Ranghildr skickade sin make en mindre nöjd blick när han talade om deras dotter. Tänk om mannen inte visste om det – och nu visste mer än han kan ha gjort innan. Däremot kunde hon inte annat än att nickade åt sin makes ord.

“Vid alla gudar hoppas jag det med.” instämde hon och drack en klunk av mjödet för att hålla det mot Audgisil för att få…[Read more]

Dåraktigt. Inget annat ord skulle beskriva hennes tillfångatagande. Ranghildr var en god krigare, men hon kunde inte låta Turins män tortera den lilla pojken. Inte en droppe blod till. De stora ögonen på pojken som ropade efter henne hemsökte henne ännu. Tänk om hon kunde ha räddat hennes egna pojke på det sättet. 

Kettil hennes yngsta son so…[Read more]

Den strålande drottningen, det sanna ljuset och Sharah. Hade hon spenderat hela sitt liv i Iselem hade hon nog inte ifrågasatt detta. Istället kände hon en växande känsla av obehag för vad hon hörde. Hennes ögon betraktade honom med en växande känsla av oro. Om detta var vad Ethirion velat se visste hon inte vad han skulle göra med information…[Read more]

Lite roat höjde hon på sitt mörka ögonbryn. En sådan ung pojke, utan att veta sin härkomst och det fanns inte riktigt någon respekt för henne. Sharahs utvalde och hans drottning. Utan att ge honom några ord, eller välkomnande tog hon de tio steg som skillde dem emellan.

Försiktigt, nästan moderligt lade hon en hand på hans haka och vände hans a…[Read more]

Genom alla år och stunder med eller utan henne hade han alltid varit stolt över sin syster, alltid vetat att han kan lita på henne och att hon kunde klara sig själv. Han lyssnar helt klart på henne med ett varmt leende och när hon talat klart samt sitter i badet så nickar han kort.  “Låt dem retas då, hur jag talar eller vad jag har på mig till s…[Read more]

Hon ler åt honom” Ja passa dig, för bettet har blivit än vassare sen vi skiljdes åt. Du ska få se och jag tror nog att du kommer bli stolt över din syster.” Kramar om honom lite till, han skulle aldrig få känna på hennes bett men andra, som hotade dem skulle bli varse att hon inte var att leka med, inte han heller. Tillsammans skulle de vara nästi…[Read more]

“Ditt skall var alltid lika vasst som ditt bett…” Hans röst var lugn men det fanns en allvarlig underton i det hela då han visste väldigt väl hur farlig hon kunde vara med den där yxan och svärdet. Och han visste ändå att hon alltid skulle ha hans rygg när helst det krävdes. Han blundar till och skrattar medan han nickar åt hennes kommentar…[Read more]

‘Ord betyder inte mycket under tortyr.’ sa Audgisil eftertänksamt, men viftade bort sådana dystra tankar. Än så länge visste inte Yazfein mer än vad Hrafns spejare kunde lista ut.
‘Struntprat, Sandors rådgivare sover här i gästkammaren i Sätet!’ sa han, det fanns ingen annan möjlighet, vad vore de för värdar om de inte gav honom det bästa de kun…[Read more]

Jezeral fnös åt Kamillas försök att vara hederlig och ärofylld.
‘Som om de skulle ge upp nu?’ frågade han, men han visste det var lönlöst. Då hon skar loss Naera gjorde han en grimas, och hade precis tänkt röra sig för att ta kontroll över maleficarn innan hon hoppade framför krigarens svärd och på något vis lyckades skada banden som höll hennes…[Read more]

Åh vad det kändes bra att få vara nära honom igen. Hennes älskade bror. De starka trygg armarna som när hon var liten alltid funnits där och skyddat henne från allt. Även om hon också var utvalda av ulvarna så var det något visst i att veta att det fanns en bror där som plockade upp henne om hon föll. Hon skrattar lite med glädjetårar i ögonen” [Read more]