Sättet hon talade på hade alltid förvirrat Ziyaté något, samtidigt som det också roade henne. Det lät som nonsens men mörkeralvinnan visste bättre och log svagt över det hela. Ett löfte om stordåd och lycka, det var aldrig fel. Vägen dit skulle förstås ha många törnar, men i slutet var det en ros.

“Mörkrets trygghet finns i skuggorna, min vä…[Read more]

Kanske är det just för att sällskapet är så stort, att eskorten är så tungt beväpnad som hon står kvar. En så tungt beväpnad styrka som så disciplinerat gjorde iordning för avfärd skulle skydda viktig och dyrbar last. Men frågan var fortfarande om de var vänner eller fiender. Hon möter först blicken på den man som inte riktigt verkade höra hemma…[Read more]

Arzin

Lite förundrat såg den unge mannen sig om där i stora salen medan han med en bägare i handen skickligt och elegant gled mellan de dansande gästerna utan att riktigt se dem. Arzin hade för denna tillställning “lånat” en hantverkar ynglingskropp för att sedan befria en välklädd herre från dennes eleganta röda, guldbroderade utstyrsel. D…[Read more]

De rörelser kvinnan gjorde för att förflytta hans vikt på axel gjorde han fick bita sig i tungan för att inte mer än dra skarpt efter andan. Kunde hon inte ta det lite lugnt med honom? Han var trots allt inte en av hennes folk. Var det så här man behandlades kunde han förstå var Maeve fått sin tålighet ifrån och styrka.

“Sätet låter som en…[Read more]

Nog för han var tanig, men han var tyngre än vad hon trodde. Inte för att Ranghildr skulle erkänna det och knuffade honom en gång på axeln så han hoppade lite fram och tillbaka för att få ett bättre grepp om honom.

“Hem, eller till Sätet om man ska vara ordagrann” sa hon med ett litet leende och såg framför sig taken hade börjat synas allt me…[Read more]

Lite förvånad över att hon var där tidigt, kunde hon inte rå för att ge ifrån sig ett nästan kraxande skratt och höjde på ena ögonbrynet samtidigt som hon godtog hennes hjälp att dras upp. Nästan som ett handslag, hennes hand var lite hårdare kring Istilwys, nästan som i en utmaning mot henne.

“Leve Lloth, all seger är hennes förstjänst.” in…[Read more]

Jezeral blickade något passivt på Kamilla då hon lät sitt hjärta spilla över adelsmannens och hans entourages döva öron. Han brydde sig inte så mycket personligen, och förstod inte varför hon gjorde det, men visserligen hade hon ju en poäng. Var det dessa hans marker, som han påstod, var det hans skyldighet att hålla dem säkra.
‘Slösa…[Read more]

Han ler bara lite stelt vid hennes ord om ensamhet, det fanns flera sorters ensamhet så han hade egentligen inte farit med osanning när han sagt han rest ensam.  Sen hinner han inte säga mer innan hamnar på Ragnhildrs skuldra med ett förvånat läte. Hade det varit en annan situation och han inte varit skadad hade det inte varit så lätt att få ta…[Read more]

“Förståeligt. I ensamhet brukar man behöva göra saker ensam.” sa hon med ett höjt ögonbryn. För hade han inte sagt att han hade rest ensam? Hon var lite fundersam över hur han hade fått de brutna revbenen och det gnagde lite över hur långsamt han rörde sig.

Han var tanig trots allt, han skulle nog inte känna allt för mycket mer än de hararna som…[Read more]

Ett bubblande skratt kom ifrån Sera. Nog lade hon märke till Hultas oro eller dåliga samvete men vägrade lite att ta in det. Hon hade aldrig tvingat henne att göra något och dessutom. Vad var det för fel att ha lite roligt?

“Och vem skulle tro dem? Varför skulle en kronprinsessa behöva sno pengar ifrån någon” sa hon med ett litet leende och…[Read more]

Finn vred på sig lite obekvämt. Att ljuga var inget han tyckte om – som de andra så klart visste om. Han skakade på huvudet så att hans lockar piskade omkring honom.

“Att ljuga är fel – och varför ska du behöva ljuga!” utbrast han, lite bittert för att sedan fnysa och nicka åt trollkarlen. Han var lite obekväm i hans sällskap.

“Nå, sväng höfter…[Read more]

“Det är då säkert två revben som är brutna och resten lagomt blåslagna. Men kunde varit värre så klart. Jag uppskattar erbjudandet om hjälp då jag fått lägga om det själv.” Det var ingen i mörkeralvernas stad som skulle hjälpt honom och Lloths utsända hade inte brytt sig alls. Vilket hade varit väntat så klart. Han riktade blicken framåt in…[Read more]

“Två dagar sedan. Det var en av de goda nyheterna jag hade tänkt berätta för Er. Därför skyndade jag mig hem och kom fram en dag tidigare än väntat.” sa hon och böjde på huvudet hon kunde känna sin drottnings bubblande vrede som simrade under ytan. Det var sanningen förstås, men det var svårt att få det att inte låta för… lägligt.

Hon hö…[Read more]

“Vart har du ont? Vi kan säkert ordna något emot den skadan.” sa hon, fortfarande kastade en blick omkring honom för att skratta lätt åt hans andra fråga.

“Även under krig behövs mat. Och det är bättre att plocka nu – när de inte har barikerat in oss – än att svälta när de har.” påpekade hon och vid hennes bälte hängde ett par stycken fåglar och kaniner.

Monsterjägaren var inte helt övertygad trots Maeves ord, men han kunde inte neka att den friska och krispiga luften hade en speciell atmosfär i sig. Som om denna del av världen var lite mer orörd än södern. Som om det fanns kvar något av världens gamla magi kvar här. Det var uråldrigt, och något skrämmande, men likväl även spännande. Kan…[Read more]

Arand frustade lite roat åt hennes fråga.
‘Så långt hade jag inte tänkt, måste jag erkänna.’ sa han, med sin blick fäst på henne.
‘Trots allt är min vanliga rutin att kanske klunka en sinnesförhöjande dryck, och dräpa monstren. Men med ulven framför mig känner jag att det är andra metoder som biter bättre…’ sa han och strök undan några av he…[Read more]

Ayperos nickade lite eftertänksamt över hennes tankar. Han hade fått förklarat för sig hur krigarna ställt sig vid Isras mor Thalia i det förra kriget, även om det hade varit Thalias syster som suttit på tronen.
‘Ett komplicerat dilemma.’ konstaterade han.
‘Vilket betyder att vi, eller åtminstone du, måste finna Fëani först. Jag kanske kan h…[Read more]