Aenyas gröna ögon lyste av hat, sorg och ilska, och hennes ansikte var förvrängt i sammanbiten ilska som legat där under ytan varje dag, varje vakande ögonblick – ja varje vakande sekund sedan hon lämnat Iserion. Den hade ätit upp henne inifrån, förtärt och frätt bort det som en gång varit en varm och förstående alv. Istället var det bara skugga…[Read more]

Audgisil gav Rune en liten road blick över hans aptit, och ett litet höjt ögonbryn. Att mannen hörde allt de sa var uppenbart, men samtidigt hade han inget behov av att hålla saker hemliga för sina män och kvinnor. Ordet skulle sprida sig i alla fall. Men mörkeralvens ord fick en skugga att fladdra över Audgisils ansikte, och hans annars trevliga…[Read more]

Efter att Maeve hade lämnat Sätet hade Arand suttit en stund tillsammans med Fëani, som fortfarande kallade sig Nenye. På ett vis hade det varit en lättnad, för stämningen där i bordet hade varit väldigt tryckande och obekväm. Men trots det hade han inte kunnat undvika känslan som sa åt honom att något var fel. Rastlöst hade han suttit vid bo…[Read more]

Längst muren var Aelors fotsoldater intryckta i hoper så täta att de knappt kunde röra sig. Vissa tog sig ner mot marken och under de större fienderna för att börja fly när de tog sig förbi, men ingen tog sig förbi utan att bli nerjagad.

Bronnors styrkor själva trängdes, men för att se vem som skulle få skära ner nästa länga av ohyra som de jus…[Read more]

Hillevi var en kvinna med få leenden, men att hånle var inte henne främmande. Hon log och såg tydligen inte utropet från Ragnhildr som det hån det kanske var. Hon höjde sina armar utåt som om de menades omfamna hela rummet.

“Ja vart är Turin? I hans frånvaro lyser din närvaro, för hans vilja är var och en av oss. Inte är han i era salar, inte ä…[Read more]

Aenya gjorde en bister min över hennes kommentar. Kanske hade hon gått för långt, men hon kunde inte låta alverna hamna i kläm på grund av människornas arrogans igen. Inte efter allt hon varit med om, och inte efter vad de gjort till henne och till skogen. Det spelade ingen roll om Nearena försökte på diplomati, för hon visste att människorna…[Read more]

En liten suck lämnade Aenyas läppar, det var uppenbart att kvinnan framför henne inte såg någon skuld i hennes lands agerande eller i hennes familjs agerande. Typiskt människor, som trodde världen tillhörde dem. Som trodde de kunde göra vad de ville, utan konsekvenser. Men inte längre. Men nämnandet av Vendrik fick en ilsken glimt att blixtra ti…[Read more]

Skogen hade en tung luft och atmosfär över sig, vackert må det vara, men detta var en plats som varit orörd i årtusenden. En liten del av den gamla världen, där alvernas magi under tidsåldrarna långsamt sugits in i trädens och växtlighetens rötter och gjort dem till ett. Allting där verkade ha ett liv, ett medvetande, allting verkade ha ett annat…[Read more]

Det gick inte en stund under deras resa där Istilwys inte övade på sin magi. Hemma gjorde hon det i hemlighet, men här fanns det ingen spärr, ingen dömande vårdnadshavare med specifika förväntningar, inga åsikter om hennes bleka ursprung.

Medan hon försökte forma en dolk från skuggan som skapades av att hålla ena handen över andra vände hon sig…[Read more]

Hulta skrattade till, och sedan log mot Sera medan hon höll handen över munnen som om någonting fult kommit ut ur den. “Förlåt, det var inte meningen att skratta, men det känns så overkligt hur olik min oro din är. En värld av fisk och handel väntar mig när jag är färdig här, det finns inget utrymme för en magiker i Österhman … vilket är sjukt…[Read more]

Rune distraherades i sina observationer när maten serverades framför honom och när han såg ner på den så verkade han nästan tveka. Han vände blicken till det nya stopet med mjöd och imponerande snabbt svepte han även detta stop. När han väl var färdig började han sluka maten med glupskhet.

