Det kändes tryggt att vila i sin mors armar, som hon gjort när hon var barn, men varje rörelse gjorde ont och hon räknade sekunderna till dess att Ragnhildr lade ned henne på en hög med pälsar som placerats intill eldstaden. Värmen var nästan för intensiv för hennes nedkylda kropp och hon skalv där hon låg på sidan. Hon kunde höra sin far säga n…[Read more]

Den stora hallen som låg på den högsta kullen i staden var tom, förutom deras familjemedlemmar och eventuella tjänare som just då hade beordrats ut ur deras närvaro. I eldstaden som fanns i mitten av salen sprakade det varm glöd som Audgisil sett till att få i ordning då han fått ord om Maeves situation och att hon var på väg tillbaka med hans hus…[Read more]

Arthion gav Luka en kort nickning. Hade det varit en människa från det landet som nu stod framför honom skulle han inte varit så nådig, för ett brott mot en alv var ett brott mot hela deras nation. Men han förstod också att Luka själv inte var ansvarig för hans vänners bortgång. För att vara ärlig visste han inte om de var vid liv än eller inte…[Read more]

Feberfrossan som drog genom hennes kropp gjorde det svårt för henne att riktigt uppfatta vad det var som hände. Hon hade sett röken från långhuset och någonstans i det vita hade något annat dykt upp, en bekant form som snart nog fick ett bekant ansikte. Hennes mor. Ett litet leende spred sig som hastigast över hennes läppar.…[Read more]

Hon sneglade på Yazfein när han slutligen tog till orda, och hon kände honom tillräckligt väl vid det här laget för att förstå det han inte sade och se hur hans tankar började spinna på någon slags plan. Hon själv kunde inte riktigt se något i det hela. Det som prästinnan sagt lät löjligt, otroligt, och kanske till och med omöjligt. Ena al…[Read more]

‘Jag skulle inte ta en Kaldrländares ord så hårt, Selene. De tänker ännu mindre än mig, och deras ord bär sällan verklig mening. Hur skulle det se ut om jag stormade ut varje gång någon sa något jag inte vill höra?’ men han lät ämnet falla, och Sandor lyssnade i tystnad på hennes ord, och nickade här och där för att visa att han följde med hennes…[Read more]

Sandor lyssnade på hennes ord ,och betraktade henne då hon fick för att hämta sitt vin. En stund var han tyst, och lyssnade på hennes ord och gjorde en liten grimas. Det hade inte varit Maeves eller Leonys idé, utan hans.
‘Jag har redan lovat dig att jag ska höja dig, och det tänker jag göra – som vi redan diskuterade.’ trots allt var han inte en…[Read more]

Nå, hon hade ju inte kommit dit enbart för att tala om sitt uppdrag, och dessutom var ingenting fast beslutat ännu, hon visste inte mer än det Sandor och Leony sagt under mötet, men sen när hade hon varit den som inväntade ett definitiv? Nej, hon hade låtit tanken dra med henne bort till ett scenario som var alldeles för bra för att tacka nej…[Read more]

Sandor suckade djupt åt hennes ord. Alla ord hade sanning i sig, även om han också såg det på ett annat vis. Men man kunde alltid se det på olika vis, och han visste att om han skulle stå hårt på sina åsikter nu skulle de få ett sorgset farväl – och det var det sista han ville. Trots allt visste han inte med säkerhet om han skulle komma tillba…[Read more]

Det dröjde ett tag till innan Sandor var färdig med de uppgifter han var tvungen att ta tag i innan sin avfärd, men ständigt hade han Selene i sina tankar. Stundens hetta och hans frustration hade återigen vunnit över hans bättre omdöme, och han visste att han inte borde varit så framfusig. Han visste att det enda rätta var att försöka ställa sake…[Read more]

Arthion log lätt över Lukas fråga, och klappade sin häst lätt. Av vana såg han sig omkring, vaksamt, innan han såg på Luka igen.

‘Detta är mitt hem, men på senare tid har jag hållit mig mest vid gränserna. Vi förlorade vår befälhavare för några månader sedan i en räd av människor från Iserion.’ sa han och suckade lätt vid minnet.
‘Och med henn…[Read more]

Mörka hörn… Nå, det kanske passade de båda, men hon var inte den som drog slutsatser utan att först känna sina gäster, och nej, hon trodde nog inte att mörkret passade hennes far. Inte längre i alla fall.

Lutandes mot dörrkarmen betraktade hon honom när han lade av sig sina vapen. Han var verkligen lik Zator, i alla fall som han varit innan…[Read more]

‘Är inte mörka hörn det som passar sådana som mig?’ undrade han ärligt. Men han hade med tiden börjat ogilla mörkret. Det var i skuggorna och i mörkret som Lloths röst hittade honom och började kalla på honom – manipulera och forma hans sinne. En  rysning gick genom hans kropp. Nej, han föredrog ljuset.

‘Jag föredrar att inte ha tjänare och v…[Read more]

Så var det kanske också, hon ansåg sig själv inte vara en ledare, utan en regent, en drottning, och om det gjorde henne till en tyrann så var det väl vad hon var. Hon visste förstås inte att det var vad han tänkte, men hon kunde nog ana, såg hans ögon smalna vid hennes ord, men han sade inget om det, precis som hon föredrog det.

”Kans…[Read more]

Izotars ögon smalnade något över hennes uppläxning, men han visste bättre än att tillrättavisa hennes hårda ord. Så han nickade bara lätt, med en svag böjning på huvudet. Var detta vad hans unga dotter blivit? En ledare som inte kan lyssna på andra eller sitt folk var ingen ledare, ansåg han, det var tyranni – precis som Lloth. Men hoppet var in…[Read more]

Han verkade ha svårt att kalla sig själv för det han verkligen var, och kanske var det inte så underligt trots allt, han hade knappast varit en far för henne, men det hade ju heller inte hennes moders andra man varit. Han som för tillfället satt inspärrad i en av de djupaste hålor hon kunnat hitta och ännu hade Fëani inte gjort en ansats til…[Read more]

Izotar visste inte riktigt hur han skulle ta henne då hon kallade honom far. Delvis kändes det som om hon kanske försökte manipulera honom – men samtidigt fick det honom att se att det kanske även fanns en chans att rädda deras relation. Detta kanske var en början på något. Men han skulle bli tvungen att göra något åt den där demonen han visste v…[Read more]

Så då morgonen kom blev Luka väckt, och efter en kort frukost var det dags att resa vidare norrut mot Dal’elath. De red effektivt på alvernas hästar – hästar som alverna köpte från Mahadwen och som tränades hela sina liv för att röra sig i den besvärliga terrängen. De red över smala stigar och hästarna hoppade över enorma rötter, och ständigt kun…[Read more]

Nå, den delen av historien kände hon till, även om det inte var så hon hade planerat att styra. Nej, det hon behövde för att behålla sin plats var skicklighet, skicklighet och kunskapen om hur man på bästa sätt gjorde sig av med sina fiender. Hon hade förstås Tipum, men hans hjälp skulle kanske inte alltid finnas där, och om någon smög sig in i…[Read more]