Sekunden innan hans tankar och minnen överväldigade henne så sköt hon snabbt ut den hand som inte höll i vinglaset för att fatta tag om hans handled. Det var ett hårt, kallt grepp, och hon släppte inte trots de nya intryck som fyllde hennes sinne. Som en slags förankring i verkligheten och en försäkran om att han inte skulle göra något dumt…[Read more]

Nej, det hade förstås inte heller hon önskat, men det gick inte att ändra på nu, hennes mor och bror var båda döda och livet hade gått vidare, hon hade gjort det bästa av situationen. Att hennes far förstod det förvånade henne.

”Kan ni göra sådant?” Frågade hon med ett höjt ögonbryn, uppriktigt imponerad om så var fallet. Hon hade inte den fal…[Read more]

Hon såg på honom där han satt, uppenbart ärlig men också mån om att försöka stryka henne medhårs, inte göra henne upprörd. Han hade ännu inte sagt något negativt om henne eller hennes styre, och om han visste vad hon hade gjort i Kaldrland och även efter det så hade han inte avslöjat det än.

”Smicker, Izotar?” Sade hon med ett litet flin innan…[Read more]

Det kändes fortfarande underligt att höra sitt namn i samband med en sådan titel men vid det här laget hade hon kommit att förvänta sig att det brukades, så hon sade inget om det utan böjde bara huvudet i hälsning och lade ena handen i en knuten näve över bröstet, en snabb och för henne ytterst naturlig hälsning till en jämlike. Hon var inte den s…[Read more]

Först vid hans ord om hennes bror så såg hon upp på honom, mötte hans blick. Det fanns förvåning däri, förvåning över att han höll med henne, att han inte förbannade henne för det hon gjort, menat att alla alltid kan räddas, att allt är möjligt att förlåta. Det var vad hon hade förväntat sig efter det lilla hon visste om sin far, det lilla som h…[Read more]

Hon mötte inte hans blick när hon svarade, och för en kort sekund blev det uppenbart att minnet på hur hennes mor mått under den sista tiden fortfarande var som ett öppet sår. Hon hade inte fått ta farväl, hade inte haft tid att säga det hon ville ha sagt, och hennes mor hade varit allt annat än vänligt sinnad mot henne, vilseledd av lögner som…[Read more]

Att han var misstänksam var inte svårt att se. Fast hon verkade mindre berörd av det, vad skulle han göra? Han verkade inte allt för stridslysten. Hon höjde ett ögonbryn åt hans fråga. Vem hon var? Hade de inte nyss talat om detta. Åtminstone förvirrade det henne. Kanske hon hade gjort honom obekväm. Hon skrockade till lite innan hon ryckte på a…[Read more]

“Ett parti av Dunk 23! det slår sällan fel!” utbrast Vésiva. Åtminstone gjorde det inte det när hon lät sina rappa fingrar fuska sig till en vinst. Även om hon då och då, var tvungen att spela på en förlust. Annars vore det för enkelt att uppfatta att hon fuskade. Hon suckade tungt till. Hennes ben var trötta, det var hon tvungen att medge och i…[Read more]

Det var längesen hon hade hört någon kalla dem för Ish’daalar och hon höjde lite oförväntat på ena ögonbrynet. Okonventionella, det var väl ett ord att beskriva det. Säkert ett som få hade valt. Groteska, hemska och tortyr hade nog andra placera där. Eller rent utsagd ondska och mörker. Hon hade ett roat, snett leende i sitt ansikte och bet…[Read more]

Hon öppnade munnen för att snäsa tillbaka på kaldrländska, men knep snabbt ihop läpparna igen när Sera började tjafsa med prästinnan. Yazfeins förslag om att följa med på det lilla möte som de andra två uppenbarligen planerade att ha föll henne inte helt i smaken, men nu var hon nyfiken. Förbannad vare hennes nyfikenhet. Hon hade sina egna bekym…[Read more]

”Inte vi, din mörkeralv” svarade Sera enkelt tillbaka på kaldrländska till Maeve. Som om det skulle vara uppenbart. Det var inte svårt att se att lappen var ämnad att mörda Maeve. Likt som hennes bror. Råttor var det, som lämnade det sjunkande skeppet. Åtminstone fick de något svar på frågan, vem de var ute efter. Även om det fanns en liten l…[Read more]

Ett möte med Sandor Thaldwin. Hon hade tyckt att det kändes lite väl formellt, men det här var inte alls likt den typen av krigsföring som hon och hennes folk förde, det var alldeles för mycket runt omkring, mycket mer som behövde ordnas innan det var dags att ge sig av, och således behövdes ett möte. Hon hade svurit honom sina yxor när hon fö…[Read more]

Nå, de skulle kanske kunna resa, se mer av världen, men hon var inte säker på att det var vad hon ville. Hon visste nog inte riktigt vad hon ville, mer än att hon ville vara med honom. Om hon kunde leva ett stillsamt liv med honom i Hannadon så skulle hon antagligen kunna vänja sig vid mindre intriger, mindre hemlighetsmakeri, mindre uppdra…[Read more]

Hon verkade mer avslappnad än hon egentligen var där hon satt bakåtlutad med armarna vilandes på fåtöljens armstöd och vinglaset i ena handen, balanserande precis på änden av den ena stolsarmen. Hon utstrålade en slags säkerhet och nonchalans som hon helt ärligt inte visste om hon faktiskt kände, men om man låtsades tillräckligt länge så skull…[Read more]

Hon hade förväntat sig att han skulle brusa upp vid hennes ord, men han var förvånansvärt lugn, kanske ytterligare ett tecken på att hon faktiskt inte alls kände denna man som skulle föreställa hennes far. Men… Han var här nu, som han sade, och trots allt hon ville känna och säga så kunde hon inte avfärda honom helt, men heller inte lita blint…[Read more]

Det kändes tämligen overkligt att möta den som skulle föreställa ens far på viset som hon gjorde det. Hon borde ha gråtit, skrikit, varit arg, kanske till och med trotsig, uppfylld av alla de känslor som en gång bubblat inom henne, som både längtat efter och hatat sin far för hans frånvaro. Men hon stod bara och betraktade honom medan han talade,…[Read more]

Hennes grå ögon följde hans varje rörelse och vilade kanske lite extra länge på de vapen han lade framför sig på golvet, väl medveten om att han knappast skulle behöva dem för att skada henne, men det var en viss förbättring om man såg till hennes chanser att överleva ett sådant möte. Hon snörpte lite på munnen och ställde ifrån sig sitt ving…[Read more]

Rushla hade precis tagit fram ett par öl glas och var i färden med att börja servera när hon hörde vad mannen utbrast. Det äcklade henne och hon gjorde en grimas, som om hon bitit i ett surt äpple. Klangen som hördes när stekpannan slog till mannens huvud var som ett fröjd för örat. Även det lilla kraset efteråt. Ah, som ljuv musik. Så…[Read more]

Det var svårt att få någon ögonkontakt, dels för att han var lång nog att hon skulle vara tvungen att sitta på den förbannade hästen för att vara i samma höjd och dels för huvan dolde dem väl. Var det egentligen konstigt att han snavade så som han gjorde med den så långt hängandes? Hon tog ett litet hårdare tag om hästens rem för att inte den o…[Read more]