Den nätta kvinnan ignorerade Wreax bistra attityd, och skakade av den med en axelryckning som om den inte existerat. Tvärtom verkade hon helt obrydd om den och höll en lättsam ton med ett behagligt leende på läpparna.
‘Stolen är där, om du vill sätta dig, herr Situros. Men det är helt upp till dig själv, så klart. Ni behöver dock inte stå i givakt…[Read more]

Arlin gjorde en avvisande gest över Iris osäkerhet.
‘Oroa dig inte, Njord är på vår sida.’ sa han med övertygelse i rösten och ögonen. Vädret var fint och vinden tog dem norrut trots allt då de lämnade Karm bakom sig och gled lätt över Nírsjön medan Hannadon blev allt mindre och mindre i bakgrunden.
‘Kanske vi blir lite blöta, men det finns värre…[Read more]

Lite förvånad över hans svar, höjde mannen ögonbrynet. Förstås skulle väl de flesta här omkring tycka att de inte passade in här. Att brotten de gjort var… nödvändiga, ringa eller kanske rent utsagt försvar? Fast det verkade inte så i detta fall och det intresserade honom lite mer än vad han ville erkänna. Det var väl inte så mycket annat att…[Read more]

Utan förvarning stegade Kael in i kammaren där Katarina och hans älskade bror Tristian befann sig. Han stormade kanske inte direkt in som han hade gjort förr, trots allt fanns det en begränsning på hur hårt man kunde storma då man stödde sig på en krycka. Uppenbarligen hade Tirrin rusat före Kael innan han hade hunnit in i rummet. Kael drog efter…[Read more]

“Sant… Förstås kan du göra det.” hummade Ziyaté, för det var förstås alla möjligheter som inte var allt för dumma. Inte för en sådan ung liten pojke som han. Hon gjorde en gest mot muren och dess vassa ornament som stack fram. Det hade väl varit det mest uppenbara och hon funderade på om hon borde sagt något mer.

Lite som för att demonstrera gj…[Read more]

Åt deras tal om Izotar rynkade hon lätt på näsan för att skaka på huvudet. Det skulle vara ett dåraktigt drag från hennes son. Trots allt var han mer van med att han tänkte efter och agerade mer varsamt. Så som hon hade tränat honom, en gång i tiden.

“Nej. Izotar kommer inte att visa sig på bröllopet. Det är för mycket som kan gå fel.” sa hon sim…[Read more]

Portarna till Sätet öppnades med tyngden av luft som pressades åt sidan av de tunga dörrarna. Genom de två stora dörrarna steg Audgisil, klädd i simpla kläder som han oftast var – inte direkt den avbild man hade av en kung i Kaldrland. Men han behövde inte kläder för att visa status eller auktoritet, det var snarare sättet han gick och rörde sig,…[Read more]

Frågan var nästan löjlig. Hur man visste…?!  Faktum var att Vésiva inte riktigt var säker själv på hur man visste. Eller om det var en fråga om smak. Kunde inte de som… nå. Det blev väl för djupt för att ta det nu och hon gjorde en gest framför sig, som tyvärr speglade hennes irritation även om hon inte ville det.

“Vanlgitvis vet man inte det…[Read more]

Hade varit bättre? Vad var det för sadist som sade på det viset? Åt hans fråga var han lite mer obekväm och han skiftade sin vikt fram och tillbaka mellan sina fötter. Han tuggade lite på sin läpp. Vad skulle han säga? Var det ens någon idé att vara ärlig… han var inte riktigt säker och han skrattade lite lätt.

