Bara några dagar senare efter en inbjudan man inte tackade nej till kom ett skepp med Barastars och Handelsgillet Bläck över Me’erisias gränser. Eskorterad av rikets flotta tog de den märkliga färden genom malströmmen ned till staden på havets botten med sin skyddande hinna runt sig, och Barastars ledare kunde bara skaka på huvudet. Precis p…[Read more]

Meren lyssnade tålmodigt och stilla på ordne och förklaringarna, och i hennes blick var det tydligt att hon vägde vad som sades. Vägde ordens sanning, värde, vikt, vägde hur dessa två människor resonerade och talade. Till sist nickade hon, som om hon hörde vad hon behövt höra, och kommit fram till att andemeningen var sann bakom budskapet,…[Read more]

Audgisil såg lugnare ut än han kände sig. En oro gnagde inom honom att utmaningarna varit för stora för Maeve, att Valhall skulle komma och hämta henne nu efter hennes bragder. Men för Ranghildrs skull och framförallt för Maeves skull höll han sig lugn. Han hade försvunnit en stund för att styra upp uppstädandet av staden och organiserand…[Read more]

Kvinnan rynkade något på ögonbrynen. Sarksam var något som hon brukade kunna förstå sig på men nu var hon inte  helt säker på om katten framför henne faktiskt menade att hon inte förstod. En fnysning lämnade mörkeralvens läppar och hon höll upp de tre fingrarna igen.

“Information, pengar och inget sådant där kramandes.” sa hon och granskade henne.
“Nå?”

Säkert skulle hon känna hur en doft av mat hade spridit sig i stugan med. Framför elden en bit bort satt Ranghildr framför ett kärl och rörde runt i något som liknade en soppa. När hon hörde hur Maeve rörde sig bakom henne och det lilla kraxande släppt hon skeden och reste sig upp för att skynda sig till hennes sida.

“Ligg stilla nu tös.” sa ho…[Read more]

Faegrim hummade lite tankfullt.
“Ja, vad kan vi göra? Vad är vi bra på?” frågade han och såg på dem alla i tur och ordning.
“Inte för att skryta då, men jag kan så gott som röra mig osedd och ohörd. Men jag vill helst inte använda det för oärliga syften. Kanske vi kan stjäla något som blivit… stulet? Och få en belöning för det? Tillräckligt…[Read more]

Eldkulan kom som en ilsken stjärna, liten först, sedan stor nog att fylla hela gläntans hjärta med ett bländade sken. Fåglarna i området höjde sina vingar och fladdrade som orosmoln bort från scenen i vilda ljud av panik. Monsterjägaren hann delvis reagera på Yazfeins magi. Han vek undan snett framåt, in mot faran, där man minst borde vara. Klinga…[Read more]

Jezeral hann ta två steg innan han insåg att han redan förlorat argumentet i sitt eget huvud.

Det var inte Llwyds blängande som gjorde det, och inte heller Joijs där lilla, alldeles för nöjda flin som om hon just fått tillstånd att göra något olämpligt. Det var marken. Den där förbannade marken som sög åt sig stöveln, som ville behålla honom kv…[Read more]

Stämningen var lågmäld denna kväll, förutom några vågor av skratt och munterhet som dök upp här och där då grupper av vänner stojade över ett stop delat. En plats som denna drog ju till sig alla möjliga resenärer vissa dagar, och ibland kunde det ju vara helt dött. Det var väl det som var det spännande med värdshus, man visste aldrig vad som sku…[Read more]

Audgisil hade fått fyr på veden och snart började en behaglig värme och ett mjukt sken fylla stugan med det familjära. En liten familj, en eldstad, i en stuga, som var förvånansvärt orörd av alla hemskheter där ute. Nästan så man kunde glömma bort det en stund och tro det varit en dröm. Det kändes overkligt att tänka att kriget kanske äntligen…[Read more]

Någon som inte riktigt följde med i tankegångarna var Finn som såg ut som ett frågetecken där han stod. Även om han då och då skickade ett leende till sin vän för att uppmuntra de glada tillropen. För det lät ju som något positivt i alla fall?

