Llwyd mötte sin kollega och kanske en som hon skulle kunna kalla vän, även om hon inte direkt skulle göra det med enkelhet. Hon strök en hand igenom sitt hår medan hon tänkte över orden som yttrades. Förstås hade Jezeral rätt med vad de brukade göra och inte. Men ändå lockade det att komma med lite eld denna gång men hon suckade tungt och nick…[Read more]

Ett litet tag var det som om Denera försökte att protestera, men det dröjde inte många sekunder innan första gäspningen dök upp för att sedan sjunka ner milt i hennes famn. Hon vaknade långsamt, en gäspning först och sträckte på sig som om hon var i sin egna sömn. Först rynkade hon lätt på ögonbrynen över drömmen hon haft. Som om hon hade träffat…[Read more]

Alethir valde att inte svara på kommentaren fastän det var tydligt för Elbereth att han trots surret hörde vad Elidyr sa och vek undan med blicken från Elbereth som släppte ut en inre suck. Han må ha varit en rådsmedlem och en av de äldsta, men någon politiker var han inte. Han hade lika väl kunnat säga rakt ut att han höll med Elidyr, så u…[Read more]

Unn slog omkull en av bytets besättning med skölden sin och slog sedan ner den mot halsen för att hindra honom från att någonsin kliva upp igen. Hon rörde sig aggressivt längst skeppets insida när repet var säkrat för att ta sig till trappan och ansluta sig till besättningen i strid i övre däcket och lämnade ett släp av avlidna efter sig, men…[Read more]

Hon log åt Jiko innan hon säkerställde att kroken satt fast ordentligt runt handleden hennes och provade handtaget så att det låg rätt. Det sista man önskade sig var att man behövde kroka fast sig och sedan lossnade den, då hade man snabbt hamnat i Rans famn. När skyttarna bedömde att skeppet var nära nog så började de rikta ballisterna.…[Read more]

Alethir höjde ett ögonbryn åt Elidyr när mannen plötsligt serverade Elbereth vatten. Hade den alven någonsin serverat honom vatten? Han valde att inte överanalysera situationen för mycket, utan skickade ett leende till Elbereth istället som en form av bekräftelse att han fortvarande var närvarande, även om han var några säten bort. Alethir hade…[Read more]

Elbereth viftade bort Alethirs arm när de närmade sig rådet, hennes näsa rynkad åt hans envishet att hjälpa henne. Hon var höggravid, men hon var fullt förmögen att gå på egen hand. Hon hade burit det här barnet, från vad hon kunnat lista ut, i ungefär femtio år. Hon var van vid det och rygg såväl som ben var vältränade nog vid det här laget att…[Read more]

Hihi

Efter ett andra hugg rakt in i ryggen på Aslög så släppte mannen svärdet, lämnade det i henne och backade försiktigt bort från kvinnan som inte ens verkade som att hon hade lagt märke till honom. Jorunn kunde inte påstå att hon kände sig vidare självsäker efter att pilen in i halsen saknade verkan och stoppade bort sin båge även hon, hängde den…[Read more]

Lite märkligt kändes det, för de hade ändå haft samma äventyr ett långt tag och detta var väl inte meningen att vara permanent? Fast gjorde det egentligen något? Han log svagt, lite nervöst för att ta hennes hand i sin och lite försiktigt kyssa den och sedan se mot brinken och trollet.
“Caras Idhrenin… men inga fler dumma trollkarlar…[Read more]

Lite märkligt kändes det, för de hade ändå haft samma äventyr ett långt tag och detta var väl inte meningen att vara permanent? Fast gjorde det egentligen något? Han log svagt, lite nervöst för att ta hennes hand i sin och lite försiktigt kyssa den och sedan se mot brinken och trollet.
“Caras Idhrenin… men inga fler dumma trollkarlar…[Read more]

Öronen ryckte till och ilsket slog hon bort det. För att fnysa över det hela. En varnande blick samtidigt som hon öppnade munnen för att svara på frågan.

“Om jag har det får du inte den genom sådant äckligt trams!” sa hon och korsade sina armar bestämt, som om hon inte hade tänkt lägga några ord mer när hon höll på sådär.

Huldrys höll ut en öppen hand i Deneras riktning, slöt den och med ett ryck slungades hon närmare sin forna vän som om hon genom magi kortade ner avståndet mellan dem. Bara ett andetag isär från kvinnan log hon kallt och lade handen sin på axeln Deneras.

“Då får vi vara skyndsamma.” Svarade hon enkelt och blåste rätt i ansiktet på Deneras, anvä…[Read more]

Hillevi kunde inte andas, hon hade hjärtat i halsen och kämpade för varje tunt andetag medan hon såg Maeve driva sin skalle in i Turin gång på gång på gång. Även i en stund som denna så förväntade hon sig att han skulle resa sig upp, att han skulle överraska sin motståndare, att han skulle vända på striden, men han bara låg där som om han hade ge…[Read more]

“Ram’lin…” hummade hon, fundersam för att leta i sitt minne efter vem det skulle kunna vara. Språket var inte direkt något som hon kunde tyda helt. Mest för det var som om det hade suddats ut och var svårt att riktigt veta vad som det kunde vara. Lite disträ kliade hon sig bakom sitt öra.
“Det går rykten om någon Ram, kanske det kan vara något?”

Instämmande nickade halvätten för att fundera över de alternativ de hade. Blicken vandrade mot skyn, som om hon skulle kunna se draken redan.
“En överraskning kan vi säkerligen ordna.” hummade hon, lite roat, för att knäcka sina fingrar och nacke. Som om hon gjorde sig klar att gå in i en strid. Trots allt var hennes specialitet inte riktigt…[Read more]

Svårt var nästan ett för tamt ord för att placera hur Denera kände. Men hon kunde inte riktigt placera ett annat ord, men den forne Huldrys såg vilsen ut, för en kort sekund, innan det förvreds till något som gjorde henne helt kall. Orden var ett hån, samtidigt som den ekade lite av den forna sarkasmen som Huldrys en gång i tiden hade fått Dener…[Read more]

Information, ja, det var väl något som Ky’rah var en specialist på. Tålmodigt stod hon kvar med ett höjt ögonbryn, som om hon tyckte det tog aldelles för lång tid för henne att få fram vad det var hon ville. Utan att böja sig fram såg hon på den ritade bilden, inte den bästa kvalitén men inte det sämsta verket hon hade sett heller.

“Ser u…[Read more]

Förstås var inte Vésiva allt för sen att dricka upp vinet när hennes drottning hade gjort det, trots allt ville hon inte stanna längre än vad Isra hade både ork, eller tid med. Men hon satt kvar och log svagt åt hennes beodran, böjde lätt på huvudet i respekt och som för att visa att hon hade uppfattat vad Isra hade sagt.

“Förstås, min drottning.…[Read more]