Åt Ithias ord räckte Sera ut tungan. Osmidigt? Snarare var det väl bra att gå rakt på sak istället. Det sparade både tid, ord och hjälpte mer. Hon rörde sig med stadiga steg framåt, utan att tänka på att hon var den längsta där och förmodligen den med längst ben.

“Åh! Uppträdande, vad spännande! Vad gjorde du?” frågade Sera, entusiastiskt, kanske…[Read more]

Det var med stora steg som Vinga följde efter sin vän. En vän som vanligtvis betydde trubbel – och hon var inte säker på om det var den typ av spektakel som hon letade efter. Fast kanske det var hennes börda som drakfolk? Skydda dem var det som Vingas folk var byggd för att göra. När väl de kommit ut till skogens frihet, drog hon nöjt efter andan.…[Read more]

En suck lämnade Torbjörns läppar när han inte verkade kunna tvinga på Esbjörn mer mat. Som vanligt skulle han bli grinig tidigare. Han skakade lite på huvudet åt tanken. Blev de aldrig vuxna och kunde ta hand om sig själva? Fast innerst inne så hoppades han inte att den dagen skulle komma då han skulle vara ensam. Hade han någonsin varit ensam?

F…[Read more]

Smärtan var som ett eko efter att Vili hade hållit på, men samtidigt var det nästan som en ny energi där hos Ranghildr. En stor suck lämnade hennes läppar när hon sjönk ner på marken igen. Orden från både Vili och Ylva ekade i hennes öron. Men hon svarade ingen, istället slöt hon ögonen för att försöka stänga ute dem alla. Vad hade hon egentligen…[Read more]

Lite irriterat borstade han bort lite av mjölet som fanns på hans mörka byxor och han knöt sin näve för att försöka lugna sig när Ylva drog upp onödiga saker. Det gjorde det för hennes skull. Kunde hon inte se det? Han fnös och tog sin tumme i sin mun för att fukta den lite för att sedan dra bort lite sömn, sot och annan smuts i Ylvas ansikte.…[Read more]

‘Hel har inget med detta att göra!’ sa Villi ilsket till svar, och pressade ett inger mot hennes panna så runan började glöda där med. Audgisil var snabbt där vid Ranghildrs sida, i syfte att stöda henne, men Villi gjorde en ilsken gest åt honom.
‘Håll dig borta nu om du vill att lilla fröken våldsam här ska bli frisk igen!’ väste han, obrydd…[Read more]

Aenya flinade lite roat åt vad Vinga sa, och klappade henne på axeln.
‘Åh du vet nog att du vill, men det är så det ska låta!’ sa hon muntert, och kramade entusiastiskt om Vingas axel med en hand, för att se på den unga druiden mittemot dem. Hennes gröna ögon betraktade Eranya, som om bara viljekraft kunde få henne ur sitt blyga skal.
‘Per…[Read more]

Trots att Ylva försökte att hålla sig ur vägen var det nästan som hon alltid lyckades ställa sig precis där Torbjörn var på väg. Inte för att det gjorde honom särskilt irriterad. Han var van med att ha det så och det skulle vara märkligt om det inte var så snarare. Istället så knuffade han lugnt bort henne där han vandrade i köket. Lade in en…[Read more]

Det hela förvånade Ranghildr och hon hade tänkt kommentera hans märkliga sätt och ord, men hann inte riktigt innan hon kände ett brännande inom sig som gjorde att hon gav ifrån sig ett högt vrål av smärta som säkert skulle höras ut från bastun med. Lite krampaktigt greppade hon tag i bastubänken för att se på Vili med kisande ögon där tårar h…[Read more]

Asgeir kunde inte riktigt påstå att han förstod vad hon pratade om. Han var dock rätt trött, slagen och bultande av värk efter dagens kamp, och kanske något för mycket mjöd därefter. Att ha stött på Ylva var en märklig slump han inte räknat med, då han gått för att få lite egen tid. För några dagar sedan hade de knappast känt varandra, nu verkade…[Read more]

Trött reste sig drottningen upp och hostade för att torka bort lite blod, som hon hastigt gömde ifrån sin make. Ett svagt leende fanns där på hennes läppar och hon strök en mild hand över Vilis kind och såg in i hans ögon med ett litet skratt.