Tussie mötte Faegrims frågande blick och örat ryckte lite när hon lyssnade på flickans entusiast…[Read more]

Allt kändes så bekant, men ändå inte. Som att kliva in i ett gammalt minne. Sängen som Maeve nu låg i som en gång varit hennes. Där hon suttit och lyssnat på grälen ifrån Sif och Ejvald, eller skratten. Hon vände sig om för att försöka finna något åt sin dotters strupe och öppnade de skåp som fanns där. Inte allt för mycket fanns, men längst in…[Read more]

Faegrim lyssnade och gav Tussie en liten frågande blick över alla märkligheter. Han var ju inte den som kunde så mycket om magi, hans enda insikt i magi var det skydd som fanns om hans hemland Brinke som rådet skötte. Vad visste han om alla dessa stora ting som Kathryn talade om?

“Okej, sanna namn, låter… logiskt.” sa Faegrim i ett försök…[Read more]

Monsterjägaren, för det var uppenbarligen vad mannen var, växlade fokus snabbt från bytet Tova till den oväntade överraskningen som ruvat i skuggorna. Han skrek till i ilskao ch fövåning över at bli träffad av magiska blixtar och ljus, men kanske var det reflexerna djupt inrotade som räddade honom med en magisk sköld som sprakade till någon milli…[Read more]

Audgisil skrockade lite muntert åt Maeves reaktion över uppmärksamheten och hans egna lustighet. Skrockade lite åt sin egna fyndighet, men såg passligt allvarsam ut då huvudet sträcktes över. Han släppte taget om Maeve och tog emot huvudet och stirrade sin fiende i de döda ögonen.
“Må du ruttna i Hel och Valhallas portar stängas framför dig,…[Read more]

“Tyst nu, din fåne. Du säger så mycket dumt.” sa Ranghildr bara åt Audgisil, men det fanns något varmt där i hennes blick då hon såg på sin dotter som trots sina skador stod stolt framför dem och folket. Innan hon hann helt falla ner mot marken hade Ranghildr tagit ett steg fram och fångat upp henne i en omfamningen. Ett kort tag stod hon där me…[Read more]

Det var nog ingen som kunde klandra Maeve att utmattningen kom ikapp nu efter allt hon gjort. Den eviga kampen som kommit till sin ände, kampen som börjat länge sedan i Karm och fortsatt dag ut och dag in tills hon stått ansikte mot ansikte med Turin. Hur hon kände kunde Arand inte helt gissa, men han hade också haft lust att sätta sig ned på mar…[Read more]

Det var knappt så att Ranghildr såg leendet som hennes kära make gav henne. Snarare var hennes isblåa blick helt fokuserad på det som fanns framför dem. Maeve måste leva. Något inom henne sade det, även om fler och fler hade trott motsatsen. Inte för någon hade vågat yttra orden i hennes närhet. Inte efter att en dåre gjort det och utan att tvek…[Read more]

“Tre sätt.” började mörkeralven för att hålla tre fingrar uppe medan hon såg på henne med en allvarsam blick. En som sade att detta var strängt affärer och inte någon slags början på vänskap eller annat trams. Sådant som folk dog av, eller skadades för att andra skulle få ut något av det. Inte minst vännen själv. Nej, hon hade sett alla former a…[Read more]

Llwyd mötte sin kollega och kanske en som hon skulle kunna kalla vän, även om hon inte direkt skulle göra det med enkelhet. Hon strök en hand igenom sitt hår medan hon tänkte över orden som yttrades. Förstås hade Jezeral rätt med vad de brukade göra och inte. Men ändå lockade det att komma med lite eld denna gång men hon suckade tungt och nick…[Read more]