När Audgisil talade vände Rune med intresse blicke…[Read more]

Arands blick fortsatte söka sig över de i deras närhet, men det var omöjligt att få någon klarhet där bland folkvimlet, skrattet och festandet. Han kunde inte fokusera sina sinnen på någonting, och rycktes bort från sina tankar då Maeve rörde vid hans arm. Ett ögonblick hade han varken hört eller sett något, men nu noterade han den märklige manne…[Read more]

Dastan stod fokuserad och lyssnade till vad som utspelade sig runt hörnet när hon plötsligt hörde Sera yttra sig. Han spärrade upp sina ögon och vred blixtsnabbt sitt huvud mot henne. Detta var allt annat än bra. Han var osäker på om hennes ljud var tillräckligt för att de skulle höra henne. Om de däremot hörde det, kunde det betyda slutet för de…[Read more]

Strax efter att Runar sänkt deras syster båge, slet Tyra upp sitt senaste verk ur dess skida. Med bestämda steg följde hon efter sin bror mot den tanige lille mannen.  Medan Runar snabbt rörde sig fram och satte sin klinga mot mannens hals rörde sig Tyra sakta runt mannen. Hon stirrade på honom med avsky, ilska och en hunger efter blod. Hon har…[Read more]

Han jublade starkt efter kungens korta tal, och skrattade till innan han såg ner mot mörkeralven och log. “Skål lilla du! Skål till familjen, skål till det oersättliga!” Han gav hennes axel en knuff.

Rune ledde Ziyaté fram till sätet som indikerades av kungen och föste henne mot det innan han själv satte sig ner intill henne, en vaksam atm…[Read more]

Asgeir hade gått lite hit och dit och talat med de olika gästerna, social som sin far. Då Ranghildr plötsligt var där log han ett varmt leende mot henne, så lik sin far men kanske snäppet fagrare.
‘Verkligen?’ frågade han, lite förvånat.
‘För att vara helt ärlig mor är jag lite orolig för henne.’ sa han och blickade mot Maeve där hon satt.
‘Hon…[Read more]

Ayperos såg lite road ut över hennes sätt.
‘Du talar som en politiker.’ sa han med ett skratt. ‘Försiktig, men ändå djärv. Utan att binda sig, eller avslöja alla sina kort, men ändå redo att spela dem då läget visar sig.’ påpekade han muntert.
‘Frågan är, vad gynnar oss bäst?’ undrade han och vände hennes egen fråga till henne.
‘Jag är in…[Read more]

Hade Felaern vetat att hon såg på honom som en fångvaktare hade han rynkat på ögonbrynen. Visst, hon var väl deras fånge, men hon var också deras gäst. Men den kulturella klyftan mellan dem var rätt stor, och han som inte hade haft med människor förr hade svårt att förstå att hon inte tänkte som hans folk. Åt hennes tack ryckte han på sina bred…[Read more]

Rune talade lågt till Ziyaté när de klev in i rummet. “Att förstöra nätter är ditt sätt att leva, lilla flicka. Jag ber en fisk att inte simma, men så länge du drunknar kan jag flyta.” Han log sedan mot Audgisil och blev kort överraskad över närheten, men bemötte omfamningen med samma energi och slöt sina armar om kungen.

Han tog tag i mjöden n…[Read more]

Ithia kunde inte annat än känna ett växande obehag för mannen som på alla vis verkade vara respektlös för den position han hade. Sättet han betedde sig, hur han drack vin, hur han satt, hur han talade till henne. Och framför allt hur han talade om Sharah, som om det hela vore ett skämt. Som om hela världen var ett skämt. Och medaljongen…[Read more]