“Du behöver inte säga vad gamla dårar som jag vill höra, Villi.” sa hon och klappade honom vänskapl…[Read more]

Villi var inte direkt bekväm med denna typ av konfrontation, och drottningens blick var allt annat än behaglig. Audgisil gav hela situationen bara en enkel blick, innan han la en arm om Ranghildr.
‘Låt oss gå hem.’ sa han istället. ‘Vi behöver båda sömn.’ och trots allt hade en mycket yngre kvinna slagit henne blå och gul denna dag, det kanske v…[Read more]

Tyst satt Ranghildr och såg ner på sina händer. Som hon försökte att stilla sig själv. En kruttunna som var lätt att tända på. Ilsket knöt hon sina händer för att sedan låta blicken vandra upp mot Villi med en tårögd blick. Hon öppnade munnen för att säga något spydigt, men istället så svalde hon bara luft och hon visste inte riktigt vad hon skul…[Read more]

Audgisil kände sig lite vemodig över ämnet som tagits upp, det var trots allt något han tänkte på varje dag – trots att det sällan pratade om det. Att Ranghildr skulle ta på sig skulden för det var inte direkt något han önskade. Han visste inte riktigt heller vad han skulle säga eller göra då de öppnade dörrarna och Villi och Ranghildr börja…[Read more]

I ögonen till drottningen kunde man se tårar. Något inte ens Audgisil nästan sätt om man inte räknade med få saker, och Kettils död var en av de saker som var just det. Hon darrade lite på sin läpp för att skaka på huvudet åt både konungens och Vilis ord. Som om hon inte riktigt ville höra det överhuvudtaget. Hon knöt sin näve och vände sig om.…[Read more]

Audgisi var tyst en stund, innan han frustade lite.
‘Den tokstollen? Är du säker?’ frågade Audgisil som om han var skeptisk över hennes försöag.
‘Och vad tror du Oden har med honom att göra? Är han den du tror, är han nog här på sina egna… bevåg. Knappsat vår sak att fundera över?’ undrade han, och kom lite huttrande upp på stranden. En g…[Read more]

Ett litet skrockande lämnade drottningen. Så klart han visste att hon ljög. En av de få som kunde säga direkt och hon rynkade lätt på ögonbrynen. Inte helt säker på om hon skulle yttra sina tankar högt. Hon visst trots allt att hennes make inte hade allt för mycket glädje av gudarna.

“Tänk om… Vili är Loke. Och jag förargat Oden? Tänk om d…[Read more]

Audgisil kände hur det var som om all alkohol försvann i ett sus då det kalla vattnet omfamnade honom och Ranghildr med sin kalla omfamning.
‘Se så, jag vet när du ljuger.’ sa han lite roat med ett leende på läpparna.
‘Men det är skönt att vara hemma igen.’ sa han och kysste henne på tinningen. Kom nu innan du fryser brösten av dig.’ sa han och vä…[Read more]

Vattnet var lugnande, även om det var iskallt. Hon skvätte upp lite vatten i sitt ansikte för att försöka väcka sig själv och suckade nöjt när Audgisils armar var om henne. Lite trött lutade hon sig emot honom och drog in hans doft.

“Ingenting…” ljög hon, medan tankarna rörde sig kring Lopt. En figur hon inte hade tänkt på länge… Men…[Read more]

Audgisil såg efter sin hustru då hon gick för att ta sig ett svalkande bad, kanske det var dags efter värmen Villi spridit där inne. Han reste sig lite slött, för att röra sig mot dörren.
‘Ett litet bad, och sedan bastu igen.’ hummade han med ett litet leende, innan han öppnade dörren och följde efter Ranghildr, med stadiga steg ned i det frysand…[Read more]