Mörkret som omvälvde dem var inte otrevligt, men när spindeldemonen uppenbarade sig så kunde Isra inte hjälpa att hon rynkade på näsan i avsmak. Lloth. Tänk om hon bara hade låtit bli hennes mor, om hon hade låtit Thalia vara ifred, då kanske saker hade varit annorlunda, men nu var det som en vägg stod mellan henne och demonen och det enda som sk…[Read more]

Rösten fick henne att rysa, på ett angenämt men även obehagligt sätt. Det var svårt att inte fascineras av den vackra skepnad som skuggorna vävt samman.  Hon hade inte hört spindeldemonens röst på sekler. Silkeslen, som det vackraste sammet…  Alla löften som hon viskat. Styrkan, makten och närheten som Lloth hade gett henne. Från att inte haft nå…[Read more]

Hon skakade på huvudet åt hans ord, det var inte alls vad hon menat, men Ziyatés ord hade väl dragit med henne ned i illusionen av att hon trodde sig odödlig och oövervinnerlig. Hon visste att det var den direkta motsatsen, men det var samtidigt dumt att visa det utåt, att se svag ut inför sitt folk var inget som någon härskare borde tillåta s…[Read more]

Självklart var mannen medveten om att det fanns blomsterstigar här, vem skulle inte vara det? Hon hoppades innerligt att han inte hade blivit förolämpad. Ibland blev hon lite för exalterad. Men hon log och nickade åt vad han sa.

“Och… vad var det för sak?” frågade hon, lite nyfiket. Försökte igen. Hon kunde inte riktigt förstå hans prat om sko…[Read more]

En sista klunk vin. Smaken varade en stund i hennes mun, det var en ton av vanilj där. Minnen från hennes yngre dagar. Aeldirs vin, hur hon försökt att ge Izotar ett annat liv. En annan chans. Dåraktigt… Det var vad det var. Alltid hade varit. Det gick en rysning igenom henne. Hon satte ner sitt vinglas och det vickade fram och tillbaka med ett kl…[Read more]

En viktig ägodel. Vésivas leende blev till ett större flin. Det betydde att denne person skulle gå längre att få den. Egentligen hade hon haft svårt med sådana tankar, men tiden på fots och i ett handelsgille lärde henne ett fult knep eller två. Fast något gick emot henne. En kort blick mot alven. Fattig såg han inte ut att vara. Dessutom hög…[Read more]

Det var oartigt, hon visste det, att tala på ett språk som inte alla i sällskapet förstod, men det var uppenbart att denna vakt inte behärskade handelsspråket särskilt väl och det här var information som hon desperat behövde, som hon desperat ville ha.  Hon fick be om ursäkt till Manfred senare.

”Har hon setts i närheten? Vi har mycket tillhör…[Read more]

Försvara henne… Som om hon skulle behöva det. Nej, men erbjudandet uppskattades, även om Isra var fullt medveten om att hennes far enbart talade för sig själv när han gav det. Ziyaté skulle antagligen inte skynda till hennes försvar i första taget, hon var mer typen som stod vid sidan om för att lära någon en läxa i självbevarelse…[Read more]

Jo det var förstås, mer än bara stål, ett faktum som gjorde att hon kände sig underlägsen i frågan, något som hon inte alls tyckte om. Vad skulle hon där och göra om inget hon kunde göra skulle bita på de där beryktade demonerna? Hon antog att hon fick se det förr snarare än senare. Med en liten suck lade hon en hand över Yazfeins där den vilade…[Read more]

Knappt hann Vésiva sätta ner boken i packningen innan någon ropade. Lite förvirrat såg hon sig omkring, bestämt så trodde hon att det inte fanns någon i närheten för enbart någon sekund sedan. Hon höll ett bestämt tag i boken. Det var hennes nu. Den som fann något, vann det. Åtminstone var det ett ordspråk hon hade levt med länge. Hon höll den i e…[Read more]

Vésiva hummade lätt över allt han berättade. Rynkade på ögonbrynen medan hon funderade, som om vecken på pannan skulle kunna ge henne mer insikt och visdom. Hon grubblade ännu en gång genom att gnugga sina fingrar över hakan. Nog borde väl denne man vara mer vis än henne, åtminstone såg han ut att ha flera år på nacken.

“Älvsk…[Read more]

Under tiden som alven talade fortsatte Ziyaté att trumma lätt med sina smala fingrar mot den robusta träytan. Hon lyssnade på orden med ett svagt leende. Koordinater, himlakropps position och forskning. Nog lät det som högalver och all deras forskning. När hon nämnde skogarna i söder, rynkade hon på ögonbrynen. Vilken skog menade hon… Älvskogen? D…[Read more]

”Nej… Men de borde fånga upp er när som…” Innan Vésiva hann säga något mer hade Atlen och säcken omslutits av något nät som drog upp dem mot ytan.

–

Rösten till kaptenen skar igenom öronen på Toss som sprang upp på sina ben som man kunde tro när som helst kunde gå itu då den stora magen vällde över byxkanten. När han sprang skumpade romfl…[Read more]

Pappret kastades på golvet, lite som i en reflex sopade hon det åt ett hörn med sin fot. Handen rörde hon kring  den kalla metallens yta. Så len med den röda rosens törnar som  var en vacker kontrast. Till slut kom hon fram till nyckeln. Hon verkade inte ens höra Atlens viskningar för sig själv, utan var slukad av presenten. Hon vred nyckeln och…[Read more]

Det var mycket pratande, goda råd till Sera. Inte vara barsk, hon? Kanske hon skulle se sig själv i spegeln innan hon slängde ut sig sådant. Fast hon log bara milt, lite forcerat, för att nicka uppmuntrande till henne att fortsätta. När de talade om vad hon hade sett. Bilden hon målade upp var inte trevlig, men å andra sidan, var det något at…[Read more]

Skrattet och vad Rheon svarade henne fick Sera att andas ut hastigt i ett skratt. För att dölja sitt breda leende och hindra sig själv från att skratta mer, lade hon en hand över sin mun och näsa. Var det en ömhet som fanns i hans blick? Hennes kinder hettades till lite och fick en röd färg. Förbannade kyla. För det var i vart fall inte kronprinse…[Read more]

 Vi? Ziyaté höjde förvånat på ögonbrynet åt sin son. Sedan när innefattade dem ett vi? Ett tag funderade hon vad haken med allt skulle kunna vara. För det verkade för enkelt. Nog hade han säkert någon fånig tanke om att han skulle kunna rädda Isra ifrån mörkret. Tanken var lite roande. Ibland var hans son naiv, men det var väl någon styrka. Åtm…[Read more]

Samtidigt som Luka försökte bända loss odjuret från hennes arm, vevade hon med den. Fast kanske det var en dum tanke? Hon slutade sina rörelser för att sedan försöka se situationen i ett annat ljus. Kniven i ögat var en ny detalj. Kniven! Hon greppade tag med sin andra hand omkring skaftet och drog ut den för att sedan med ett skrik svinga de…[Read more]

”Ibland kan främlingar överraska. Fast, å andra sidan är man inte främlingar längre om man vet varandras namn. Eller vad säger du Xh… Xharin?” frågade hon med ett brett leende, åtminstone blev hon rätt så nöjd över uttalet på smeknamnet. Hon nickade lätt åt det och tog ännu ett par skedar av maten som värmde henne gott.

Blomställnin…[Read more]