Orden ifrån systern förvånade henne inte. Det gjorde de sällan, trots allt var det inte första katastrofen som Lara försökte skydda hennes självförtroende för men ändå värmde det varmt om hjärtat. Så pass mycket att hon inte kunde rå för att le roat och snett över kommentaren och tog ännu en klunk av drycken.

“Han verkade vara ett arsle.” höll L…[Read more]

Elian satt stilla och försökte dölja den rodnad som ännu brann på hans kinder genom att låta det askblonda håret dölja delar av ansiktet. Aerons ord ekade i hans huvud: “Det låter snarare som att du är något på spåren.” Det var inte bara orden i sig, utan sättet de sades på – så lugnt, som om Aeron verkligen trodde på vad han sa. Det kändes som o…[Read more]

Han sneglade på Aeron, som satt lutad mot bordet med det där svaga, lugna leendet. Det fanns inget dömande i hans blick, märkligt nog. Elian blev lite modigare av det, trots att han fortfarande kunde känna rodnaden sprida sig över kinderna. Och han hade väl en poäng, det var inte en bok som hörde hemma förutom i skuggorna.

“Hon visste inte vad de…[Read more]

Elian satt stelt på stolen och kände hur värmen från källarkrogen nästan blev överväldigande, som om luften tryckte mot honom. Det var inte bara värmen från rummet, utan också från Aerons närvaro. Han försökte se obesvärad ut men kunde inte låta bli att känna som om något gnagde på honom. Det var inte direkt normalt för honom att göra sådant. Tän…[Read more]

Timmarna hade passerat i en stillsam men intensiv tystnad. De hade suttit böjda över sina böcker och anteckningsblock, utbytt teorier och tankar, och jämfört detaljer om kroppens naturliga förruttnelse med det märkliga fenomen som professor Dannarn hade presenterat dagen innan. Kanske skulle det förvåna Aeron hur mycket detaljer Elian lade mär…[Read more]

Blicken föll hastigt ner på boken framför Aeron, “Lifvets gränsland; Förbannelsen med nekromanti.” Bara titeln fick det att krypa längs ryggraden. Nekromanti. Ordet hade en särskild tyngd, eller som om det var en hemlighet som inte borde uttalas högt, inte ens i ett rum som detta. Bara tanken på det fick honom att låta blicken vandra omkring dem -…[Read more]

Lyreth torkade ilsket av handen mot sin kjol, inte direkt länge den förblev ren. Ändå envisades hon allt för ofta att ha på sig vitt. Saften från den krossade frukten rann långsamt nerför hennes fingrar, klibbig och doftande av en sötma som nästan fick henne att må illa. Hon sneglade på säljaren, vars uttryck av ren förskräckelse nu övergick i n…[Read more]

Asgeir såg ut över lägret, där vinden lekte med snön och fick fladdrande mantlar och tältdukar som sällskapet lagt upp att dansa som om de själva frös. Hans blick drogs ofrivilligt tillbaka till Ylva och Villi. Han försökte låtsas som om han inte såg hur de höll händer, och hur hon log sådär varmt mot honom. Det var inget. Bara lite värme. Vem…[Read more]

Elian höll sina böcker tätt mot bröstet medan han gick genom Kordoros universitets vidsträckta korridorer. De höga, välvda taken ekade av studenter som pratade och skrattade när de gick förbi, men han höll blicken sänkt och fokuserade på sina egna steg. Varje gång någon gick förbi honom rätade han på ryggen instinktivt, som om han försökte se ut s…[Read more]

Ilskan fick det att bulta i tinningarna medan han stirrade ner på sina knutna händer. Orden från de professorn och de andra studenterna hängde kvar i luften som en obehaglig stank, och han kämpade för att ignorera deras hån. Han hade hört det förut, men det gjorde det inte lättare. “Slaktarpojken.” “Bondlort.” “Smuts.” Han vågade inte möta Aeron…[Read more]

Hela ansiktet började hetta till när professorns blick, och hela rummets uppmärksamhet, riktades mot honom. “Slaktarpojken” Orden var som en dolk. Det var inte svårt att höra de låga skratten från några av de mer högljudda studenterna längre bort, och hans händer började svettas mot skissblockets kanter. Han öppnade sin mun för att svara men inget…[Read more]

Elian Tharvenrik drog fingrarna genom sitt rufsiga, askblonda hår medan han stirrade på skuggorna som spelade över de höga valven i Kordoros universitet. Den skarpa kontrasten mellan mörker och ljus påminde honom om hans egen situation. Smuts på den annars ljusa och rena ytorna som fanns där. En slaktares son i ett hav av adelsättlingar och akad…[Read more]

En  djup suck lämnade Lyreth smala läppar när hon hörde den välbekanta rösten bakom sig. Hon hade lite gömt sig vid  ett marknadsstånd och fingrat på några exotiska frukter – en enkel syssla, ofarlig och framförallt anonym. Vem som helst skulle klara av det. Men såklart, Lara hade hittat henne. Hennes tvilling hade alltid en förmåga att d…[Read more]

Gerda betraktade Fredryls utsträckta arm med en blandning av nyfikenhet och skepsis. Hon lade händerna på höfterna och lyfte ena ögonbrynet, som om hon övervägde om hon skulle ta hans erbjudande eller låta det hänga i luften för att visa att hon inte var en som så lätt köpte sig in i någons charm. Hennes gröna ögon glittrade av det där retsamma dr…[Read more]

Hans blick hade fastnat på henne, hennes röda hår, hennes ögon, hennes läppar som rörde sig. Ord kom ur henne, men på något vis hade han svårt att fokusera på dess innehåll, snarare än att bara lyssna på tonen som kändes så mild här i den karga kylan i Utgård.

Asgeir vred sig i sadeln, som för att hitta en bekvämare position, men sadeln, som sn…[Read more]

Ranghildr stannade upp när Fredryls ord nådde henne, den kalla luften bet svagt mot hennes kinder när hon sakta vände sig om. Hennes blick var vaksam, men det låg också en antydan till lekfullhet i dem, som om hon vägde hans ord med en blandning av nyfikenhet och förundran.

“En örn som försöker vara en korp…” upprepade hon med en låg, nästan me…[Read more]

Caspian stod kvar, högtidlig och stilla, men hans grepp om svärdets fäste hårdnade. Garnisonsmästarens ord ekade genom torget, starka och självsäkra, och fick publiken att mullra av reaktioner som på samma sätt ekade i hans sinne. Skratt, visslingar och ett par rop fyllde luften, och allt detta drunknade i Caspians öron. Publiken gled långsamt…[Read more]

Asgeir drog in den kalla, friska luften djupt i lungorna och lät den bränna som is och eld på sin färd genom kroppen. Han sträckte på sig i sadeln, lät axlarna rulla lite under den tunga manteln och sneglade på Ylva. Hon hade stannat, hästen stod orörlig i snön och hon såg sig omkring med ett smittsamt leende på läpparna. Ett leende som verkade,…[Read more]

Alla dessa rykten tycktes virra omkring de två som stod där. Caspian hade väl hört något ord här och där, men inte lagt så mycket uppmärksamhet på det – upptagen av sin egna värld som han var. Men då garnisonmästaren svarade tystnade orden, och det blev allt mer spänt omkring dem. Att vissa såg honom som ett tecken på eventuell räddning för de…[Read more]