“Jag säger inte att jag kommer klara det men att jag kan göra ett försök att finna vägen in Ranheim om ni vill. Hur väl befäst är Frostheim? Jag behöver inte få vet något antal men eller hur planer ser ut. Men då ni nämnde att ni befäst byar och gårdar runt om funderar jag på om det påverkat Frostheims försvar något? Men ni har rätt om vila det h…[Read more]

Hans ord fick Ranghildrs ögon att smalna lite. För mycket prat och antagande. Dessutom hade hon en gnagande känsla av att det var något fel med honom. Något mörkare. För att vara säker på att de var de revbenen – eller kanske för att få honom att lida lite till – tryckte hon lite hårdare in i revbenet. Det fanns förstås inte mycket att göra åt d…[Read more]

Förstås var det väntat att alla inte skulle ta hennes ankomst med glädje eller acceptera henne. Hon var van. Ensamheten hade följt henne hela livet. Glåporden likaså. Förstås visste hon bättre. Avundsjuka, ilska…

“Det är ett löfte.” svarade Ziyaté och lade en hand över sin skuldra samtidigt som hon böjde sig fram lite grann. Den rubinröda ögon…[Read more]

Ithia rynkade på ögonbrynen lite, för även hon kände vagt igen denna man. Var hade hon träffat honom? Hon kunde inte placera att de stött på varandra i Caras Idhrenin länge sedan, för hon hade helt ärligt inte förväntat sig att träffa någon därifrån här. Och speciellt inte i en sådan roll, och med sådan nedlåtande och hånfull ton som hon nu fick r…[Read more]

“Människor är som flugor. Irriterande ljud i öronen och de lever så kort tid. Och den tiden slösar de flesta bort. Är det inte tragiskt?” sa Ziyaté med ett snett leende på läpparna samtidigt som hon slog en fluga på sin kind och slängde bort restarna av dess stackars liv.

Ett skratt kom ifrån hennes läppar, fast det lät mer som en kraxande fåge…[Read more]

Orden fick henne att andas ut något. Det var som en sten hade lyft från hennes hjärta. Hon nickade, nästan lite ivrigt. För att sedan lugna sig och ta ett tugga av ett grönt äpple. Syran var uppfriskande och verkade ge henne lite mer energi.

“Ni har mitt ord, min drottning” sa Vésiva och böjde huvudet igen i respekt för att sedan se upp på Isra i…[Read more]

En förbannelse?! Bara tanken fick honom att frysa till is. Vad hade de nu gett sig in i. Kanske han kunde ta sig tillbaka till Celeras själv. Fast tanken att vandra ensam om nätterna gjorde honom illa till mods. Han skakade på huvudet och tog ett steg tillbaka. Nästan som om han var rädd för att röra Salim, som om han hade förbannelsen på sig.

“Magi är inte min expertis. Men om ett föremål som skyddats av en förbannelse…” började hon och leendet blev lite mer exalterad. Hon kunde se pengavärdet i det och bara det fick henne lite mer exalterad över det hela.

“Då, betalar det bra!” utbrast hon sedan, som om hon hade glömt att det i sådana fall var dem som förbannelsen skulle fokusera s…[Read more]

Ett tag var hon tyst, som om hon lät hans ord sjunka in i henne. Hans påstående fick henne att le dock och hon stannade med sin hand halvägs igenom för att hålla dem båda i sin famn.

“Jag…” började hon men tystnade igen, hon kunde känna hur de flesta andra av männen lyssnade på deras konversation och hon kände sig lite illa till mods innan…[Read more]

Det var många frågor. Sera kunde inte rå för att ett stort leende sprack upp i hennes ansikte. Lite lättad. Äntligen någon som inte tog ton och började ropa åt henne. Säga att det var ett misstag. Men för att vara ärlig var det en av de få ställena som höll hennes rastlöshet borta och fick henne att känna sig välkommen. Nästan som en familj.

“J…[Read more]

Audgisil skrattade åt mannens ord. Som om han hade något val. Då det var dags att ta fram mjödet fanns det inga om och men, då drack man. Sedan betraktade han Yazfein för att studera hans ansiktsuttryck då denne behandlade problematiken Audgisil presenterade. Trots allt kunde det inte skada att få höra nya perspektiv.

‘Förutsatt att någon någ…[Read more]

Ayperos nickade medan han föreställde sig bilden hon målade upp, samtidigt som han hade ett vetande leende på läpparna – som om han visste att hennes kinder hettats till även om det inte syntes. Och han verkade inte bekymrad över att de ödslade tid på att sitta där i solen, trots att de egentligen hade förskräckligt mycket att ta tag i för att bes…[Read more]

Den rödhåriga alvens blick sköt nästan blixtar mot Éomunds trost och hot. Hon hade precis tänkt agera, men hann inte göra något innan ynglingen som redan skapat så mycket oreda tog fart igen. Aenya gav ifrån sig ett stön inombords åt farsen som utspelades framför henne. Det var ingen idé att ens ropa i protest åt den unga galna alven som löpt…[Read more]

“Låt mig oroa mig om Mar-Gharok, än har de turer jag gjort dit inte varit några större problem. ” Det var ett underligt leende på hans läppar där under ett väldigt väldigt kort ögonblick. Nästan ett djurs flin innan hans ansikte blev neutralt igen. Bland de äldsta av Orkers berättelser fanns det de som faktiskt handlade om honom. Men där hade han…[Read more]

Kroppen känns stum där hon rider intill Maeve. Det känns som om de varit påväg i evigheter och det enda hon kunnat tänka var på det mörkeralvinnan sagt. Isra… Isra och deras döda mor, deras döda bror. En splittrad familj… att Isa tagits över av Lolth. Var det så att Isra kanske skulle gå att rädda? Det hade varit så när att hon styrt sin häst och…[Read more]

Asgeir höjde ett ögonbryn över sin systers hetsiga svar, och det var lätt för honom att se att något inte var som det skulle med henne. Mörkeralvens uppdykande hade uppenbart väckt något inom Maeve som han inte visste grunden för. Men den diskussionen fick bli till senare. På samma vis kunde han se att nästan alla där i lägret skruvade på s…[Read more]

“Giftas? Gift är onödigt. Åtminstone om det är för dig själv.” sa Rushla, lite oförstående över det hela. Varför skulle man ens vilja skada sig själv med vilje? Förstås hade hon gjort det, men inte för att någon annan vill det. Ett simpelt misstag. När musklerna agerade snabbare än pannbenet.

Hon ruskade på huvudet – och nästan sin hela kropp när…[Read more]

Att vara svag var någonting som mörkeralven alltid sett ner på. Det som fått henne att grimasera med avsmak på de varelser ovan jord. Fast det verkade inte finnas något annat sätt att… En suck lämnade mörkeralvens läppar. Hon var tvungen att agera snabbt om hon inte skulle tappa allt de hon kämpat för.

“För all smärta och död. Speciellt mitt…[Read more]

Salim såg förvirrat på skådespelet framför dem, och blickade mot halvlingen som för att få en förklaring. Faegrim ryckte bara hjälplöst på axlarna, han förstod inte så mycket av vad som precis hade hänt heller. Den unge magikern såg på vad som verkade som ett par igen. Men vid förslaget att hjälpa magikern sken Faegrim upp.
‘Ja, låt oss hjälpa di…[Read more]