Alven betraktade Moira och Wreax, och Moiras rynkade ögonbryn missade hon inte. Långsamt under denna förväxling som spelade sig framför henne och Vesíva växte sig ett roat leende på hennes läppar. Hon skakade halvt uppgivet på huvudet, och gick långsamt runt arbetsbordet för att sätta sig på sin plats igen, men leendet var nu borta och de klara…[Read more]

Felaerns ögon smalnade då han hörde hovarnas framfart, och han höjde blicken och huvudet stolt – i utmaning och kanske självständighet inför det förtryck de utövade över honom i denna stund. Högalver som trodde de hade rätt att göra som de ville, och Selyana – deras prinsessa, en förrädare till alla skogsalver liksom hennes mor drottningen. S…[Read more]

Eirik stannar till, korsar armarna framför sig och ser sin far i ögonen. Det hände sällan att han gick emot sin far men i dag kan han inte kontrollera sig, sina känslor, sin sorg och ilska. Kan inte kontrollera det faktum att han inte längre känner att han har någon mor. I sin sorg och ilska bryr han sig inte om ifall han visar sin far allt an…[Read more]

Blicken till Vésiva blev ännu mer mörk och hon greppade ett hårdare tag om Quainas axel och sitt egna knä vid Wreax ord om hennes make. Ännu fler hot, men hon hade väntat sig det. Förstås var hon inte dum nog att inte lära sig av sina misstag. Hon släppte alvinnans axel och korsade sina armar framför sig med en fnysning.

“Neyir är bortom din r…[Read more]

Fortfarande förvirrat rynkade mannen på sina ögonbryn och lät sin blick kort vandra ner mot sina händer som var så delikata. Nästan som en dams. Han rörde dem lite lätt, nästan som om han inte var säker på om de skulle lyda honom efter alla månaderna… åren? Lite disträ nickade han till slut till mannens ord och verkade få en lite mer allvarlig g…[Read more]

Säg inget nu. Följ bara med. Orden var enkla att förstå men trots det var det svårt att följa det. Hennes huvud var fullt med frågor och för att vara ärlig bet hon hårt i sin tunga för att inte säga något tillbaka. För trots att hon var en kvinna som var rak på sak och sällan talade i onödan… Kunde hon inte rå för att känna en… nästan lättnad…[Read more]

Felaerns blick for flyktigt mot Nesta där hon gömde sig bakom rötterna, där han pressades hårt mot Arod med deras klingor fortfarande låsta.
‘Vad har du för bevis för dina påståenden?’ frågade Felaern ilsket, trots allt hade han inte mördat någon alv, eller förrådit någon.
‘Det är du och den ni tjänar som låter alver dö utan att göra något åt d…[Read more]

Ithia höjde ett ögonbryn lite frågande åt hans ord. Få hade någonsin sagt något i hennes försvar över vad hon varit med om som barn. Visst hade hon känt så med då hon var barn, men nu som vuxen undrade hon om de verkligen var de grisar? Kanske det hade blivit så normaliserat för henne att hon bara accepterade det. Något som hon upplevt barbar…[Read more]

Det var ju sant att Arlin inte bar någon ring, men den enkla ring han hade gett på deras båtfärd vilade anspråkslöst på Nillas finger. Han hade inte haft råd med något mer än den simpla bronsringen. Han var van med sådana frågor dock, trots allt hade han spenderat mycket tid med den unga prinsessan Tirrin och han log lite roat.
‘Vad får dig tro…[Read more]

Det följde ett snabbt utbyte av klingor i snabba och vältränade mönster som enbart kom genom många års träning och skicklighet. Hade detta varit ett fredligt möte hade uppvisningen garanterat imponerat Nesta – och hade det varit som förr kanske hon till och med blivit bjuden på en uppvisning av alvernas svärdskonst som var precis som namnet……[Read more]

Ithia blev nästan lite ställd av frågan som kom. Var det inte uppenbart vad hennes relation till landet var, med tanke på hennes utseende? Trots allt var det ju det alla dömde henne för, konstant, den eviga skuggan som alltid förföljde henne. Men mannen framför henne verkade vara nyfiken, och hon suckade lätt.

‘Jag är född och uppvuxen i…[Read more]

‘Vi får nog räkna med ungefär en veckas hårt resande.’ förklarade Arlin med sin lugna röst, och såg mot Nilla med ett uppmuntrande leende. Luften var frisk och landskapet stort, de hade hela världen framför sig och att se henne rida där fyllde honom med glädje.
‘Härligt, inte sant, eller vad säger du?’ frågade han Nilla och gjorde en gest över det…[Read more]

Yazfein hade följt samtalet samlat och lugnt som han hade kunnat men vid Eiriks ord rycker han till för att se lite förvånat på den unge mannen. Men Audgisil’s ord förvånar honom än mer och han sänker som hastigast blicken mot golvet, inte av skam utan av förvåning. Han tar ett par steg närmare Maeve och ger henne en frågande blick. Han var osäk…[Read more]

Alvkvinnan som Vesíva kallat för Quaina betraktade Wreax intensivt, sökandes efter reaktioner. Men som hon gissade på basen av vad hon visste om Wreax, genom rykte och de bilder hon sett i hans sinne, hade hon inte förväntat att han skulle bry sig om alvkvinnan som skötte hans hem i Celeras. Det sade så klart rätt mycket om vilken typ av karaktär…[Read more]

Kael nickade över sin brors tillåtelse – att han ens behövde göra den formaliteten hade alltid känts fel. Trots allt var det han som styrde armén, inte Tristian.
‘Oroa er inte, lady Katarina, jag ska göra allt i min makt för att se till att hon kommer hem säkert.’ lovade Kael på sitt belevade vis, trots allt var de tvungna att ta detta så galant…[Read more]

Ithia såg lite tankfull ut en stund, och betraktade mannens ansikte som för att se om det han sade var sanningsenligt eller ej. Men hans ord gjorde henne fundersam och hon hade åtminstone en tråd att börja dra i, kanske ta reda på vad dvärgarnas sanna agenda var. Om det visade sig fruktlöst eller inte återstod att se, men ju mer detaljer…[Read more]

Arlin hade inte riktigt förväntat sig att Ingrid hade velat rida med honom, trots allt hade han förväntat sig att flickan skulle känna sig mer bekväm med Nilla. Men han log svagt och nickade lätt, och ett ögonblick tänkte han på sin relation med prinsessan Tirrin i Kaelred. Han saknade henne och deras vänskap, speciellt då han på något vis vu…[Read more]

Hon kan känna hur han inte alls är bekväm med hennes gest, kramar om hans händer innan hon släpper dem igen. Hon var bara så tacksam över att hon hade en bundsförvant och hon trodde att hon kunde lita på honom, han hade skyddat henne på resan till Frostheim, följt henne idag, det var handlingar som betydde något. För en flicka påväg att bli kvinna…[Read more]

Det sista han önskade sig var sällskap så när kvinnan kommer fram till honom låtsas han inte om henne till en början. Han hade hoppats att han skulle få vara ostörd i sitt skuggande hörn. Det dröjer en stund innan han vänder blicken mot den som tilltalat honom. Röda ögon som granskande och ogenerat, ingående betraktar henne, smeker över henne fr…[Read more]

”Och ändå går du till mig ” Han ler kallt mot henne. Jo hon hade många andra men hon kom till honom när det verkligen gällde. Han höjer bara på ett smalt ögonbryn när hon säger att de ändå inte är jämlikar. Det var hennes åsikt, inte hans och han låter orden passera. Hon fick tro det men i hans ögon skulle hon aldrig vara mer än någon annan, hon v…[Read more]