Sandor suckade djupt åt hennes ord. Alla ord hade sanning i sig, även om han också såg det på ett annat vis. Men man kunde alltid se det på olika vis, och han visste att om han skulle stå hårt på sina åsikter nu skulle de få ett sorgset farväl – och det var det sista han ville. Trots allt visste han inte med säkerhet om han skulle komma tillba…[Read more]

Hur märkligt det en var, lade mörkeralven huvudet på snedden åt hennes prat om vin. Det intresserade henne faktiskt och det var nästan som om hon var lite besviken när hon slutade tala om det. Efter att ha tippat glaset på snedden för att betrakta färgen och hur det blåa vinet var lite ljusare på kanten. Hon hummade lite över det för att vicka de…[Read more]

Hon hör de tysta knackningen och vet redan innan han stiger in över tröskeln att det är han. Hon vänder sig dock inte om, säger inget för att hälsa honom eller välkomna honom in utan håller endast blicken fixerad ut genom fönstret som vetter ned mot slottsträdgården, den privata som endast var för kungafamiljen och deras högt ärade gäster. Den had…[Read more]

Det dröjde ett tag till innan Sandor var färdig med de uppgifter han var tvungen att ta tag i innan sin avfärd, men ständigt hade han Selene i sina tankar. Stundens hetta och hans frustration hade återigen vunnit över hans bättre omdöme, och han visste att han inte borde varit så framfusig. Han visste att det enda rätta var att försöka ställa sake…[Read more]

Där var det igen. Avbrottet. Eller snarare bristen på svar. Var det åldern tro? Eller magin? En kort blick mot de skakande händer avslöjade att hon förmodligen hade sysslat med mer än ett farligt magiskt experiment. Hennes magiska aura var som ett pulserande hjärta i rummet… Sedan var inte resten av dessa kryp magiska, deras korta liv saknade…[Read more]

Arthion log lätt över Lukas fråga, och klappade sin häst lätt. Av vana såg han sig omkring, vaksamt, innan han såg på Luka igen.

‘Detta är mitt hem, men på senare tid har jag hållit mig mest vid gränserna. Vi förlorade vår befälhavare för några månader sedan i en räd av människor från Iserion.’ sa han och suckade lätt vid minnet.
‘Och med henn…[Read more]

Bråttom var inget som Vinga verkade ha utan hon fortsatte slicka sitt sår, tills det var rent. När väl han sa något lät hon sin blick vandra mot honom. De stora bärnstensfärgade ögonen glimmade till i mörkret. Sedan rättade hon till sig själv för att lägga sitt huvud mot de stora tassarna samtidigt som hon lade sin svans omkring sig.

”Sk…[Read more]

Envist tittade han bort och en kort ögonblick undrade Vésiva om hon skulle behålla påsen. Åtminstone påminde doften om Atlen, annars fanns det ingen större lycka med tobaken. För hon hade aldrig lyckats få ovanan att röka. Bara hostattacker gav det henne, inte samma lycka och lugn som alkoholen gav henne. Påsen hade en behaglig tyngd då Vésiva…[Read more]

En tjuv? Skulle hon, Vésiva av handelsgillet Bläck, vara en tjuv? Enbart tanken gjorde henne irriterad och ilsken. Det syntes bara över att hon spände sin käke och tappade ett par kort på marken. Hon tog upp dem och blåste av gräset för att försöka lugna sig själv. Alltid tala när du är lugn. Upprörd och ilsken, spyr man bara ut onödig skit. O…[Read more]

Farligt. Ordet verkade inte direkt ha någon påverkad på Vésiva. Faror tenderade att vara subjektivt, sen så klart var väl alltid döden något som hade skrämt henne. Men vad skulle kunna vara de stora farorna? Inte kunde de vara så stora, om en gammal man som Xharin skulle ta upp sökandet på det kunde det väl inte vara allt för svåra? Hon tog en klu…[Read more]

Ögonen på Toss var stora som klot. Han hade aldrig tyckt om rytande, det var för högt och gjorde ont i hans öron. Dock kunde han inte hålla för sina öron för att han höll ju Tass och hans tassar – eller klövar som Kai envisades om att säga, men klöv var inget bra namn, inte lika bra som Tass… Tankarna fick honom att inte riktigt lyssna på vad Ka…[Read more]

Skarp blick som glider över mörkeralven vid dennes viskande ord till Maeve men hon ger honom inte mer än så. Hon hade tillåtit dem båda att sitta med vid bordet kanske för att hon kunde ha nytta av dem och inget mer. Det är Sera som får hennes fulla uppmärksamhet medan hon rör vid vinbägarens fot med välformade, smala fingrar. Den andra handen…[Read more]

‘Är inte mörka hörn det som passar sådana som mig?’ undrade han ärligt. Men han hade med tiden börjat ogilla mörkret. Det var i skuggorna och i mörkret som Lloths röst hittade honom och började kalla på honom – manipulera och forma hans sinne. En  rysning gick genom hans kropp. Nej, han föredrog ljuset.

‘Jag föredrar att inte ha tjänare och v…[Read more]

Izotars ögon smalnade något över hennes uppläxning, men han visste bättre än att tillrättavisa hennes hårda ord. Så han nickade bara lätt, med en svag böjning på huvudet. Var detta vad hans unga dotter blivit? En ledare som inte kan lyssna på andra eller sitt folk var ingen ledare, ansåg han, det var tyranni – precis som Lloth. Men hoppet var in…[Read more]

Izotar visste inte riktigt hur han skulle ta henne då hon kallade honom far. Delvis kändes det som om hon kanske försökte manipulera honom – men samtidigt fick det honom att se att det kanske även fanns en chans att rädda deras relation. Detta kanske var en början på något. Men han skulle bli tvungen att göra något åt den där demonen han visste v…[Read more]

Så då morgonen kom blev Luka väckt, och efter en kort frukost var det dags att resa vidare norrut mot Dal’elath. De red effektivt på alvernas hästar – hästar som alverna köpte från Mahadwen och som tränades hela sina liv för att röra sig i den besvärliga terrängen. De red över smala stigar och hästarna hoppade över enorma rötter, och ständigt kun…[Read more]

Själva drakformen skrämde henne inte. Däremot var hon inte van med att se en drake framför sig som inte var hennes egen familj. Detta var en främling, som hon nästan var säker på inte var av hennes familj. Hon verkade inte riktigt ha hört vad han sa först, det var många frågor som han ställde. Hon kunde inte sluta tänka på frågan som hemsökte he…[Read more]

Tystnaden gjorde henne något obekväm. Även om hon inte hade lust att visa det, hennes tankar flög mot vad hon skulle kunna tänka sig säga? Vad egentligen fanns det att säga just nu. Inte ville hon heller skrämma iväg denne man. Han talade om en nyckel, en skatt… Det lät som en av sagorna hon hade lyssnat på när hon var liten. Kunde det vara en s…[Read more]

Bedjandet var alltid svårt. Fast vanligtvis var det inte något annat än fusk och på låtsas. Det var det som hon lärt sig från sin far och Atlen. Annars skulle hon ge bort alla deras varor…. Och vad skulle de då ha att leva på? Det hade hon lärt sig när hon var liten, då hennes far hade blivit vansinnig när hon gett mesta delen av deras varor ti…[Read more]