hårdnade något lite över skammen han fått utstå där inför alla i värdshuset. Han blev röd om kinderna, men ignorerade känslan. Vad var värre än att inte kunna försvara sig själv, och inte ku…[Read more]
Den unga pojken som hade helt rakat huvud och stora bruna ögon betraktade mannen med ett förvirrat uttryck. Han kunde inte vara mer än sexton år gammal.
‘En katalysator…?’ frågade han, något förvirrat, hans accent hård men klart förståelig. Något förvirrat tog han främlingens hand och reste sig upp. Det hela verkade så malplacerat så han märkte…[Read more]
Det var ned ett brak som dörren slogs upp och en ung man kom farandes in som en demon förföljd av Athal själv. En stund senare dök några äldre pojkar upp genom dörröppningen – alla tre med en hård uppsyn då de blickade på den unge mannen. De kunde inte varit mer olika – den unge pojken skallig och klädd i en enkel brun skrud med Sharahs symb…[Read more]
Hej!
Mitt namn är Kasper, och på Talanrien, online spel och andra forumrollspel är jag främst känd som Amdir.
För nästan tio år sedan började Talanrien då jag en långsam sommardag började skissa på vad som skulle bli Talanriens karta. Det var en period då det fanns väldigt lite forumrollspel i fantasytema på nätet, ett hål som hogwarts.nu lämna…[Read more]
Arand reagerade inte så mycket på dvärgens dunkande förutom ett lätt leende, och en skakning på huvudet. Denna Thelgarn var en lustig figur, så lustig att han till och med fick ett litet leende på Arands annars allvarliga ansikte. Samtidigt kunde han inte helt neka att det fanns någon slags visdom och sanning i orden som sades. De hade nyss drä…[Read more]
Arand själv sträckte på nacken något då han satt sig. Nog för att han var van med sådana akrobatiska rörelser, men det tog ändå på krafterna att slåss så som de gjort. Något trött och tyst satt han på sin plats med sitt stop, och drack några djupa klunkar. Liksom Vinga var han kanske något tystare av sig bland okänt sällskap.
‘Jag ta…[Read more]
Arand såg på dem, och funderade hastigt över deras förslag. Öl medan byborna försökte släcka eldar, och hjälpa de krossade under husrester eller skadade av lindormen? Det lät aningen absurt, men dessa tre verkade inte riktigt så medvetna om vad som hände kring dem. Däremot skulle byborna knappast vilja ha hans hjälp även om han erbjöd den, så…[Read more]
Arand stod fortfarande med blicken på lindormen.
‘Jag är Arand… Arand av Elfdell.’ det sista tillade han mer av vana, och höjde huvudet för att se på dem. Ingen av dem skulle ha hört om den lilla by han kom ifrån.
‘Och detta skulle ha varit mitt pris.’ sa han mer som en eftertanke.
‘Det är mitt trots allt, som monsterjägare och medlem i det Grå…[Read more]
Neyir lyssnade på härskarinnans ord, och kände sig spänd inuti över vad han själv föreslagit. Vem var han som försökte ge råd åt denna kvinna? Ville han bli av med huvudet genom att förolämpa henne? Han skulle få försöka vara mer försiktig i fortsättningen, men hans affärssinne hade tagit över. Önskan om att alltid göra det bästa av vad man hade…[Read more]
Neyir nickade lätt åt det Vesíva sagt, trots allt var detta vad de hade diskuterat på förhand. Han betraktade drottningen, i hopp om att hennes reaktioner skulle vara positiva.
‘Och givetvis är det inte vår sak att säga hur ni ska agera politiskt, ers högvördighet, men jag tror att våra klienter skulle uppskatta att lära känna er mer… perso…[Read more]