Vésiva sköt undan vinet lite. För att vara ärlig var den söta spriten och vinet ingen bra kombination. Förvånansvärt nog… Hur kunde inte hennes starka sprit förbättra det? Åtminstone bränna bort den äckliga smaken av vinet. Och då sades det trots allt att vin från Nirai var bland de bättre. Skit snack! Handen var fortfarande vid glasets fot.…[Read more]

Att tveka vore dumt, speciellt i en sådan här delikat situation. Eller ja, hon skulle väl snarare vara den som smakade bra för vargarna. Hon skyndade sig in i ladan för att hämta sin väska. Den kunde hon inte lämna det var allt hon hade kvar. Tungt föll den mot ena axeln medan hon placerade sin stora yxa bakom på ryggen medan hon rörde sig mot sv…[Read more]

Alven betraktade honom lite fundersamt över hans ord, och nickade långsamt åt det. Så han var inte direkt vad han sades vara, men samtidigt såg han heller inte ut som det hon hade frågat eller föreslagit att han kunde vara.

‘Jag förstår.’ sa hon enkelt, med mjuk röst, lite tankfullt.
‘Då antar jag att det är så att ni rest mycket?’ undrade hon,…[Read more]

Paladinen höjde ett lätt ögonbryn åt magikerns ord, och han kunde nästan notera ett litet inslag av arrogans – eller kanske var det förringande? Hans ögon smalnade, irritation tydlig ett kort ögonblick. Alla magiker han mött var likadana, fulla av sig själva och sin vikt i världen. Vänta? Vad var poängen med detta möte om de inte var redo att ge s…[Read more]

Ett tag undrade han varför denne Sölva stod med öppen mun. Det var längesedan han hade haft den effekten på någon. Sanningen var väl att han aldrig hade haft den inverkan på någon. Inte för att han skulle erkänna det. Spegelbilden som han såg i de flesta vattenpölar var att han var ett ståtligt skogstroll i sina bästa år, med en lång tjusig sva…[Read more]

Egentligen var det som hon sa mestadels babbel. Hon hade aldrig riktigt tyckt om när det var tyst – inte med en främling som Xharin. Nog för att hon var medveten om hans namn och lite mer fakta om honom hade hon inte känt honom länge nog för att vara bekväm i tystnad. Fast… det var väl egentligen bara hennes make, far och Atlen hon kände s…[Read more]

‘Du råkar inte vara en magiker, utan att de tog nödvändiga åtgärder?’ undrade Kiel, inte så speciellt hoppfullt. Men man kunde aldrig veta med alver. Fast om hon var en magiker hade hon väl öppnat dörren redan vid det  här laget om hon kunnat. Långsamt drog han en hand genom håret.
‘Vi måste helt enkelt överlista vakterna.’ sa han, som om det int…[Read more]

“Och ovanliga. Exotiskt är alltid exotiskt.” sa Vésiva med ett svagt leende för att lägga sin hand mot bordet och slå sina fingrar lite fundersamt mot trät. Innan hon gjorde en gest och beställde en vinflaska med två glas att dela på. Egentligen var hon inte mycket för vin, det gick ju ner… Men det var ingen smak i det hela. Inte som sprit. Va…[Read more]

Dammet som yrde kom in i Vingas näsa. Hon rynkade på näsan ett flertals gånger för att försöka få bort känslan att vilja nysa, det var inte riktigt den bästa situationen att göra det nu. Efter misslyckande försök till att sluta nysa, gav hon till en nysning som var hög. Samtidigt som hon nös hade hon, utan att tänka på det, höjt yxan och slog med…[Read more]

Irritationen över hur nonchalant mannen framför honom var, puttrade inom honom. Bubblorna blev allt större och det var inte svårt att se att han snart skulle koka över. Självgodheten klädde förvisso personer som Isra, som åtminstone hade något under sig. Men denne… man, som dessutom slog undan hans tungor. Kanske han hade låtit det hela var, om…[Read more]

Kiel nickade lite frånvarande åt hennes ord, och med någon slags förnyad styrka tog han sig till gallret där han tog tag i den kalla metallen med sina händer. De såg väldigt bleka ut i kontrast till den mörka och hårda metallen, som fick hans händer att bli kalla.
‘Jag har varit här från och till ett par år.’ sa han med blicken ut i vad han såg a…[Read more]

Saryenna stod artigt i det andra rummet, snarare än att spionera på honom då han la på sig sitt ben och gjorde sig i ordning. Lite nyfiket blickade hon omkring där inne, trots allt hade hon inte besökt ambassadörsboningen förr. De gröna ögonen for nyfiket hit och dit, och hon tog ut någon bok från en av bokhyllorna för att snabbt se vad som fann…[Read more]

Gammelfar? Han rynkade på pannan så att hans toviga och långa ögonbryn gick ihop och skapade fler rynkor i ansiktet – inte för att det syntes i ansiktet som redan visade tydligt hans ålder. Han drog in ett djupare andetag från pipan och blåste ut röken medan han fundersamt såg ner på trollet och det som hon påstod var ett orakel. Lite förvirra…[Read more]

Kiel kunde inte annat än att skratta lite tyst åt hennes ord igen, och skakade på huvudet vilket han genast ångrade då hans stela nacke protesterade. Han stönade tyst av smärta, och suckade frustrerat. Lite ansträngt och sammanbitet muttrade han.
‘Jag ska försöka komma ihåg det…’ med en kraftansträngning reste han sig, med ryggen lutad mot v…[Read more]

Ett litet melankoliskt leende dök upp på hans spruckna läppar över hennes ord.
‘En vän…’ mumlade han tyst. Ja han kunde nog behöva en vän i denna håla, och kanske det var allt som behövdes för att få dem ut därifrån? Samtidigt hade han inte förväntat sig att berätta något om sig själv, inte ens sitt namn, och han tänkte inte pressa henne helle…[Read more]

Alvinnans gröna ögon betraktade honom lite roat över hans uppenbara fundersamhet.
‘Vördade Ëarmelindo skickade mig, ambassadör Luka.’ förklarade hon simpelt. ‘Han ansåg att ni troligtvis skulle trivas bättre i yngre sällskap, så han skickade mig, eftersom jag är en av de yngre alverna i Dal’elath.’ förklarade hon med sin musikaliska accent som n…[Read more]

Kanske borde hon tacka ljudet utanför att hon fick något annat att tänka på än att hon var täckt i drakdregel. Även om det förmodligen var bättre än dregel från en vanlig mansjävel för människovalp. Fast kanske hon inte skulle vara så tacksam än? Tanken på att det skulle vara vargar gjorde henne irriterad och orolig. Hon lade sin hand om yxans sk…[Read more]

Lika snabbt som hon visat sina fenor och fjäll på armarna drog hon ner den vita skjortans ärmar för att dölja dem. Inte för att hon skämdes för dem. Tvärtom hon var stolt att tillhöra vattenfolket, snarare än markfolket. Allt var mer… rent och det var något mer som hon inte kunde sätta fingret på med Me’ersia. En magisk känsla, fast… nästan…[Read more]

Ranghildr hade en avlägsen blick, som om hon inte ens hade hört Eirik först eller att han var i bakgrunden. Lite tafatt tog hon tag i mjödet och stirra ner i dess mörkare vätska som om det vore en mörk avgrund. När väl Maeve levde och togs hand om hade ilskan om vad som hade hänt henne fyllt modern med en större ilska, vrede och sorg. Åtminstone…[Read more]