Izotars ögon smalnade något över hennes uppläxning, men han visste bättre än att tillrättavisa hennes hårda ord. Så han nickade bara lätt, med en svag böjning på huvudet. Var detta vad hans unga dotter blivit? En ledare som inte kan lyssna på andra eller sitt folk var ingen ledare, ansåg han, det var tyranni – precis som Lloth. Men hoppet var in…[Read more]

Izotar visste inte riktigt hur han skulle ta henne då hon kallade honom far. Delvis kändes det som om hon kanske försökte manipulera honom – men samtidigt fick det honom att se att det kanske även fanns en chans att rädda deras relation. Detta kanske var en början på något. Men han skulle bli tvungen att göra något åt den där demonen han visste v…[Read more]

Så då morgonen kom blev Luka väckt, och efter en kort frukost var det dags att resa vidare norrut mot Dal’elath. De red effektivt på alvernas hästar – hästar som alverna köpte från Mahadwen och som tränades hela sina liv för att röra sig i den besvärliga terrängen. De red över smala stigar och hästarna hoppade över enorma rötter, och ständigt kun…[Read more]

Själva drakformen skrämde henne inte. Däremot var hon inte van med att se en drake framför sig som inte var hennes egen familj. Detta var en främling, som hon nästan var säker på inte var av hennes familj. Hon verkade inte riktigt ha hört vad han sa först, det var många frågor som han ställde. Hon kunde inte sluta tänka på frågan som hemsökte he…[Read more]

Tystnaden gjorde henne något obekväm. Även om hon inte hade lust att visa det, hennes tankar flög mot vad hon skulle kunna tänka sig säga? Vad egentligen fanns det att säga just nu. Inte ville hon heller skrämma iväg denne man. Han talade om en nyckel, en skatt… Det lät som en av sagorna hon hade lyssnat på när hon var liten. Kunde det vara en s…[Read more]

Bedjandet var alltid svårt. Fast vanligtvis var det inte något annat än fusk och på låtsas. Det var det som hon lärt sig från sin far och Atlen. Annars skulle hon ge bort alla deras varor…. Och vad skulle de då ha att leva på? Det hade hon lärt sig när hon var liten, då hennes far hade blivit vansinnig när hon gett mesta delen av deras varor ti…[Read more]

Perfekt! Tass hade stannat till, att det var framför fötterna på Kai, lade inte riktigt Toss märke till. Han hade en fart som var svår att stanna och när Kai blev som en vägg framför sig var det plötsligt stopp. Även om Kai hamnade flera steg bakåt, var det någon som hade yttrat hans namn? Lite förvirrat såg Toss sig omkring, inte hade väl den…[Read more]

Det värsta… Självklart var det alltid det bästa att förbereda sig för. Vad skulle man annars förbereda sig för? Det bästa? Vem skulle gå vilse? Världen var stor… Men det fanns väl alltid någon att fråga efter vägen? Tanken roade henne och fick hennes leende var snett medan hon betraktade alven, som tycktes få tillbaka samma… skönhet som innan. N…[Read more]

Frågan som främlingen väste ut sig for helt förbi Vinga och hon lyckades släcka livet till den närmsta vargen – fast efter deras bråk tillsammans med den hade den tappat den mesta energin, tack och lov. Yxan landade inte allt för långt ifrån henne, enbart ett stort kliv och hon skulle få tag i den. Ett kort andetag och hon fick tag i den med sina…[Read more]

Izotar nickade långsamt.
‘Jag kan inte lära dig så mycket om att hålla tronen, annat än att din mors ärlighet och givmildhet vann folkets förtroende. Det jag kan lära dig är hur du ska försvara dig och besegra de som vill dig illa.’ sa han och såg henne i ögonen med sina grå ögon.
‘Om du accepterar mig som din mentor, ska jag lära dig vad du behöver veta.’

Manfred såg på medan vakterna red bort med en alltmer bekyrad blik, innan han vände den mot Moira istället. Han lutade instinktivt sin kind mot hennes hand och drog en djup suck. “Vi vet inte om vi kommer få en sån här chans igen.” Så mycket höll han med om. “Men det finns inget som säger att vi inte kommer hitta henne igen. Om hon är här lär de…[Read more]

Izotar nickade lätt åt hennes begäran. Om han hade en plikt kvar i världen var det att skydda sin dotter, och det gjorde han genom att lära henne skydda sig själv. Därefter… Det återstod att se.
‘Ziyaté och hennes underhuggare kommer inte att kunna röra dig. De kommet att ångra att de någonsin satt sin blick på detta rike.’ sa han bistert, men…[Read more]

Taugh hade varit tyst under de långa timmarna då de försökt rädda de som de kunde rädda. Medan han alltid varit en ork som tagit ett problem i taget kände han plötsligt en överväldigande tyngd på sina axlar. Som en av de främsta krigarna i klanen hade han alltid vetat vad han skulle göra, och alltid kunnat besegra sina fiender. Men nu hade de atta…[Read more]

Aenya lyssnadep å hans ord och fann det lite roande. Man sökte efter alltid det som var annorlunda, eller det som man trodde var bättre – för att kanske finna att det ändå var bäst där hemma.
‘Jag uppskattar ditt sökande efter kunskap och nya erfarenheter.’ sa hon, men innan hon hann säga mer stannade han upp och började se ut tillbaka mot Tharma…[Read more]

Ett litet leende fanns på alvens läppar, han hade trott att han redan presenterat sig men kanske det hade gått förbi i tumultet.
‘Mitt namn är Arthion.’ sa han lugnt, och böjde huvudet med en hand över bröstet i en artig gest som hörde alverna till.
‘Har du besökt vårt rike förr, Luka? Jag skulle inte tro det, för jag har inte hört berättas om n…[Read more]

Izotar stod stilla en stund i tystnad, med ryggen vänd mot henne. I hans sinne passerade minnen från förr, och alla händelser som i slutändan lett till detta ögonblick. Hur hade det kunnat bli så här? Det hade varit bättre för Antrophelia om han dött, snarare än att flytt till Antrophelia så många år sedan. Nej, han kunde inte låta Lloth förstöra…[Read more]

En nyckel… orden fick henne att tippa på huvudet på snedden. Det brukade tyda på en skatt och en skatt var rikedomar och det kunna gynna henne med. Ögonen glimmade till något och hon tog ännu en tugga av  maten framför henne som hade börjat kallnat. När inte den brännande hettan var där, kunde man urskilja de mer delikata smakerna som brukade…[Read more]

Tjutet fick Toss att hoppa till, plankorna gav till ett klagande knarrande och tycktes böja sig lite av de många kilon som han bar på. Det var förstås inget som den storvuxne barastaren tänkte på, så lät trots allt däcket. Men sedan när gav säckar ifrån sig ett tjut? Speciellt så högt så det ringde i hans öron. Ett kort ögonblick höll han för sina…[Read more]

“Hon ska ha setts inte långt härifrån, längst bukten, där hon förmodas ha något tillhåll tillsammans med sina anhängare…” Plötsligt rynkade vakt kaptenen på ögonbrynen, som att han insett att han möjligtvis hade sagt för mycket. Han hostade till, en aningen besvärat, och gjorde en skyndsam gest. “Det är viktigt att ni ger er av så fort ni kan,…[Read more]