Som hastigast svepte Ranghildr en blick mot de två mjödflaskorna. Det behövdes helt enkelt provsmakas sedan – men det var en annan sak. Hon drog dit en stol för att knäppa med ena fingret mot golvet åt Yazefin som för att få honom att sätta sig där. Varför slösa ord?

Precis när hon vridit ut första trasan, för hon kunde se att det var torkat blo…[Read more]

En molnfri himmel och gynnsamma vindströmmar gjorde att falken kunde segla lätt ovanför följet nedanför. Skarp blick hade redan sökt av vägen och omgivningen en bit framför dem och ännu var allt lugnt. Men saker kunde ändras snabbt vilket de alla visste och han slappnade inte av, inte för en sekund. Skriar till för att visa att han är där, länken…[Read more]

Arand skruvade sig något obekvämt bakom Maeve över förslaget om att flickan skulle rida med honom. I sanning såg Arand mer blek ut än han gjort då de var på väg att möta självaste demonen Ayperos i Loradon, för att vara nära barn var något som Arand var extremt obekväm med. Nå, hon kanske inte var ett barn, men nära nog.
‘Hej där…’ började…[Read more]

Det dröjde så klart inte länge innan ordet om att Ranghildr Ulfhedna var tillbaka i Sätet. Inte för att det på något vis var en ovanlig sak heller, Ranghildr var trots allt en sköldmö, och en rastlös äventyrare, även om hon delade ledarskapet för denna nation tillsammans med sin man Audgisil Ulfhedna. Tillsammans var de ett beryktat par, trots a…[Read more]

Hon tycker inte om hur de talar över huvudet på henne som om de trodde att hon inte hörde eller förstod. Men hon säger inget, låter dem och blicken vänds mot Arand när denne tydligt ser vilket skick hon är född in i. Du skulle bara veta… tänker hon för sig själv medan blicken vinklas över till Maeve” Ni är skarpögd ” Säger hon med en aning ironi…[Read more]

Då Maeve ropade åt deras bror att vara försiktig höjde även Asgeir sin hand. Han behövde inte säga sådana saker, som tvillingar hade de ett band som gick bortom fysisk kontakt eller ord. Att de bara var nära varandra nu räckte gott och väl, för han kunde nästan förstå vad Eirik tänkte, eller vad han skulle säga, innan det skedde.
‘Ses sna…[Read more]

Arzin kunde inte låta bli att le lite roat, skulle hon få reda på något om Medwas vore det ett mindre mirakel som nog skulle skrämma henne bra om hon mindes detta samtal. Medan de lugnt förflyttar sig i salen ställer han i från sig sitt nu tomma vinglas. På varje tillställning fanns det någon som visste en hel del om de flesta och han verkade ha…[Read more]

Aenya betraktade mannen där han steg ned från sin häst, hennes blick hård och kanske lite trotsig. Hästfurstens ord påverkade inte henne, och hans lilla spel med sitt spjut lika lite.

‘Mahadwen påstår sig vara våra allierade, och ändå bjuder ni in våra fiender?’ frågade hon, fastän det var mer ett konstaterande.
‘Iserion har än en gång tagit kri…[Read more]

Kael betraktade Lucas tankfullt över hans kryptiska svar. Det verkade finnas något där som han visste om, och han sneglade från sin bror Tristian, till Lucas och till Katarina. Säkert än en gång någon viktig detalj Tristian valt att inte informera honom om. Men det var inte rätt tillfälle att pressa saken, så han nickade lätt.
‘Ni har säkert rätt…[Read more]

Ögonen till Sera glimrade till och hon såg nöjd ut. Hon klappade glatt i sina händer. Glad över förslaget. Nog hade hon varit där innan, ett av hennes favorit ställen. Hon kastade en blick mot skylten av en gris som låg på ett bord utanför värdshuset. Ah, hem ljuva hem.

“Du har ypperlig smak – Hulta!” utbrast Sera samtidigt som hon öppnade den…[Read more]

Många år sedan idag. Det kändes som ett löfte. Något som hennes kamrat hade sett. Så klart det enbart var början. Från och med idag skulle de klättra sig uppåt. Kosta vad det kosta. Skuggorna formade sig omkring dem och hon höll lite hårdare i Istilwys hand. Osäker på vad som skulle ske om hon råkade tappa den.

Åt hennes andra ord nickade hon.…[Read more]

Yazfein böjde sig ner och plockade upp två ganska stora flaskor från sadelväskorna. Tjänarna brydde han sig föga om ljust nu. Flaskorna innehöll nog en liter var och hade först en vanlig träkork som sen förseglats med vax. Det fanns inget märker på dem så man kunde inte säga vem som tillverkat det. Men han visste detta mjöd hade bryggts med mi…[Read more]

Åt hans retsamhet, eller tacksamhet, hon hade lite svårt att avgöra vad det var log hon bara kort och gjorde en gest framför sig. Det var trots allt, ingenting. Hon hade gjort värre saker för personer som betydde mindre. Under tiden som trälarna hade kommit in med det som hon bad om, drog hon av sig sin tjocka mantel för att lägga den över en…[Read more]

När Yazfein blev släppt visade han prov på kanske mer vighet än vad den gamla kroppen borde klara och landade lätt på fötterna i en graciös rörelse. Men sen tog han sig för sidan igen och log kort mot Ragnhildr, men med något mer bakom det leendet. Han ställde ner sina sadelväskor på marken och försökte dra ett djupt andetag innan han såg mot Rag…[Read more]

Kanske det var en dum idé. Åtminstone var hon inte lika övertygad om att hon hade gjort rätt. Inte lika övertygad över att få en positiv reaktion från sin drottning. Men gjort var gjort. Ett litet längre tag var hennes fingrar på den kalla ytan till pluntan innan hon fick upp ett litet kuvert med tioende fingrets sigill på. Det var en inbjudan ti…[Read more]

Arzin betraktade lite fundersamt kvinnan som hade tilltalat honom med för ett ögonblick ett uttryck som sade “Vem är du att tilltala mig?” Men det byttes mot ett roat leende ganska fort och han följde hennes blick bort mot Olaus. Så då hade han gissat rätt att den mannen var värd för denna tillställning. Hantverkar ynglingens hand slöt sig om Hec…[Read more]

Blicken till Vésiva var mörk. Hon hade aldrig tyckt om att spilla blod. Bara tanken på blod gjorde henne illamående. Med darrande fingrar drog hon fram ett litet pergament papper. Samma som hon hade gett till sin drottning innan. Koordinaterna till vart förrädaren senast sågs till. Hon svalde tyst.

“Koordinaterna till vart hon senast sågs.…[Read more]

Färdas genom skuggorna. Tanken gav henne en rysning, hon hade fått uppleva det en annan gång under deras gemensamma träning. Magen vreds nästan ut och in, men varför spilla tid? Lloths lycka – eller hennes egna. Det var förstås inget val. Det var en självklarhet att Lloth lycka var valet, för det skulle bli hennes lycka.

Lite mer bestämt ni…[Read more]

Det dröjde inte allt för länge förrän de nådde upp till Sätet. Hon log lite lätt för sig själv, innan hon släppte ner främlingen vid sin sida – nästan som en säck potatis och inte alls graciöst. Sedan satte hon ner korgen och slängde de andra jaktbyterna där i med.

“Ta korgen till förrådet och se till att få fram lite mjöd. Om inte något starka…[Read more]