Hans ord fick henne att skratta och plötsligt hade hon åter glömt sina sorger och laster, liksom tanken på att han inte skulle tycka om henne längre på grund av det som skett. Nej, allt var plötsligt bra igen, i varje fall för en liten stund. En tillräckligt lång stund för att hon skulle känna sig nöjd med livet såsom det var just då, tillräckl…[Read more]

Han hade förstås rätt. Allt för ofta lät hon sig själv upptas av tankar på vad som skulle kunna hända, särskilt efter det som skett i Thel Shaen. Hon fastnade alldeles för lätt i tankar om hämnd, om vad som skett och vad som skulle ske snarare än att skjuta upp det till morgondagen och njuta av tiden hon hade nu, i denna stund med Manfred.

”D…[Read more]

Hon var inte särskilt glad över hur kvällen artat sig, och hon var inte helt säker på vad hon tyckte om att Yazfein så nonchalant avslöjat sig själv både för Sera och denna prästinna, inte bara för hans skull utan också för hennes. Det fanns trots allt en anledning till varför de hållit sitt förhållande hemligt, och även om hon var ganska säker p…[Read more]

Hon var inte riktigt beredd på hans sätt att dra in henne i rummet, så kanske stapplade hon lite medan hon i sin förvåning försökte hänga med åt det håll han styrde henne. Hennes hjärta hoppade kanske över några extra slag när han tryckte upp henne mot dörren och kysste henne och hon kunde inte låta bli att känna sig sådär löjligt varm i hel…[Read more]

En del av henne ville skratta åt hans ord, så naiva som de nu var, men det fanns en uppriktighet i dem som, trots att de kanske inte stämde, fick henne att känna sig… Glad. Var det så han såg på henne? Trots att han inte kände henne så var det så han hade en bild av henne, och kanske också hade haft om hennes bror en gång i tiden, och en gång i…[Read more]

ARAND FRÅN ELFDELL

Namn: Arand
Kön: Man
Ålder: 31
Längd: 187 cm
Tyngd: 80 kg
Ögonfärg: Gul
Hårfärg: Vit
Födelseort: Elfdell
Folkslag: Människa
Lojalitet: Grå gillet
Civilstånd: Ogift
Biografi
Efter att han blev färdigt utbildad av Grå gillet har han främst rest omkring och utfört uppdrag på olika orter.
Bakgrund
Arand föddes i den lilla byn Elf…[Read more]

Ett litet skratt lämnade Arthion över främlingens frågan, och han skakade på huvudet.
‘Nej, inte till fots, främling.’ sa han och gick med raska steg in i skogen. Redan några steg in kunde man känna hur atmosfären förändrades och att det var som om de steg in i en annan värld. Luften var tjock av magin, som få kände av förutom de som hade en ko…[Read more]

Hon ryckte lite på axlarna åt hans ord, men han hade kanske rätt, han var ju den enda av de två som var skolad. Hon skulle nämligen aldrig bli insläppt i Caras Idhrenin, inte levande i alla fall, eller nå, så levande hon nu var.

”Kanske… Fast å andra sidan så borde jag kanske inte dra till mig mer uppmärksamhet. Att den där mannen med de gula ögo…[Read more]

Izotar såg ned på sina händer, och slöt dem långsamt. Ja, varför inte?
‘Jag vet inte.’ sa han, och höjde blicken för att se på sin mor. ‘Kanske det är blodet av min far i mig, som inte låter mig döda kallt.’ sa han till sist. Han hade inte känt sin far, eller ens träffat honom, men det lilla han hört om honom i hemlighet av Ziyaté hade varit milt…[Read more]

Hans skratt fick hennes flin att bli lite bredare, men det stannade där, blev aldrig riktigt ett skratt, men helt klart på skalan. Han hade ett charmigt skratt som hon uppskattade, särskilt efter det som hänt i Thel Shaen. Om bara inte den där monsterjägaren dykt upp så hade saker kanske gått annorlunda, kanske skulle hon inte ha blivit så nerv…[Read more]

Befäl. Det där leendet som såg ut som ett skevt flin var tillbaka och just då tycktes hon inte höra det som drottningen sade till de andra, istället for hennes tankar iväg till den potentiella räden, på slaget, på allt som hörde till. Kanske kunde hon till och med hinna plundra lite, om nu inte Sandor eller Leony uttryckligen förbjöd det, men, om…[Read more]

Arthion gick fram mot främlingen, och i bakgrunden kunde man höra ljudet av bågar som spändes ifall Luka skulle försöka något underligt. Alven gav dokumentet en snabb blick, och nickade sedan. På det allmänna språket sa han.

‘Enbart för att du inte är en människa, och på grund av detta dokument, kan jag eskortera dig vidare’ informerade h…[Read more]

Hon snurrade sitt vinglas mellan fingrarna medan Izotar talade. Så det var som hon misstänkt, han hade trott att hon blivit så förvrängd av Lloth att hon mördat sin egen mor, och i sanning var det ju just det som hänt hennes bror. Han hade varit svagare än henne, för mån om att passa in någonstans, för lockad av känslan av makt, kunskap och…[Read more]

Arthions mörka ögon smalnade något över det hela.

‘Du är ingen människa.’ konstaterade han, men han var lite osäker över vad det var för en varelse som stod framför honom. Någon sådan med hans utseende hade han inte sett tidigare, och hans påstående – som samtidigt var ett konstaterande – var också en fråga varför en som honom representerade m…[Read more]

Izotar satt en stund tyst, försjunken i tankar. För hur kunde han förklara sitt agerande så att Isra kunde förstå det?

‘Ja, men trots det kunde jag inte genomföra det.’ sa han stilla. ‘Jag var övertygad om att… Lloth förvrängt dig, förstört ditt sinne. Att hon genom dig mördat Thalia och Zator än en gång för sina maktspel där hon använder liv…[Read more]

Hon viftade med handen som för att slå bort komplimangerna, för även om de varit riktiga eller inte så hade hon ingen ork med smicker. Hon mötte dock Ziyatés blick med ett litet leende, glad åt att hennes farmor såg styrka i hennes styre där andra bara såg skoningslöshet. Hon höll förstås inte med om det, men hon hade behövt sätta ett exempel, hen…[Read more]

‘Från Märehn?’ frågade alven och studerade mannen framför honom något fundersamt, och tveksamt. Namnet mannen sade sig ha bud ifrån behagade inte alven och han gjorde en grimas, och hans tidigare skarpa ansikte blev ännu mer allvarligt.
‘Vad är det för bud, och vem är du?’ undrade han, med en hand vilandes på sin klingas i bältet. Den enda orsake…[Read more]

‘Jag tänker inte mörda min dotter, även om jag inte har rätten att kalla henne det.’ svarade Izotar med blicken på Ziyaté, något kyligare, innan han blickade mot Isra. Han fick påminna sig själv om att hålla sig lugn i Ziyatés sällskap och studerade Isra. Hans dotter. Bara tanken kändes främmande och underlig, samtidigt som han kände en läng…[Read more]