Ett litet leende dök upp på Ziyatés läppar och hon slog sitt finger mot sin tinning. Som om hon inte riktigt trodde på orden som hon hade yttrat.

“Ack, ack. De orden har din mor prentat in i ditt huvud. Varma ord. Men det spelar ingen roll om du inte har vett nog att ifrågasätta. För vad är värme, när du är ett kallt lik?” frågade hon och de r…[Read more]

Tyngden av Ayperos fall och kropp, fick Nenya till att sjunka neråt lite grann. Hon hade inte riktigt lyckats fånga honom på ett bra sätt. Det var väl snarare han som hade funnit henne, mer än att hon hade fångat honom. Det var svårt att rätta till sitt grepp och hon beslutade sig hastigt att släppa honom, för att sedan någon sekund senare omfa…[Read more]

En som du. Orden fick henne att le. Alltid ni och vi. Fast i hennes egna samhälle hade det väl alltid varit lite mer utpräglat för det fanns inte riktigt något vi. Det var varje kvinna för sig själv. Männen var inte värda mer än vad… ja, vad de flesta ansåg att kvinnorna var värda i gyttjan de kallade land här. Hon kunde inte rå för att skrat…[Read more]

Kvithera suckade inombords. Hon hade förväntat sig en hög ränta, och det hade hon kunnat leva med. Men okända tjänster som kunde betyda vad som helst… det var en dålig idé, och hon visste det. Men tiden höll på att rinna ut, trots allt skulle hennes terminsavgift betalas innan fjärde klockslaget om hon önskade stanna på Universitete…[Read more]

Det krävdes all hennes scenvana för att hålla hennes ögonbryn från att skjuta i höjden och hennes mun att öppna sig. Istället hade hon bara sina klara ögon fokuserade på honom, men inne i hennes huvud utövades en storm av tankar. Tjugo guldmynt! Med det skulle hon inte bara vara säker flera terminer framåt, utan hon skulle dessutom ha råd att köpa…[Read more]

Hennes ögon smalnade något över hans frågor. Inte mycket, men lite. Trots allt var hon inte så intresserad av att avslöja sina personliga angelägenheter med denna man – och dessutom var detta ingen bank. Hon var inte en arrogant person, men denna man måste leva under en sten om hon inte hade hört något om henne. Hur många studeranden på skolan…[Read more]

Kvitheras gröna ögon tycktes skifta från den ljusa klara gröna färgen till en lite mörkare grön färg då hon såg blicken mannen bakom disken gav henne. Liksom alla dömde han säkert henne i detta tillfälle efter det som de flesta andra gjorde; hennes unga ålder och för att hon var en flicka. Utan tvekan antog han säkert att hon var ute efter någon…[Read more]

Fast Aillis var tyst, var det de små sakerna som avslöjade henne. Knarrandet i golvet och den gnisslande dörren. Ziyaté reste sig upp och sträckte sig efter ölen. Hennes hand mötte för ett ögonblick den unga kvinnan och fick henne att rynka på ögonbrynen. Närhet var inte något hon var van vid och hastigt drog hon tillbaka sin hand.

“Det…[Read more]

Sättet och orden vittnade tydligt om att han var ivrig att komma iväg. Fast det kändes som om hela atmosfären var tryckande och skulle avslöja någonting. Det var en perfekt början till ett äventyr. Vad skulle kunna gå fel? Om inte allt?

Till slut nickade hon lätt och slog sina händer exalterat mot varandra för att sedan leta reda på sin packåsna…[Read more]

Arand drog det andra svärdet han hade över sin rygg, trots allt var hans egna svärd fortfarande fast i demonens kropp. Han gjorde en grimas då Maeve riktade sin uppmärksamhet mot den övernaturliga närvaron i rummet – och även för honom som var van att se konstiga saker började detta gå över någon slags gräns. Men det var för mycket på spel för at…[Read more]

Konstaterandet gjorde Ziyate trött. Om? Var det inte just detta som hon hade varnat dem för? Hon drog en suck och försökte att fokusera på frågan som ställdes.

“Öl” konstaterade hon sedan, även om det sällan föll henne i smaken föredrog hon vin som inte var allt för surt, eller beskt. För vad hade egentligen Mahadwen att erbjuda när det kom t…[Read more]

Varsamt placerade hon spegeln vid sitt bälte igen, likaså som borsten, för att sedan följa drottningen med blicken. Kommentaren fick hennes kinder att hetta till lite och bli rödlätta. Fast det fanns ingen orsak att försöka dölja det och gömma sig. Trots att det var allt hon ville göra nu, kunde hennes tunga någonsin lyda henne? Att säga allt s…[Read more]

Det var inte länge mörkret föll omkring henne, hon kunde se hur ett starkt sken var på väg mot henne. Skriken fyllde hennes öron och huvudet bultade av smärta. Hon gav till ett skrik och var på väg att möta ljuset som den krigare hon var. Innan Nenya hann känna smärtan dök Ayperos emellan. En hastig känsla av lättnad fyllde henne och hon andade…[Read more]

Arand hade långsamt rest sig efter att han själv slagit i väggen, och såg vad som utspelades framför dem med någon slags växande fasa. Han var inte säker på att ljuset framför dem var bättre än Ayperos, för han om någon visste att oavsett om makten kom från ljust eller mörker fanns det alltid ett pris som inte var värt att betala. Hans gula ögon s…[Read more]

Ett litet skratt kom från Ziyaté, det var inte otacksamt, utan snarare roat över människornas ignorans. Spår? Som om de försvann för att man tog bort de uppenbara. Jorden, luften. Allt hade sina spår.

“Mitt folk.” konstaterade hon till slut och såg på träskålen som bars in. Det luktade underbart – mer än vad hon hade hoppats på. De flesta dagarn…[Read more]

Förklaringen, eller snarare ursäkten var inte riktigt något som Camthalion lade någon vikt på. Klart han kunde väl diskutera ägande och tjuveri men det var inte det som fick hans uppmärksamhet. Snarare biten bröd som, trots mosat, såg mycket mer aptitlig ut än vad hans egna torra bröd gjorde. De lena grönvita luddet på det gjorde det knappast bätt…[Read more]

Tur att de båda fick var sin? Kunde tösen räkna? Eller kanske den inte ansåg Pollen vara en person, vad oförskämt! Pollen åt nog mer än vad hon gjorde. Hastigt kastade hon en blick mot främlingen framför sig. Thurunn. Namnet sa henne ingenting. Stor var hon. Stark också. Frågan var hur mycket hon skulle äta. Dumhet var väl sällan något som man k…[Read more]

Sedan. Ett ord som människor allt för ofta lade sin vikt på. Ett diffust ord. Speciellt för en ras som inte hade så mycket tid på denna jord. Nästan ett hånfullt leende syntes på hennes läppar när hon tänkte på saken. Snällt, så klart, men vad skulle det ge dem i längden? Dåraktighet. Döda eller dödas.

Bandage var aldrig något som hade fallit mör…[Read more]

Plötsligt en röst. Det fick nästan Trond att rycka till. Han hade helt missat att dvärgen hade tagit sig fram till hans bardisk. Fast det underbara ljudet av klirrande mynt och en beställning fick honom att spricka upp i ett ännu större flin. Enkelt slog han till med linneduken och placerade den återigen på sin höft i bältet för att sedan dra m…[Read more]