Arlin nickade vänligt åt flickans fråga.
‘Ja, från Kaldrland.’ svarade han flyktigt, utan att gå in på Nillas bakgrund och log varmt mot henne för att sedan göra en gest mot besättningen.
‘Och jag kan försäkra dig att det inte finns bättre sjöfarare än kaldrländare! Vi kommer att vara i hamn på nolltid.’ försäkrade han både henne och Nilla. D…[Read more]

Det var förstås sant det om kvinnan sa, även om det lät som en irriterande mygga som vägrade att sluta surra i hans öra. Han hade en rynka mellan sina ögonbryn. En huvudvärk som fanns där alltid med hans fru tjat och nu… Han drog lätt efter andan för att lugna sig.

“Förstås inte bara. Jag har en spanare som såg vart de var på väg och snart…[Read more]

Det var som en iskall hand hade lagts kring hennes hjärta när hon drogs in i skuggorna igen. Världen rörde sig suddigt kring dem och återigen kunde Ziyaté känna den där irriterande illamåendet.Hon rörde sig runt i cirklar, andades lite för att lugna sig själv medan hon lyssnade på vad Istilwys hade att säga.

Till slut stannade hon till och följ…[Read more]

Förstås kunde hon se att han verkade lite mer nöjd över hennes reaktion. Det var ingenting som hon tyckte om och hon skakade nätt på huvudet för att visa att hon inte var riktigt nöjd över svaret. Hon slog med sitt breda skaft mot hans huvud ett par gånger för att uppmuntra honom att tänka till.

“Nej, du har inte så många ögon. Håll ett öga p…[Read more]

Blicken var lite tom över Isras ord. Så klart skull hon vetat bättre och det här var säkert ännu ett misstag och felsteg från henne. Egentligen hade hon hoppats på att det skulle vara hennes sista andetag. Fast det visade sig inte vara så. Längtan till döden var större än någonsin nu. Vad hade hon kvar att förlora?

Orden som Isra hade yttrat in…[Read more]

Han kan inte ta in vad som står i brevet. Det är förunderligt hur de inte alls rör honom i ryggen att m… nej, att Ragnhild faktiskt försökt skriva ner sina känslor till dem. Hon hade kunnat vända om, hon kunde ha lyssnat på dem när de sagt åt henne, ja till och med bett henne att låta bli. Hon hade sett hur upprörd Eirik hade blivit, han so…[Read more]

Felaerns ena ljusa ögonbryn höjdes lätt då hon kallade sig dum. Han höll inte med, men hon var nästan mer som en alv som inte ännu behärskade sina inre känslor och lät dem flöda fritt. Var alla människor sådana, så öppna med sina uttryck och sina känslor för omvärlden utanför sin närmsta familj? Sättet hon talade och sättet hon uttryckte sig var…[Read more]

Nearena mötte sin dotters blick och nickade, ett litet leende på hennes läppar. De delade inte allt för många intima stunder, trots allt var hon ofta dränkt i arbete och plikter, och också en mor som satt mycket ansvar på sin dotter. Favoritism skulle inte göra Selyana till en god ledare, bara hårt arbete och ingenting annat. Men hon såg nu at…[Read more]

Aenya skakade på huvudet, sammanbitet fortfarande.
‘Ditt agerande, helare, kan mycket väl ha kostat mycket fler liv än det du påstår dig räddat. Precis samma argumentation som drottningen har, som lett oss till denna situation från första början.’ sa hon rakt på sak.
‘Ibland måste man se på den stora helheten, och välja det val som gynnar mängd…[Read more]

Faegrim visste inte mycket om magi och sköldar, men han visste åtminstone att det var en dum idé att ta sig genom barriären just nu, hur mycket de döda än skrämde dem.
‘Nej, kom tillbaka!’ utbrast Faegrim med förvånansvärd styrka och beslutsamhet, kanske hade situationen väckt lite mod i halvlingen. Han kunde se hur de döda sträckte sig efter Ka…[Read more]