“Jag antar att ajg söker samma sk…[Read more]

Det var märkligt. Det var som om något bubblande inom henne och det var svårt att riktigt helt koncentrarea sig på det som behövdes göras. Att säga någonting. Faktum var att hon sköt upp saken så lång tid som det gick. Till slut gick det inte mer. Folk började undra vad hon gjorde där. Det var väl bara att stoppa handen i Fenrirs mun. Hon svor…[Read more]

I sin rädsla tycktes Finn ha glömt att det funnits en cirkel som skulle rädda dem och han ångrade så fort han satte sin fot utanför det. Och som om inte det skulle vara nog verkade både Corrin och den där lilla mannen hoppat ut för hans snedsteg. Han såg sig förvirrat och rädd omkring för att ta upp en stor pinne. Ett skrik lämnade hans läppar n…[Read more]

Ett litet skratt lämnade Seras läppar. Aldrig hade hon förstått Hultas sätt att lära sig så mycket. Förstås var det väl en fördel att kunna det mesta, men… var det tvunget att vara så fruktansvärt tråkigt på samma gång? Hon skakade på huvudet åt det hela för att fundera lite på hennes fråga. Fast hon hann inte ens svara innan Hulta målade u…[Read more]

Ayperos tog inte ställning till Isras familjeangelägenheter, men betraktade utbytet av ord med en nyfiken glimt i de mörka ögonen. Att göra sig av med de hon kallade familj hade ju varit lika enkelt som att blinka för honom, men kanske inte för henne. Demonen höll om Isra en stund, lät dem två vara den perfekta bilden av ett lyckligt par en stund…[Read more]

Då de kom genom dörren befann de sig plötsligt i ett mycket hemtrevligare kontor. Mer smakfulla möbler, varmare färger. Få böcker, men de som var stod på hyllorna var värdefulla och relaterade till komplicerad magisk teori. Ett välorganiserat skrivbord, och en simpel arbetsstol som en kvinna som bara kunde beskrivas som söt snarare än vacker satt…[Read more]

Ithia hade varit uppslukad av budskapet som förmedlades, inget nytt egentligen, inget hon inte hört förr, men det var ändå ett slags ljus i kaoset. Ett lugn i stormen. Men ändå, trots att hon borde känt sig tillfreds där i hjärtat av Athals budskap och välvilja kunde hon inte riktigt skaka bort känslan av att hon var betraktad. Denna känsla var…[Read more]

Att rida med Ejvald surrad på hästen bakom sig hade tagit hårt på Eirik. Inte ett ord hade kommit över hans mycket spända läppar under färden tillbaka till Frostheim. Det var mycket som skavde, orsakade smärta och sorg, inte enbart att han förlorat sin stora stöttepelare i livet utan också moderns svek och lappen hon skrivit som riktat sig enbart…[Read more]

Ejvald hade plockat undan sina saker innan han ställde sig lutad mot masten och betraktade Ragnhildr med ett snett leende. Det såg inte ut som att han hade gjort fel i att utse henne till ledare för den långbåten. Biorn går förbi och ser lite frågande på honom innan han ser mot Ragnhildr. Ejvald bara rycker på axlarna och flinar lite. “Någon gå…[Read more]

Även om Yazfein står där alldeles bredvid Maeve är det som om han ändå är utanför, ser allt utifrån, känslorna de uppvisar så främmande och avlägsna. Han förstod ilskan och sorgen som han känt när han trodde han skulle förlora Maeve. Så på något sätt förstod han dem men ändå var det främmande att sörja så. Han håller armen lite hårdare om Maeve…[Read more]

Lite nyfiket lät han blicken vandra över cellgrannen. Det var något annorlunda med honom. Hans sätt att tala, som nästan lät för perfekt för att vara på ett ställe som detta. Dessutom kunde han se hur hans särk som var täckt i damm, smuts och blod fast det såg ut som ett tyg av ett utmärkt kvaltitet.

“Du ser inte ut att passa in där” sa han o…[Read more]

Tystnaden var skrämmande. Det enda som han kunde höra var hur hans hjärta slog hårt i hans bröst och fyllde hans öron. Han höll nästan andan, rädd för att andas och avslöja var det var. När väl han hörde hur vargarna var längre bort kunde han andas ut. Åtminstone för ett litet kort ögonblick innan han hörde hur den andra mannen tog till orda.

Up…[Read more]