Elbereth log åt sin vän. “Jag mår bra nu, du behöver inte försöka muntra upp mig. Att däremot berätta hur mycket sämre andra har haft det än mig är kanske inte den bästa strategin för att få mig att må bättre dock.” Hon flinade till och skakade sitt huvud. “Det finns så mycket vårt folk skulle kunna göra för världen. Vi har sådana talanger blan…[Read more]

“Vi ska hitta Tharûks hammare.” Svarade hon muntert och log åt sin nya vän. Hon lade märke till förvirringen som vätten visade, även om hon var duktig på att maskera det. Kanske var det de skarpa ögonen hon blivit välsignad genom sin nya magi, men hon kunde absolut observera vissa detaljer bättre än hon tidigare kunnat.

“Jag blöder lite magi oc…[Read more]

Orden skar in i henne, som glasskärvan skar in i kvinnan. Fast hon inte försökte visa hur de påverkade henne, kunde hon inte rå för att ge ifrån sig ett förvånat läte när hon trycktes upp mot väggen.  Blicken vandrade mot blodet vilket fick henne lite motvilligt att stryka sin smala tunga över hennes huggtänder. Hungern fanns inom henne – specie…[Read more]

Lite krampaktigt nästan tog hon tag i vedträet och höll det i sin hand medan han funderade på vad han skulle svara. Rodnaden var tydlig på hans kinder, även om han gav ifrån sig ett litet generat skratt åt hennes kommentar. Han lade vedträet bland de andra – inte kanske lika prydligt som hon gjort förstås – men nästan rakt – för att med samma ha…[Read more]

Förvirrat stannade vätten upp. Låter perfekt? Det hela hade ju varit ett skämt – alla förstod väl det? Men ändå så verkade dvärgen babbla på. Hon var tvungen att rynka något på ögonbrynen och fokusera för att ens följa med på alla ord som lämnade hennes läppar.

“Llwyd” hälsade hon tillbaka till slut, nästan lite tafatt som om hon inte riktigt va…[Read more]

Något glansig var hennes blick fortfarande där den vilade på Elbereth där de satt, försiktigt hade hennes hand rört sig mot hennes och hon höll den milt. Det var ovanligt för Ninurith att vara tyst, men trots det verkade orden fattas henne nu.  En blandning av sorg, men även ilska som brusade upp inom henne. Allt som hon försökte att maskera med…[Read more]

“Det låter perfekt!” Svarade Gwyn enkelt och log åt Llwyd. “Min grej först, sedan din! Tyvärr vet jag inte exakt vart jag är på väg, men jag tror att arkivet har en hel del svar åt mig. Jag behöver bara lämna lite grejer hemma och hämta lite andra, så kan vi sedan bege oss. Jag skulle väl tro att min grej är klar om några veckor, så kan vi göra…[Read more]

Ett litet tag hade hon hoppats på att när dvärgen äntligen hade uppfattat vad det var för märke att hon skulle komma med på ett enkelt sätt och nickade entusiastisk när hon började berätta att hon kände igen märket. Däremot dröjde det inte allt för länge innan hennes ögonbryn drog ihop sig och flera rynkor dök upp i hennes panna.

“Ett tredj…[Read more]

Elbereth insåg i just den stunden att hennes vän kanske inte ens hade vetat om att Elbereth varit sjuk, inte ens nu flera år in i sjukdomen och hennes nyliga tillfrisknad. “Käraste,” Började hon och klev nära nog för att kunna hålla en öm hand mot sin väns kind, men med tillräckligt avstånd för att Ninurith inte skulle behöva böja huvudet för kr…[Read more]

Gwyn smällde sig på pannan och skrattade till när vätten förtydligade vad hon menade. “Det var DET du menade! Jag trodde du bara ville skryta om ditt smycke. Nu går allting ihop!” Hon flinade till och skakade lätt på huvudet. “Jag kommer såklart inte följa med, jag är på tok för upptagen, men jag beundrar ert arbete. Ni gör säkert en hel del got…[Read more]

“Ingen vet om det här! Mer än dina föräldrar och mig” viskade hon, för att låta blicken över fängelsecellerna. Ännu var de närmaste tomma och hon drog lätt efter andan. Försökte att samla sina tankar och tänka logiskt, hennes essä. Fast just nu verkade det inte riktigt gå. Istället kände hon enbart hur paniken började brusa upp i henne.

Speciell…[Read more]

Reaktionen förvirrade vätten och hon kunde inte rå för att stå kvar med medaljongen i sin hand, fortfarande dinglande framför sig. Det var som om hon fortfarande kunde känna hennes avtryck på axeln och stanken av bränd magi i luften. Inte förrän en dvärgs axel slog in i hennes sida vaknade hon till. Hon kisade med sina ögon i sin omgivning fö…[Read more]

Han svarade inte på hennes fråga om han gömde sig från henne, kanske hade hon redan hunnit för långt bort – men förmodligen snarare för han valt att inte höra det. Speciellt då kinderna fortfarande brände och var röda. Fast säkert var det bara kylan som fick det att bita i kinderna igen?

Med en duns släppte han ner veden, efter att skickligt bal…[Read more]

Gwyn ryckte tillbaka lite från hur nära Llwyds smycke kom hennes ansikte, men så snart överraskningen hade lagt sig kunde hon inte annat än att beundra smycket och kom lite närmare det igen för att få en bättre titt. Hon tänkte inte så mycket på märket, hon kände igen det, men knappt, och fastnade istället på hur välgjort allting var. Nästan som…[Read more]

Först hade hon tänkt rätta till sitt egna kallenamn, men samtidigt hade hon väl inte presenterat sig… och hon var ju en vätte. Så för denna gång verkade hon låta det vara. Däremot verkade hon lite förvirrad över dvärgens andra ord. Inte kunde hon väl tro att hon menade sanning? Bara tanken fick henne att skratta ett skratt mellan sina tände…[Read more]

“Parasit, hm?” frågade hon och inspekterade magen något och drog en hand lite överdrivet över sin haka som om hon hade haft mer än de blonda fjun som knappast syntes på hennes haka. Som en vis guru som samlade sin vishet och tankar i lugn och ro.

“Parasiter har en tendens att komma tillbaka vet du? Jag kan tänka mig att mina föräldrar hade hop…[Read more]

Frågan varför han hade sagt det han hade sagt… förvånade honom och fick honom att få lika röda kinder som den djuprödaste lingonen på hösten. Hade hon trots allt inte flirtat lite grann? Kanske var det som de andra flickorna som skojat med honom. Som den gång när de hade lurat av honom alla kläder för att sedan låta honom gå naken ifrån sjön…[Read more]

Gwyn förvånades över att plötsligt stå inför något annat än en dvärg, som dessutom talade till henne. “Uhm,” Hon såg sig omkring och skrattade till sedan. “Tack vätte, men det är faktiskt inte konst. Vem kan dock avgöra i dagens kulturella klimat, eller hur?” Hon flinade till och gav henne en lekfull stöt mot axeln med baksidan av sin hand för…[Read more]

Hon log åt sin vän och när hon gick ned på huk och samtidigt avslöjade sitt röriga hår förde Elbereth sina händer över rufset och gjorde ett ytligt försök att borsta till det värsta med sina fingrar genom att stryka det medhårs. Det var såklart långt från tillräckligt, men en liten skillnad hade det hunnit göra innan Ninurith reste sig igen. Ho…[Read more]