Arands blick lämnade Fëani och såg något tomt framför sig. Han såg inte riktigt omgivningen omkring dem, utan snarare var han tillbaka i Loradon där de stridit på stadens topp. Han och Maeve, mot Ayperos, medan staden brann och förgördes i ett inferno omkring dem. Att de ens överlevt var bara tur, skulle han seriöst vara dum nog att söka upp de…[Read more]

Drömmarna är ju de ända som de inte kan ta ifrån oss. Han hörde mannens svar och skakade på huvudet åt det för att dra handen igenom sitt stripiga hår och le ett tandlöst leende som inte nådde upp till ögonen.

“Drömmar, verklighet… Vem vet vad som är vad i slutändan?” svarade han, rätt kvick i sin tunga även om den fortfarande var raspig och oa…[Read more]

Att kalla det ett brev var kanske en överdrift. Det var ett sönderrivet papper som Ranghildr i all hast hade skrivit. Egentligen hade hon inte tänkt lämna ett brev. För om hon var kort och konsist till tal, var brev ännu värre. Hur skulle hon ens kunnat formulera de känslor som hade stormat inuti henne de senaste timmarna. Texten var skriven…[Read more]

Han har ett väldigt fundersamt uttryck när han lyssnar på både Leida och Hillevi, men nickar då och då som för att visa han förstått eller håller med om vad som sägs. Sen sneglar han mot sin syster med ett leende där hon satt sig ner, själv föredrog han ändå att stå upp. Långsamt placerar han sina händer på bältet i en neutral pose innan han sucka…[Read more]

Yazfein har slutat med sina förberedelser och satt spjutet i marken när Eirik tar upp brevet för att börja läsa. Han kliver bort från det han försökt göra och ser på syskonen tillsammans med mannen som en gång varit deras morfar. Men som nu har lämnat denna jord och färdats vidare. Vart visste han inte och kunde inte säga, dock kände han att…[Read more]

Ayperos verkade nöjd över de reaktioner han fick ur Ziyaté, hur orden av vad han sett slog henne hårdare än något vapen kunde göra. Till och med Lloths främsta kämpar kunde besegras, utan att han behövde ta till metoder som tortyr och onödigt våld. De fakto verkade sådana metoder sällan ge genuina resultat. Ziyaté hade verkat för inne i sin misä…[Read more]

Den enda min mannen rörde över Wreax tomma förolämpning var att han log ett litet roat leende över hela situationen. Över Wreax småsinta sätt att försöka väcka reaktioner.
‘Det gör ont att få ens stolthet sårad, ser jag.’ sa han med en nickning mot Wreax håll.

‘Men uppkäftiga ord kommer inte ta dig långt, herr Situros. Ni är inte i hjärtat av…[Read more]

Hon nickar till sin bror, ja… av det hon hört av talet nyss kändes det hela än mer förvirrat så när brodern reser sig gör hon också det. Rak i ryggen och med säkra steg går hon intill honom bort mot Hillevi med mjödstopet i handen. Det hade blivit tomt lite för fort. Väl framme nickar hon mot Hillevi och de båda krigarna i tur och ordning, de kan…[Read more]

“Bra… Du verkar ha öron åtminstone.” kommenterade Ziyaté och såg på honom med ett litet nöjt leende. För hon kunde se att han tänkte efter mer och hur blick följde hennes rörelser och hon smackade lite med sina läppar.

“Så, vad är det du borde hålla dina ögon på?” frågade hon och tog ett par steg bort från honom samtidigt som hon kände på sitt…[Read more]

Det var som om hennes hjärta slog ett litet extra slag när hon hörde att Isra ville ha kvar henne. En liten stund till… Åtminstone var det en kort önskan att få vara del av en familj. Även om det var en löjlig tanke. En som hon alltid hade sett ner på sig själv för att ha. Hon hade en liten lättnad över att demonen skulle lämna dem.

Orden s…[Read more]