Bråttom var inget som Vinga verkade ha utan hon fortsatte slicka sitt sår, tills det var rent. När väl han sa något lät hon sin blick vandra mot honom. De stora bärnstensfärgade ögonen glimmade till i mörkret. Sedan rättade hon till sig själv för att lägga sitt huvud mot de stora tassarna samtidigt som hon lade sin svans omkring sig.

”Sk…[Read more]

Envist tittade han bort och en kort ögonblick undrade Vésiva om hon skulle behålla påsen. Åtminstone påminde doften om Atlen, annars fanns det ingen större lycka med tobaken. För hon hade aldrig lyckats få ovanan att röka. Bara hostattacker gav det henne, inte samma lycka och lugn som alkoholen gav henne. Påsen hade en behaglig tyngd då Vésiva…[Read more]

En tjuv? Skulle hon, Vésiva av handelsgillet Bläck, vara en tjuv? Enbart tanken gjorde henne irriterad och ilsken. Det syntes bara över att hon spände sin käke och tappade ett par kort på marken. Hon tog upp dem och blåste av gräset för att försöka lugna sig själv. Alltid tala när du är lugn. Upprörd och ilsken, spyr man bara ut onödig skit. O…[Read more]

Farligt. Ordet verkade inte direkt ha någon påverkad på Vésiva. Faror tenderade att vara subjektivt, sen så klart var väl alltid döden något som hade skrämt henne. Men vad skulle kunna vara de stora farorna? Inte kunde de vara så stora, om en gammal man som Xharin skulle ta upp sökandet på det kunde det väl inte vara allt för svåra? Hon tog en klu…[Read more]

Ögonen på Toss var stora som klot. Han hade aldrig tyckt om rytande, det var för högt och gjorde ont i hans öron. Dock kunde han inte hålla för sina öron för att han höll ju Tass och hans tassar – eller klövar som Kai envisades om att säga, men klöv var inget bra namn, inte lika bra som Tass… Tankarna fick honom att inte riktigt lyssna på vad Ka…[Read more]

‘Är inte mörka hörn det som passar sådana som mig?’ undrade han ärligt. Men han hade med tiden börjat ogilla mörkret. Det var i skuggorna och i mörkret som Lloths röst hittade honom och började kalla på honom – manipulera och forma hans sinne. En  rysning gick genom hans kropp. Nej, han föredrog ljuset.

‘Jag föredrar att inte ha tjänare och v…[Read more]

Izotars ögon smalnade något över hennes uppläxning, men han visste bättre än att tillrättavisa hennes hårda ord. Så han nickade bara lätt, med en svag böjning på huvudet. Var detta vad hans unga dotter blivit? En ledare som inte kan lyssna på andra eller sitt folk var ingen ledare, ansåg han, det var tyranni – precis som Lloth. Men hoppet var in…[Read more]

Izotar visste inte riktigt hur han skulle ta henne då hon kallade honom far. Delvis kändes det som om hon kanske försökte manipulera honom – men samtidigt fick det honom att se att det kanske även fanns en chans att rädda deras relation. Detta kanske var en början på något. Men han skulle bli tvungen att göra något åt den där demonen han visste v…[Read more]

Så då morgonen kom blev Luka väckt, och efter en kort frukost var det dags att resa vidare norrut mot Dal’elath. De red effektivt på alvernas hästar – hästar som alverna köpte från Mahadwen och som tränades hela sina liv för att röra sig i den besvärliga terrängen. De red över smala stigar och hästarna hoppade över enorma rötter, och ständigt kun…[Read more]

Själva drakformen skrämde henne inte. Däremot var hon inte van med att se en drake framför sig som inte var hennes egen familj. Detta var en främling, som hon nästan var säker på inte var av hennes familj. Hon verkade inte riktigt ha hört vad han sa först, det var många frågor som han ställde. Hon kunde inte sluta tänka på frågan som hemsökte he…[Read more]

