Gharf gjorde en liten gest mot sin hustru som för att bekräfta hennes ord. Neyir satt något spänd och stilla medan han väntade på vad Vesíva eller Isra skulle säga, och kanske kände han mer av Isras blixtrande blick än vad hövdingaparet gjorde. Gharf som alltid varit en enkel man som gick rakt på sak nickade som om saken var avklarad.
“…[Read more]

Egentligen hade hon inget behov av Barastars hjälp. Ayperos hade redan lovat henne fri lejd genom de dödas rike genom de blodsdyrkare som ännu levde där, de som var honom trogna. Men hon behövde Barastar på sin sida, hon behövde veta att de inte skulle ingripa mot henne när hon landsteg. Om det innebar att hon behövde låtsas som om deras hjälp sku…[Read more]

Den lilla knut som tycktes lösas upp i hennes bröst när han gick med på att följa henne hem var oväntad. Hade hon trott att han skulle tacka nej? Efter allt de gått igenom tillsammans så hade det varit oväntat, men kanske inte så konstigt ändå. Han hade gång på gång uttryckt sitt missnöje över att dras in i politik och konflikter, och gång på gång…[Read more]

Arands ögon betraktade henne lite oroligt då hon gav ifrån sig sina läten och grimaser. Sällan såg man Maeve i ett sådant skört tillstånd, även om hon hanterade det bättre än de flesta. Trots sin slitenhet log han liksom henne, då hon smittade honom med sitt leende och ord om semester.

“Frostheim? Kanske utan att de döda hemsöker oss denna gång…[Read more]

De hade så klart fått en ungefärlig rapport om saken via Vesíva och Neyir, men Gharf var en simpel man som föredrog att höra saker direkt från källan. Så han nickade tankfullt då drottningen annonserade sina planer.
“Så många genom Tharmad kommer väcka de döda.” varnade han.
“Är ni redo för det? För det är inte en fiende ni kan trötta ut, de kom…[Read more]

Den mörkt klädde mörkhåriga mannen gjorde en menande gest över adelsdamen då hon kom fram, en liten bugning som för att introducera henne. Kanske han var hennes eskort eller livvakt.
“Min ärade dam, jag försökte precis få dessa herrar att förklara situationen.” började han förklara då hon dök upp. Han sträckte på nacken och hakan då soldaterna våg…[Read more]

Om Ebbes irritation fyllde rummet som ett åskmoln verkade den ljushåriga mannen inte märka av det. Han hade ett sådant där irriterande ansikte som var svårt att inte tycka om. Skarpa käkar, ett stiligt och smittsamt leende, en inre glöd i de ljusa ögonen. Något som sade att det inte fanns några onda intentioner i något av vad han gjorde – el…[Read more]

Det kändes som att komma tillbaka till en annan tid för Aenya. Dal’elath yttre gränser såg orörd ut, som om det inte åldrats en dag sedan hon sist besökte staden för några år sedan. Den största förändringen var kanske snarare inom henne, och den fick henne att se på platsen med andra ögon. Tryggheten och skönheten som staden en gång utstrålat…[Read more]

Det var tur att drottningen var drillad i artighet sedan barnsben, annars hade hon nog låtit sitt ogillande över det burdusa synas utåt. Nu höjde hon bara sitt eget glas med ett mjukt leende när Gharf skålade för henne och för deras vänskap innan hon slog sig ned vid bordet själv. Det var uppenbart att Vésvia till viss del delade hennes förfäran ö…[Read more]

”Vi klarade det”, svarade hon bara med ett litet leende innan han släppte taget om henne och gick för att slå sig ned på sängkanten. Hon gjorde detsamma, lättad över att få sitta ned igen även om hon önskat att få hålla om honom lite längre än så. Det var inte utan en suck och en liten grimas av smärta som hon sjönk ned på den knarrande madrass…[Read more]

Neyir hade gärnat velat sjunka ned under jorden med tanke på hur hans far var. Men i detta sammanhang var det bara att hålla god min och ge sin far en menande blick som för att förstärka sin hustrus ord.

Gharf hade fortfarnde bägaren höjd i en skål, som blev hängande lite i luften innan de andra skålat med honom.
“Tharmad och Snötopparn…[Read more]

Om Gharf kände av att han gått för långt eller brutit mot någon etikett visade han det inte. Men han tystnade lite då Renn tog till orda, det brukade ju vara ett tecken på att han skulle vara tyst en stund. Så han stoppade sitt prat och lyssnade på vad drottningen hade att säga. Hans skarpa blick vandrade över drottningen då hon kom vandrandes,…[Read more]

Iserion var sällan en munter plats, och heller inte den enorma Järnporten som kändes oproportionerligt mäktig och dyster. Men sällan hade Iserion som stad varit så dyster som den var nu efter att Athals tempel förstörts och inte var mer än en rykande askhög. Moralen i staden var låg, och det arbetades ständigt för att gräva fram religiösa kle…[Read more]

Arand gjorde en gest åt henne då hon reste sig.
“Du behöver inte…” började han och tog ett steg fram för att hindra henne. Men det var så klart redan försent innan den envisa kvinnan kommit upp och lagt armarna om henne. Kanske var det allt som krävdes för att köra luften ur honom, den enkla mänskliga kontakten och omfamningen. Tills denna stun…[Read more]

“Handelskvinna då. Vi kan vara din eskort!” sa Faegrim muntert, som om det inte var svårare än så.
“Jag har mina dolkar och min charm.” sa han retsamt och gjorde en gest mot ungdomarna.
“Så, vi reser österut imorgon så löser vi allt det praktiska på vägen. Varför oroa sig, då det kommer en morgondag?” undrade han glatt.
“Trollkarlarna i den magis…[Read more]

Tova gav ifrån sig ett högt “uff” då vinden kastade om hennes hår, stark nog att flytta henne och ge henne den puffen hon behövde för att rulla bort från dolken som kom farandes. Hennes sinne hade inte ännu inte riktigt kommit ikapp med hur nära döden hon varit då dolken slog i marken med ett dovt läte av dolk som grävde sig in i jord där den tidi…[Read more]

De var förstås barbarer. Hennes tankar gick osökt till den kaldrländska pojken som hon skurit halsen av, han som på något vis lyckats förföra hennes halvsyster. Dessa människor delade samma råa, burdusa själ som Kaldrländarna och även om hon kunde uppskatta deras rättframhet så var det något inom henne som ogillade allt det där andra, som såg n…[Read more]

Hon visste att hennes mor misstyckte en aning, det syntes på den lilla rynkan mellan hennes ögonbryn, men trots det så sade hon inte emot. Det var med viss lättnad, insåg hon, då hon var van vid att hennes mor satte sig på tvären, men kanske var det annat nu. Nog för att hon kallade både henne och Arand, vilket i sig var något skrattreta…[Read more]

Liksom Renn verkade inte Gharf så bekymrad över deras sons varningar. De hade klarat av kris efter kris i sina dagar, och på något vis verkade det alltid som om saker och ting var desamma.
“Kanske är det en ny drottning på tronen, men Me’erisia och Barastar är sig båda lika.” ansåg han på sitt enkla vis.
“Men en sak kan man vara säker på, krig f…[Read more]

Audgisil nickade hastigt åt Maeve och gav Ranghildr en blick, en liten nickning som uppmanade henne att komma med honom. De lämnade rummet Maeve låg i en stund, och på vägen mötte Audgisils blick strängt Arands. Men monsterjägaren fick ändå en uppmuntrande nickning och en klapp på axeln, innan Audgisil och Ranghildr gick ut för att ta lite frisk…[Read more]