Det kändes underligt hur ödet hela tiden kastade om tärningarna och om det inte varit för Arands hand i hennes så skulle hon nog ha förlorat sig i sådana tankar. Ena stunden verkade det som om de skulle stryka med, som om allt var förgäves, bara för att en sekund senare fyllas av nytt hopp. Det var nästan utmattande hur snabba vändningar…[Read more]

Hon hade lyckats ta sig ut ur templet och nu stod hon bakom det som en gång varit Iserions religiösa hjärta, nu ett brinnande inferno. Kanske hade hon kunnat finna någon slags nöje i det hela om situationen varit en annan, men nu stod hon bara en bit bort, ögonen glansiga av röken, handen blodig och värkande, och i magen en knut som inte verkade…[Read more]

Ayperos tyckte inte om att ta hjälp av den respektlöse demonen Tipum. Tipum som aldrig visat respekt mot sin överordnade, Tipum som han nog kanske skulle behöva straffa och skada om han inte steg in på sin rätta plats. Men just nu fanns varken tiden eller orken, och till och med han fick konstatera att det var en lättnad att komma undan den bränna…[Read more]

När Maeve tryckte hans hand, svarade han genom att långsamt fläta in sina fingrar i hennes. Ingen stor gest, och ingen dramatik. Bara ett ordlöst löfte om ifall helvetet bröt lös innan morgonen, så skulle de åtminstone möta det tillsammans – liksom utmaningarna som kom med morgonens sken i detta mörka gråa landskap.

Arand lade sig ned till rätta,…[Read more]

Jezeral svarade inte omedelbart. Blicken låg kvar på Joij, analyserande, som om han inte var säker på om det var en god idé att blanda in denna främling. Men en skepnadsskiftare kunde komma till nytta. Efter Llwyds konstaterande verkade han fatta ett beslut och nickade lätt.

“Då är vi tre.”
Han kastade en kort blick mot Llwyd, en fråga i tyst…[Read more]

Den bekanta känslan kom smygandes över henne, omslöt henne i en behaglig kyla, trots att hennes inre brann lika hett som luften omkring henne. Hon kunde känna sin egen styrka falna för varje sekund som gick då hon höll lågorna på avstånd från Ayperos och Nenya, hur ansträngningen sög själva livet ur henne själv och den framtid hon bar på, men se…[Read more]

Ayperos hade sällan känt sig så maktlös, inte sedan Loradons fall och flykten till Me’erisia. Det enda han kunde göra i stunden var att använda kraften och makten han hade för att hålla sig och Nenya ifrån att brinna upp i det eviga infernot som svepte sig omkring dem och blev allt mer intensivt. Och det tärde på hans kraft, snabbare än vad han…[Read more]

Jezeral ögnade dokumentet och dess stämpel, och gav Llwyd en blick som sa mer än ord. Kanske en som var fylld av lite misstankar, men samtidigt kunde han både se och känna att sigillet var äkta. Så hon hade arbetat för dem förr.
“Skepnadsskiftare, minsann. Kan komma till nytta i vårt arbete.” fick han erkänna. Förutsatt att hon var en bra skepnad…[Read more]

Asgeir var inte lika medveten om närvaron som hon, alltid något i ett liv där han gick från stund till stund, från ögonblick till ögonblick. Men till och med han kunde känna kraften från platsen – den varma källan och de energifyllda stenaran där en bit från deras lilla lägereld. Han sträckte sig efter ved över hennes skepnad, och slängde in i e…[Read more]

Hennes ord sjönk så klart förbi en illusion han kanske hade haft. En illusion om att om han vann duellen skulle de kunna gå därifrån obehindrade. Han insåg med hennes ord, och då han tänkte på allt som hänt, att han högst antagligen skulle bli arresterad och hon värre om de blev tagna.
“Vilken jävla röra…” suckade han, men lutade huvudet tillba…[Read more]