Tystnaden gjorde henne något obekväm. Även om hon inte hade lust att visa det, hennes tankar flög mot vad hon skulle kunna tänka sig säga? Vad egentligen fanns det att säga just nu. Inte ville hon heller skrämma iväg denne man. Han talade om en nyckel, en skatt… Det lät som en av sagorna hon hade lyssnat på när hon var liten. Kunde det vara en s…[Read more]

Bedjandet var alltid svårt. Fast vanligtvis var det inte något annat än fusk och på låtsas. Det var det som hon lärt sig från sin far och Atlen. Annars skulle hon ge bort alla deras varor…. Och vad skulle de då ha att leva på? Det hade hon lärt sig när hon var liten, då hennes far hade blivit vansinnig när hon gett mesta delen av deras varor ti…[Read more]

Perfekt! Tass hade stannat till, att det var framför fötterna på Kai, lade inte riktigt Toss märke till. Han hade en fart som var svår att stanna och när Kai blev som en vägg framför sig var det plötsligt stopp. Även om Kai hamnade flera steg bakåt, var det någon som hade yttrat hans namn? Lite förvirrat såg Toss sig omkring, inte hade väl den…[Read more]

Det värsta… Självklart var det alltid det bästa att förbereda sig för. Vad skulle man annars förbereda sig för? Det bästa? Vem skulle gå vilse? Världen var stor… Men det fanns väl alltid någon att fråga efter vägen? Tanken roade henne och fick hennes leende var snett medan hon betraktade alven, som tycktes få tillbaka samma… skönhet som innan. N…[Read more]

Frågan som främlingen väste ut sig for helt förbi Vinga och hon lyckades släcka livet till den närmsta vargen – fast efter deras bråk tillsammans med den hade den tappat den mesta energin, tack och lov. Yxan landade inte allt för långt ifrån henne, enbart ett stort kliv och hon skulle få tag i den. Ett kort andetag och hon fick tag i den med sina…[Read more]

Izotar nickade långsamt.
‘Jag kan inte lära dig så mycket om att hålla tronen, annat än att din mors ärlighet och givmildhet vann folkets förtroende. Det jag kan lära dig är hur du ska försvara dig och besegra de som vill dig illa.’ sa han och såg henne i ögonen med sina grå ögon.
‘Om du accepterar mig som din mentor, ska jag lära dig vad du behöver veta.’

Izotar nickade lätt åt hennes begäran. Om han hade en plikt kvar i världen var det att skydda sin dotter, och det gjorde han genom att lära henne skydda sig själv. Därefter… Det återstod att se.
‘Ziyaté och hennes underhuggare kommer inte att kunna röra dig. De kommet att ångra att de någonsin satt sin blick på detta rike.’ sa han bistert, men…[Read more]

Taugh hade varit tyst under de långa timmarna då de försökt rädda de som de kunde rädda. Medan han alltid varit en ork som tagit ett problem i taget kände han plötsligt en överväldigande tyngd på sina axlar. Som en av de främsta krigarna i klanen hade han alltid vetat vad han skulle göra, och alltid kunnat besegra sina fiender. Men nu hade de atta…[Read more]

Aenya lyssnadep å hans ord och fann det lite roande. Man sökte efter alltid det som var annorlunda, eller det som man trodde var bättre – för att kanske finna att det ändå var bäst där hemma.
‘Jag uppskattar ditt sökande efter kunskap och nya erfarenheter.’ sa hon, men innan hon hann säga mer stannade han upp och började se ut tillbaka mot Tharma…[Read more]

Ett litet leende fanns på alvens läppar, han hade trott att han redan presenterat sig men kanske det hade gått förbi i tumultet.
‘Mitt namn är Arthion.’ sa han lugnt, och böjde huvudet med en hand över bröstet i en artig gest som hörde alverna till.
‘Har du besökt vårt rike förr, Luka? Jag skulle inte tro det, för jag har inte hört berättas om n…[Read more]