Izotar stelnade till något, och redan innan han vände sig om visste han vem det var som dykt upp. Hans första instinkt var att sträcka sig efter sitt vapen, men de hade han lämnat undan då han börjat sitt samtal med Isra. Han kunde inte rå för att vara spänd, och såg på Ziyaté med en trött blick. Så där var de, tre generationer i ett rum.

‘Jag…[Read more]

Där var det igen, fröken. Det fick henne att grimasera lite, hon var inte ungdomlig nog att vara det. Fast om man jämförde med denne man, kanske det fick gå. Hon nickade enbart lite artigt åt honom. Katten var betydligt enklare att uttala. Ack! Landfolk och deras besvärliga namn. Dessutom hade de allt för vanligtvis mer än ett namn, vad skulle d…[Read more]

Min svaghet är Izotar. Det var ett av de få minnena med Isra som hade etsat sig fast vid Ziyatés minne. Första gången de talades vid, stoltheten för det som var hennes barnbarn… Det var sällan hon skulle erkänna sina svagheter för någon… Men i det momentet hade hon intalat sig själv att det var enbart för att det skulle ses som en styrka hos Isra…[Read more]

Namn:  Vésiva
Kön: Kvinna
Ålder: 26
Ögonfärg: Blå, skiftande i grått
Hårfärg: Solblont
Födelseort: Antrophelia
Lojalitet: Handelsgillet Bläck

 
Biografi
1395 TT – Föddes några dagar innan inbördeskriget slut

1417 TT – Tillsammans med Atlen tog över handelsgillet Bläck

1419 TT – Gifte sig med Neyir från Barastar

 
Ba…[Read more]

Izotar suckade djupt, och skakade på huvudet. Det var komplicerat, på så många sätt, och så många år av lidande och osäkerhet låg bakom deras relation.
‘Jag vet inte var jag har henne.’ sa han ärligt. ‘Ibland är hon en god mor, och även om det verkar genuint känns det orättvist för vad hon lät mig gå igenom.’ han gjorde en gest med handen.

‘Men…[Read more]

Skäggväxten, eller fjunen, var nog inte tecken på vishet. För Jo förstod ingenting om vad Gork sa. Han kunde tyda namnen… försökte han upprepa hans ord? Det var väl en början…? Eller var det ett slut? Kanske de mörka molnen egentligen var en storm som tog dem närmre Erethil?

Ännu en gång ruskade han på huvudet och gjorde samma rörelser som…[Read more]

Hennes ord bekymrade Izotar något, men han skakade bara på huvudet. Kanske skulle det finnas tid att läka såren som fanns mellan han och hans mor innan detta var slut. Med några långsamma steg gick han närmare elden och betraktade dess behagliga sken och värme.
‘Några år innan ni föddes hade Lloths agenter funnit mitt spår och var mig hack i häl.…[Read more]

Salim betraktade alltid omkring dem med nyfikenhet, och ett litet leende på hans läppar. Han stack klart och tydligt ut ur mängden där med sina långa och ljusa tyger som hörde hans folk till. Han kunde redan se hur hans män, som först varit skeptiska, blev serverade dryck och mat bland Nicolaus trupper innan han själv försvann in i tältet me…[Read more]

Sandor hade hoppats på att Selene inte skulle reagera som hon gjorde. Trots att hon menade väl, och agerande delvis utav rädsla och delvis utav sina egna värderingar så var det inte gott att förolämpa Kaldrlands prinsessa så som hon gjorde.
‘Och vem tror du han och hans allierade kommer dräpa först då de tagit över hela Karm?’ frågade han, och för…[Read more]

I sina egna tankar och bekymmer hade Sera tryckt ner handtaget till kammaren där Rheon och sällskapet satt. Lite krampaktig höll hon kvar sin hand vid handtaget när hon insåg att det inte alls var vart hon skulle vara. Typiskt, det var klart hon skulle gått fel. Det var inte kammaren som hon hade tilldelats. Det var klart att hon hade gått vilse,…[Read more]

En suck lämnar Ziyatés gråa läppar. Främlingen framför henne var ingen främling. Hennes ögon hade inte bedragit henne ännu. Fastän ännu kunde hon inte placera den äldre alven framför sig i sitt minne. Lite omedvetet lät hon sina fingrar glida över lädret på boken som var fäst vid hennes höft. Den som innehöll alla hennes minnen och tankar. Eller v…[Read more]

Någonting i hans röst och sätt att röra sig sade att han egentligen inte var allt för glad över att behöva dela skyddet. Fast, det var inget som Vinga ens lade mer än en sekund tanke på. Det regnade ute och hon hade inte tänkt låta sig bli blöt för att en främling hade andra åsikter om henne. Med ett krafttag tog hon tag i sin säck och svingade de…[Read more]

Izotar var tvungen att skratta lätt åt det, ett lågt rullande skratt som fick hans hårda ansikte att mjukna, och han skakade på huvudet.
‘Jag antar att du har rätt.’ sa han och såg sedan lite tankfull ut igen.
‘Är Ziyaté fortfarande närvarande i Antrophelia?’ undrade han, tankfullt.
‘Visste du att det var hon som introducerade mig för din mor?’

Sandor la en försäkrande hand på drottningens, och såg henne i ögonen för att sedan vände blicken till Maeve.
‘Jag önskar inte ett krig, nej.’ sa han lugnt men med en allvarlig ton. ‘Men faktum är Nicolaus von Breslau sedan länge krossat alla barriärer och gränser. Mannen, som ska föreställa min vasall, är okontrollerbar.’ han vände blicken…[Read more]

Salim vek inte med blicken från Nicolaus då han lyssnade på hans svar. Något av en besvikelse var det, men för att vara ärlig hade han inte haft så mycket hopp gällande dessa så kallade stora herrar.
‘Tack, lord Breslau, jag stannar gärna och bryter bröd med er, och diskuterar saken närmare om ni så önskar.’ sa han lugnt.
‘Men om inte, så åter…[Read more]

Fröken, det var något hon inte hade blivit kallat på länge. Trots allt började hon komma till åren, inte samma unga dam. Fast så långt till att kalla sig själv gammal skulle hon inte göra ännu. Åtminstone hade inte visdomen kommit med åren. Och denne man verkade åtminstone ha flera år på nacken, om inte sekler. Namnet var svårt att lägga på min…[Read more]

Han sprungit bort, det var en människa som hade någon kär ägodel till denne högalv framför henne. Det var nästan lite roande, åtminstone på sättet som främlingen framför henne målade upp bilden. Även om lärlingar som förrådde sina mästare var långt ifrån ovanligt. Hade Ziyaté haft en känsla av att det var något annat som var syftet först. Som en h…[Read more]

Izotar var tyst en stund, men vände sedan huvudet mot henne och lade tankarna åt sidan om demoner och död för ett ögonblick. Ett litet leende fanns där på det annars allvarliga ansiktet. Han gav henne en långsam nickning till svar. Han visste att Lloth kunde dyka upp i hans sinne när som helst, eller åtminstone trodde han inte på hennes ord, men h…[Read more]

Att ta emot hennes minnen var ingen behaglig känsla, och han vände bort huvudet då hon släppte honom för att dölja sina tårar som ofrivilligt föll ned över åsynen av Thalias döda kropp och känslan av hur hon dödat sin bror. Känslorna hon hade i det ögonblicket oroade honom, men han lät inte sig själv visa det just då. Tyst vred han den andra han…[Read more]