Han satt på en bänk med blicken riktad mot det som var kvar av brasan från natten innan, frågan var om han hade sovit alls denna kväll eller bara varit vaken. Han vänder på huvdet när hon knackar honom på axeln och nickar. “Så Celeras och jaga pirater säger du? Då blir det så men jag vill att du förklara för mig varför du valde det.”

Han log…[Read more]

Monsterjägaren hummade lite missnöjd över Wreax svar – eller om det var någon annan känsla så var det svårt att säga. Han verkade inte helt övertygad om denna situation, det var klart, och även om han verkade sitta rätt avslappnat på sin stol var hans vapen inte långt borta.

‘Jag är inte här som en representant för Grå gillet.’ sa han simpelt,…[Read more]

Tom. Det var vad Ranghildr kände när hon rörde sig igenom korridorerna. Hela kvällen hade tömt henne på alla de känslorna som hon hade gömt innerst inne. För att inte tala om de dåliga samtalet med Eirik och tanken på att Ejvald snart inte skulle finnas i hennes liv. Det var en tanke som var svår att bära, men inte kunde hon låta honom ruttna…[Read more]

Arands ögon fick från Maeve till Eirik, och nickade lätt då de talade medan han funderade. Hans ansikte avslöjade inte så mycket vad han kände eller tänkte om det hela, mest att han såg ut att ta det hela väldigt allvarligt. Men efter deras ord nickade han, och talade både till dem och för sig själv.
‘Nej… Detta är ingen typisk hemsökning. N…[Read more]

Sättet som han förklarade åt henne fick henne att spänna käken av irritation. Vem trodde han sig vara? Kanske det var en dåre, en idiot, som inte kunde mer än att svinga ett svärd eller kniv. Nå… Så länge han skulle göra det som hon bad honom om, skulle allt vara okej. Inga huvuden falla. Inte ännu åtminstone. Kanske en hand eller två, men in…[Read more]

Ett litet fnitter lämnade Seras läppar, nästan lite för flickaktigt för hennes karaktär och hon lade sin ena hand i Hultas öppna hand för att klappa den lätt och uppskattande.

“Byter kroppar, hm?” frågade hon tillbaka och var tyst så pass länge som om det såg ut som att hon verkligen funderade på möjligheten och till slut skakade hon på huvudet…[Read more]

Ett litet tag var Eili helt säker på att hon skulle få en rak höger. Så säker att hon stängt ögonen hårt och höll i hattbrettet lite hårdare som om hon förväntade sig smärta. När istället frågan kom vem hon var, öppnade hon ena ögat försiktigt som om hon inte var säker på om det var ett trick. Fast ännu kändes det ingen smärta.

“Mitt namn är…[Read more]

Åt orden som Späck gav Toss vid middagen tycktes han sträcka på sig, så att skjortan spändes och ett litet tag såg det ut som om en av knapparna hade tänkt att skjutas ifrån hans spända mage och mot en av männen på andra sidan. Men just när den sista tråden skulle brytas hade han säkte sig över maten och drog in doften av fisken.

“Lukta…[Read more]

Dunsen verkade ha gjort Tussie avsvimmade – eller åtminstone så yr att hon hade svårt att koncentrera sig. För plötsligt verkade de finnas fler av de som var samlade och en bultande huvudvärk.

“Inget… nej… nej!” försökte hon desperat få fram ur sig.

Maruld gav ifrån sig ett hånfullt skrockande av orden från de små varelserna och när den…[Read more]

Så klart hon hade rätt. Vilken dimma skulle så fort svepa omkring dem och speciellt framkalla så hemska minnen. Bara tanken fick henne att rysa. Som hastigast skymtade hon de lite glansigare kinderna på Istilwys även om hon ignorerade dem. Orden fanns fortfarande i hennes tankar och att hon själv inte hade glansiga kinder var märklig…[Read more]

Det hade inte mycket tid och stegen stannade precis utanför dörren och snart hörde bestämda knackningar. Ziyaté såg kort mot dörren för att sedan se mot Yazefin igen.

“Vi kan sätta dit Istilwys.” sa hon simpelt och sedan slöt hon ögonen för att glida in i skuggorna för att inte synas där. För att vara ärlig var hon inte helt säker på vad, e…[Read more]

Frågan fick Ranghildr att bita sig själv i underläppen för att fundera över det. Fast när hon fick natten att klura ut det hela. Hon lade sig inte allt för sent den kvällen och när väl morgonen kom knackade hon på Ejvalds axel. Självsäkert för att sedan korsa sina armar med ett svagt leende.

“Celeras, eller utanför Celeras. Piraterna där.…[Read more]

Ilskan bubblade inom Ranghildr och det var svårt att dölja det. Även om hon försökte med sina spända käkarna och knytna nävarna. Vad fanns det mer att säga? Hon hade inte tänkt ändra sig.

“Gör vad du vill, Eirik. Jag berättade för dig i förtroende om du vill kasta bort det – är det upp till dig.” sa hon, ärligt och fnös för att sedan resa sig upp…[Read more]

“Mm ett problem för morgondagen…” Viskade han mjukt när hon slöt ögonen, men han lät inte sig själv somna än utan låg där och lyssnade på hur hennes andetag blev tyngre när sömnen kom över henne. Under ett längre tag låg han och stirrade upp i taket för att brottas med ett tankar och känslor. Även om allt just nu var bra så var det en krävand…[Read more]

Han säger inget mer om Asarna eller det hon nämner om völvorna men en lite fundering och tanke har börjat gro. Sen smeker han hennes kind igen och drar med fingrarna över hennes kindben. Inte så att han fäster någon större vikt vid den tanken men den fanns där långt bak i hans huvud iallafall. Han hade sett hur hennes tatuering förstörts…[Read more]

Han möter hennes blick och nickar innan han mjukt kysser hennes läppar mer kärleksfullt och utan begär. “Jag lovar att vara så försiktig jag kan.” Han smekte hennes arm mjukt medan han lutade sig lite mer in mot henne för att få vara så nära han kunde. Hans leende blev lite större och varmar när han hörde hennes sista ord. Han kunde inte säga hu…[Read more]

Så fort som drottningen var på sina fötter igen, hade Vésiva rest sig upp och böjde huvudet i en respekterande gest. Det fanns inte heller någon tid att förlora. Tiden hade en tendens att röra sig allt för fort. Hon skakade nätt på huvudet så att hennes blonda hår slog lite åt alla håll.

“Nej, min drottning. Tack igen för er tid” sa hon och böjd…[Read more]

Förstås var det svårt att sitta kvar där när de två skulle röra sig iväg mot en… kyrkogård? Varför i Athals namn skulle de göra det? Han svalde och svepte stopet som han hade haft framför sig för att lite buttert med korsade armarna medan han gick med arga steg.

Tyst och ilsket vandrade han, lite längre bakom resten av sällskapet med blicken på Cathyrn.

Hans grepp om hennes arm var lite hårdare för varje steg. Hon bet lite i sin läpp, som för att hindra sig själv att säga någonting. Eller för den delen att skrika till. Hon ville inte skrämma honom till att inte fortsätta det som de höll på med. Trots allt var det ettsteg framåt.

“Se där! Det ser bättre ut och du har inte ansiktet tryckt ner mot…[Read more]

Förr eller senare, men hon föredrog så klart förr. För vem visste hur länge man levde och var inte döden en lösning på allt? Hon nickade lite instämmande åt hans gäspning. Sömn hade inte varit så dumt, inte det minsta.

“Sova här, eller i byn?” frågade hon, för henne kvittade det egentligen. Hon hade sovit under den bara himmelen många gånger förr.