Jezeral lyssnade på Joijis ord, tankfull, eftertänksam. Det kunde vara en lögn, en fälla, hans symbol drog till sig märkligt folk mer än sällan. Men något i orden verkade genuina, och det var inte ovanligt att tredje ögat anlitade folk med speciella talanger. Hans förmågor hade redan bekräftat att hon hade talang, men vilken visste han inte ännu.…[Read more]

Det irriterade honom kanske något, denna känsla han kände. Oftast var det så lätt och tydligt för honom att känna vad folket omkring honom besatte för förmågor, och hur starka de var. Men personen bredvid honom hade, och både inte hade, denna utstrålning. Han kunde känna att det var något, men han kunde inte läsa den, åtminstone inte väl. Hon f…[Read more]

Trots kakafonin omkring dem så kändes det som om världen plötsligt blev tyst. Alla ljud tycktes försvinna och kaoset till trots så kändes det som om tiden stod still. Häxan som genomborrade Nenya med sina klor, Nenyas osammanhängande tankar, hennes skam, hur hon föll tillsammans med häxan ned i det brinnande infernot… Och så Ayperos. Demonen som h…[Read more]

Golvet knakade framför dem var som avgrundens symfoni, som om alla helvetets demoner tagit sig fram i blodtörstiga vrål. Så kulminerades Athanishkas planer framför dem. En kvinna så hämndlysten att hon gått igenom allt detta för att skada Ayperos. Säkert förtjänade han det, mer än säkert – men att hon skulle gå så långt att offra sig själv för de…[Read more]

För en kort stund så var hon försjunken i egna tankar, tankar kring hur denna plötsliga händelseutveckling trots allt skulle kunna gynna dem. Aslögs uppdykande hade först känts som ett av gudarna sänt straff, en påminnelse om hennes ambivalens kring hela situationen, hennes misslyckanden och snedsteg, men nu… Kanske var det hon tolkat som ett str…[Read more]

Jezeral som varit inne i sina egna bistra tankar hade inte förväntat sig att bli närmad av någon annan än värdshusvärden. När en annan persons ansikte kanske hade mjuknat vid åsynen av en rödhårig kvinnas verkade han nästan bli ännu skarpare i misstänksamhet. Hans sinnen gav honom en varning, som de alltid gav då folk med förmågor fanns i hans när…[Read more]

Rushla kanske skulle besviken över att en till figur steg in genom en av dörrarna. Denna drog in en virvel av stormväder och regn, innan den kalla vindens vinande försvann. En mörk gestalt, lika mörk som stormen, steg in och såg sig omkring med bister blick. Inkvisitionen brydde sig ofta mer om det dramatiska än det praktiska. Men det som drog  f…[Read more]

Alienna såg efter honom länge. För länge, kanske. Inte för att hålla kvar honom med blicken – det var ingen illusion hon bar på längre. Inte för att ropa honom tillbaka. Utan för att försöka förstå var de egentligen tappat varandra. Eller om de någonsin haft varandra att tappa.

Det var något så smärtsamt tyst i hans avsked. Inget raseri. Inget…[Read more]

Asgeir drog in ett djupt andetag medan Eirik talade, som om orden bet i honom på något vis han inte ville erkänna. Han visste att hans bror talade sanning — förbannat rak och enkel sanning dessutom, på det där sättet som kunde få vem som helst att känna sig naken som ett spädbarn i ett snöoväder då han gav sina insikter. Men det var också just det…[Read more]

Asgeir skrattade till när hon jämförde hans vighet med hennes påhittade sejdarkrafter. Ett kort, raspigt ljud som rann ut i kvällsluften. Eller var de påhittade? Elden hade känts fövånansvärt smidig.

“Hah! Nå, om jag nånsin försöker mig på nåt som liknar akrobatik igen får du gärna ge mig en örfil så jag kommer till sans. Jag hade säkert brutit…[Read more]