Pratet i bakgrunden var som ett diffust bakgrundsbrus, men en röst var lite högre än de andra, eller kanske var det för att hennes fråga var riktad mot Aetas. Lite förvånad var hon, trots allt hade många valt att inte tala eller beblanda sig med henne eller hennes make efter att de hade visat deras sanning. En rädsla antog Aetas. Rädslan mot de so…[Read more]

Att samtalet innan hade gjort honom obekväm var inte svårt att se, även om Vésiva inte kunde förstå varför. Vad var ålder – om inte mer karaktär och visdom? Fast det var inte första gången någon på land tog illa upp. Det var förvirrande, men hon var inte där för att undersöka sådant, eller förolämpa någon.

”Och vilka rykten har du hört?” frå…[Read more]

Tystnaden lades mellan dem, kanske behövde de båda lite rum för att tänka. Åtminstone var det något som Vinga själv behövde. Märkligt nog fann hon nästan den nya situationen att inte vara den som flög, skrämmande. Eller kanske snarare tanken att hon inte var den som var i kontroll. Det dröjde ett par timmar innan hon yttrade sig.

”Tack……[Read more]

Hon kikade på föremålen som völvan lade fram på golvet bredvid dem och undrade plötsligt vad det var hon gått med på. Inte för att hon hade något vidare val, men hon undrade om det inte var mer smärta som hon precis tackat ja till. Hon drog ett något skälvande andetag och nickade.

”Jag är redo”, svarade hon tyst, men utan tvekan. Om det hä…[Read more]

Det var uppenbart att kvinnan som satt på sin häst intill dem var nervös, att sändebudet från Märhen var avvaktande och inte alls nöjd med att vara där, och att kungen i det hela inte alls var nöjd med situationen. Hon själv kunde inte riktigt förstå osämjan mellan parterna, ty de slogs ju alla för samma sak, men hon hade också förstått att d…[Read more]

Hästarnas hovar slog hårt mot marken i följd av hjulen som gav ifrån sig ett nästan klagande, eller gnällande ljud. Efter det kom stanken. Stanken som fick den unga damen att rynka på sin känsliga näsa. Ett snett leende kom på hennes rosenröda läppar, lite road över människan som ras. De såg sig som världens herre, men för henne var det som bosk…[Read more]

Hennes ena nagel slog mot glaset fot och gav till ett litet klingande som fyllde tystnaden emellan dem. Vésiva kunde se hur hon hade trampat på en känslig fena. Den styva… nästan stela sättet som Xharin svarade henne visade henne det. Fast var det inte värre att lämna samtalsämnet där än att vinkla det på ett annat sätt? Dessutom kunde hon i…[Read more]

Ingen uppskattning, för varken Isras skönhet eller det fina vinet. Enkla korta svar. För enkla. Ett namn utan förklaring. Även om Isra ifrågasatte hans beteende, hade hon inte hunnit säga att posten var hos henne sida innan Tipums  klor släppte sitt hårda grepp om Isras axel. Från att vara en liten skugga, knappt synbar på drottningens axel var ha…[Read more]

Årstiden var till deras fördel. Molnen höll solens strålar borta.  Solens värme och ljus var så längesen att det kändes som en dröm. En myt och ett barns längtan. Även om Nenya satt på huk och trots det var hon lång. Hennes smala ögon blixtrade i den elektriska blåa färgen som vilade på fienden som kunde ses. Bland dem kunde hon känna närvaro…[Read more]

Vésiva sköt undan vinet lite. För att vara ärlig var den söta spriten och vinet ingen bra kombination. Förvånansvärt nog… Hur kunde inte hennes starka sprit förbättra det? Åtminstone bränna bort den äckliga smaken av vinet. Och då sades det trots allt att vin från Nirai var bland de bättre. Skit snack! Handen var fortfarande vid glasets fot.…[Read more]

Att tveka vore dumt, speciellt i en sådan här delikat situation. Eller ja, hon skulle väl snarare vara den som smakade bra för vargarna. Hon skyndade sig in i ladan för att hämta sin väska. Den kunde hon inte lämna det var allt hon hade kvar. Tungt föll den mot ena axeln medan hon placerade sin stora yxa bakom på ryggen medan hon rörde sig mot sv…[Read more]

Bristen på respons från livvakten gjorde henne något besviken. Uppenbarligen var hon inte tillräckligt bra på de finare formerna av förförelse, eller så hade Ziyaté haft fel när hon sagt att män var svaga för det exotiska, det förbjudna. Hon var osäker på vilket det var, men lät för stunden ämnet vara, rädd för att hon trots allt skulle inse vi…[Read more]

Färden till Loradon hade varit enformig och dyster. Det hade ömsom snöat ömsom regnat, som om gudarna själva inte kunde bestämma sig för vilket det skulle vara. Nu föll dock snö, snö som om det fick lov att ligga kvar på backen mer än troligt skulle färgas rött inom en alldeles för snar framtid. Hon själv hoppades att den skulle komma mer än sn…[Read more]

Ett tag undrade han varför denne Sölva stod med öppen mun. Det var längesedan han hade haft den effekten på någon. Sanningen var väl att han aldrig hade haft den inverkan på någon. Inte för att han skulle erkänna det. Spegelbilden som han såg i de flesta vattenpölar var att han var ett ståtligt skogstroll i sina bästa år, med en lång tjusig sva…[Read more]

Egentligen var det som hon sa mestadels babbel. Hon hade aldrig riktigt tyckt om när det var tyst – inte med en främling som Xharin. Nog för att hon var medveten om hans namn och lite mer fakta om honom hade hon inte känt honom länge nog för att vara bekväm i tystnad. Fast… det var väl egentligen bara hennes make, far och Atlen hon kände s…[Read more]

“Och ovanliga. Exotiskt är alltid exotiskt.” sa Vésiva med ett svagt leende för att lägga sin hand mot bordet och slå sina fingrar lite fundersamt mot trät. Innan hon gjorde en gest och beställde en vinflaska med två glas att dela på. Egentligen var hon inte mycket för vin, det gick ju ner… Men det var ingen smak i det hela. Inte som sprit. Va…[Read more]

Dammet som yrde kom in i Vingas näsa. Hon rynkade på näsan ett flertals gånger för att försöka få bort känslan att vilja nysa, det var inte riktigt den bästa situationen att göra det nu. Efter misslyckande försök till att sluta nysa, gav hon till en nysning som var hög. Samtidigt som hon nös hade hon, utan att tänka på det, höjt yxan och slog med…[Read more]

Irritationen över hur nonchalant mannen framför honom var, puttrade inom honom. Bubblorna blev allt större och det var inte svårt att se att han snart skulle koka över. Självgodheten klädde förvisso personer som Isra, som åtminstone hade något under sig. Men denne… man, som dessutom slog undan hans tungor. Kanske han hade låtit det hela var, om…[Read more]

Gammelfar? Han rynkade på pannan så att hans toviga och långa ögonbryn gick ihop och skapade fler rynkor i ansiktet – inte för att det syntes i ansiktet som redan visade tydligt hans ålder. Han drog in ett djupare andetag från pipan och blåste ut röken medan han fundersamt såg ner på trollet och det som hon påstod var ett orakel. Lite förvirra…[Read more]

Kanske borde hon tacka ljudet utanför att hon fick något annat att tänka på än att hon var täckt i drakdregel. Även om det förmodligen var bättre än dregel från en vanlig mansjävel för människovalp. Fast kanske hon inte skulle vara så tacksam än? Tanken på att det skulle vara vargar gjorde henne irriterad och orolig. Hon lade sin hand om yxans sk…[Read more]