Ejvald hade noterat hennes hands rörelse mot fickan, en rörelse man oftast gjorde för att se om något låg kvar. Hur många ynglingar hade han haft med på räder nu? Han suckade lite lätt åt hennes ord men låter sina blå ögon möta hennes under en stund. Försöker läsa av hennes sinnesstämning just nu. Men sen sveper han med handen mot de få krigare…[Read more]

Ropandet efter henne fick Ranghildr att som hastigast låta handen vandra mot fickan som hon precis hade slinkit ner ett smycke i. Hade någon sätt att…? Nej. Rösten tillhörde Ejvald och han var en bit bort. Hon kunde se hans leende och hon skakade nätt på huvudet när hon rörde sig till honom.

“Vad gormar du efter?” frågade hon med ett höjt ög…[Read more]

Det röda skenet från elden som spred sig bland husen blandades med den stigande solens sken. De hade anlänt alldeles innan gryningen i tre långskepp, vart och ett med plats för 40 roddare plus ytterligare ungefär 20 man. Allt som allt hade Ejvald haft med sig 200 man när de landsteg. Utan lyktor eller rop hade de tre skeppen glidit tyst genom…[Read more]

Fëani är tacksam för svaret hon får och andas ut lite. På något sätt hade hon börjat förlita sig på monsterjägaren och det kändes tryggt att ha honom vaktandes sin rygg” Tack Arand ” Säger hon uppriktigt tacksam” Ja det är riskabelt, det var därför jag bad dig följa med. ” Hon ler lite mot honom, nappar åt sig lite korv från fatet framför sig. ”…[Read more]

“Åh, du vet hur de är. Oskiljaktiga sedan de drog sitt första andetag.” sa hon och skakade lite nätt på huvudet åt tvillingarna. Det hade varit en glad överraskning att få två söner, istället för en. Men samtidigt var det nästan läskigt på samma sätt. Fullt upp hade hon haft det i alla fall. Även om de inte var lika aktiva och högljudda som Ma…[Read more]

Hans ord fick hennes egna isblåa att bli mer allvarliga och hon korsade sina armar bestämt för att skaka på huvudet åt det hans ord. Förstås såg hon och hörde allvaret i hans röst. Men hon hade redan bestämt sig.

“Det är ingenting att diskutera, Eirik. Jag är värdefull nog att de kanske håller mig vid liv. Jag är inte säker på att de skulle gör…[Read more]

Ja de hade varit oskiljaktliga. Var fortfarande och det fanns inte en sekund som han inte saknade sin bror när de var skilda. Nu gick det bättre än förut dock för båda hade nog med åldern lärt sig att hantera det. När hon sedan avslöjar sin plan blir hans redan skarpa gula ögon än mer skarpa och han vänder dem direkt till henne och ser henne ra…[Read more]

Hon kunde inte rå för att ge ifrån sig en suck, för egentligen hade hon hoppats på att han inte skulle berätta för sin tvillingbror. Fast å andra sidan var hon medveten om att de var oskiljaktiga som de hade varit enda sedan de var små.

Hon nickade lite lätt och såg på honom med ett varmt leende och såg hur vattnet rann ner för hans kläder och vi…[Read more]

Tårarna som hotade att tränga fram hålls tillbaka, hon hade hållit tillbaka så länge att det kändes som en evighet, vad gjorde en liten stund till? Hon nickar, ett svagt litet leende, knappt märkbart och det försvinner lika fort igen.

”Jag vet det. Men jag förlorade min kärlek, min bror och min mor… min syster, mitt hem och mitt land inom lopp…[Read more]

Sträcker långsamt ut ett av de långa smala benen medan han håller blicken fäst vid sin mor. Att hon inte märkt honom berodde inte på brist på skicklighet eller att hon blivit oförsiktig. Snarare på att Eirik förfinat sina egna färdigheter i att hålla sig dold. Han reser sig långsamt upp och går med nästan ljudlösa steg mot henne, mot vattenbrynet…[Read more]

Förstås skulle hon ha tårar i ögonen. Det i sig var inte så märkligt kanske, men Ziyaté hade aldrig varit bra på att trösta. Det var den där svagheten som de mörkeralverna avskydde och försöke att förtränga. Lite obekvämt harklade hon sig, men klappade henne lite enkelt på ena axeln för att se på henne lite manande.

“Död och sorg, du har hunnit…[Read more]

Att hon inte hade lagt märke till sin son i mörkret oroade henne något. Hade hon blivit så oförsiktig? Eller snarare, mindre observant. Försiktig var väl inte ett ord som någon skulle använda för att beskriva henne. Fast att han hört hennes ord gjorde henne mer illa till mods Trots allt hade hon inte tänkt att han skulle höra hennes viskande.

D…[Read more]

Ayperos nickade över hennes insiktsfulla ord. De talade samma språk, trots allt.
‘Så låt oss ställa till med din stora fest, och rekrytera de vi kan då ingen längre kan neka ditt grepp om tronen.’ sa han som om det hela var en väldigt simpel sak.
‘Med våra gemensamma resurser kommer det inte vara svårt att hitta lilla Fëani, var hon än gömmer sig.…[Read more]

Orden som han sa, kändes inte riktigt som en försäkran. Fast trots allt, vad hade hon att förlora? Ingenting. Inte längre. Det fanns inte många andra sätt att vinna kriget nu. Inte vad hon kunde se och hon var trött på att vänta.

“Det här är inte en tjänst jag ber om, det här var en förfrågan.” sa hon, med nästan ett vasst leende innan hon v…[Read more]

Lite tveksam såg hon på Hulta och kunde inte rå för att le lite åt hennes ord om hennes egna framtid. Lätt skakade hon på huvudet åt orden, det fanns inte riktigt någon sanning i dem. Att en drottning skulle kunna göra vad hon ville var en lögn.

“Drottningar är inte fria – långt ifrån. Allt för många regler och alla åsikter som ska höras och fö…[Read more]

“Men, förutom att hota enbart mig… hotade han annat från ditt folk. I ditt namn.” sa hon och skakade nätt på huvudet åt det hela, för att sedan vända blicken mot Isra. Det var som om det var något som lyste upp där. Kanske en tanke, ett hopp.

Ett tag var hon tyst, som om hon inte helt var säker på hur hon skulle fortsätta. Eller rättare sag…[Read more]

Det hade varit alldeles för varmt och alldeles för mycket folk inne hallen för att Eirik skulle stå ut en längre tid. Han hade, när han gått ut bakvägen, sett Maeve tillsammans med mannen i skuggorna men inte stannat för att lyssna. Han hade redan sina aningar om att den mannen betydde mer för Maeve än vad Maeve ville låtsas om och han tyckte inte…[Read more]

I mörkret och till nattens ljud lyssnar hon till vad mörkeralvinnan säger. Bort från Lloth säger hon men för Nenye betydde det inte så mycket, hon förstod inte innebörden. hon nickar dock, det röda, nu smutsiga och en aning toviga håret rör sig lätt kring hennes ansikte.

“Ja någon dag tänker jag återvända till Me´eresia men inte utan kunskap om v…[Read more]

Arand betraktade henne lite eftertänksamt, tyst och kalkylerande som han alltid gjorde. Trots allt var han inte en man av många ord, som snarare ältade och vände och vred på vad han såg tyst inuti sig. Kanske han borde frågat henne om hennes relation till Yazfein, men samtidigt var det svårare än att gå in i en strid med dragna vapen. Konstigt…[Read more]