Som om hon tillfälligt hade glömt att hennes make var fångatagen. Egentligen ville hon be drottningen om all hjälp hon kunde få. Att arrestera Wreax, kanske till och med låta honom lida. Fast å andra kändes det som om det skulle kunna starta en katastrof. Och varför skulle drottningen bry sig?

“Jag vet inte… Min drottning” sa hon till slut, li…[Read more]

Elegant och enkelt svingade sig mörkeralven av hästen. Borstade av sin mörka klädnad för att sedan se på Eirik som blivit presenterad av Asgeir. Det var många och raka frågor. Allt för många för hennes egna smak men hon såg på dem båda.

“Har ni pojkar en karta?” frågade hon, för även om de själva skulle se sig som män visste Ziyaté bättre. Och…[Read more]

Runar var van med hur hans systrar betedde sig så visst var han inte det minsta förvånad över hur de betedde sig mot varandra medan de gick framåt. Visst KUNDE han säga åt dem att sluta trakassera varandra där de gick men det skulle sluta i att de lyssnade i 3 sekunder innan trampandet återupptogs. Dessutom var de inte barn längre heller för den d…[Read more]

Hans ord fick Ranghildrs ögon att smalna lite. För mycket prat och antagande. Dessutom hade hon en gnagande känsla av att det var något fel med honom. Något mörkare. För att vara säker på att de var de revbenen – eller kanske för att få honom att lida lite till – tryckte hon lite hårdare in i revbenet. Det fanns förstås inte mycket att göra åt d…[Read more]

Förstås var det väntat att alla inte skulle ta hennes ankomst med glädje eller acceptera henne. Hon var van. Ensamheten hade följt henne hela livet. Glåporden likaså. Förstås visste hon bättre. Avundsjuka, ilska…

“Det är ett löfte.” svarade Ziyaté och lade en hand över sin skuldra samtidigt som hon böjde sig fram lite grann. Den rubinröda ögon…[Read more]

“Människor är som flugor. Irriterande ljud i öronen och de lever så kort tid. Och den tiden slösar de flesta bort. Är det inte tragiskt?” sa Ziyaté med ett snett leende på läpparna samtidigt som hon slog en fluga på sin kind och slängde bort restarna av dess stackars liv.

Ett skratt kom ifrån hennes läppar, fast det lät mer som en kraxande fåge…[Read more]

Orden fick henne att andas ut något. Det var som en sten hade lyft från hennes hjärta. Hon nickade, nästan lite ivrigt. För att sedan lugna sig och ta ett tugga av ett grönt äpple. Syran var uppfriskande och verkade ge henne lite mer energi.

“Ni har mitt ord, min drottning” sa Vésiva och böjde huvudet igen i respekt för att sedan se upp på Isra i…[Read more]

En förbannelse?! Bara tanken fick honom att frysa till is. Vad hade de nu gett sig in i. Kanske han kunde ta sig tillbaka till Celeras själv. Fast tanken att vandra ensam om nätterna gjorde honom illa till mods. Han skakade på huvudet och tog ett steg tillbaka. Nästan som om han var rädd för att röra Salim, som om han hade förbannelsen på sig.

“Magi är inte min expertis. Men om ett föremål som skyddats av en förbannelse…” började hon och leendet blev lite mer exalterad. Hon kunde se pengavärdet i det och bara det fick henne lite mer exalterad över det hela.

“Då, betalar det bra!” utbrast hon sedan, som om hon hade glömt att det i sådana fall var dem som förbannelsen skulle fokusera s…[Read more]

Ett tag var hon tyst, som om hon lät hans ord sjunka in i henne. Hans påstående fick henne att le dock och hon stannade med sin hand halvägs igenom för att hålla dem båda i sin famn.

“Jag…” började hon men tystnade igen, hon kunde känna hur de flesta andra av männen lyssnade på deras konversation och hon kände sig lite illa till mods innan…[Read more]

Det var många frågor. Sera kunde inte rå för att ett stort leende sprack upp i hennes ansikte. Lite lättad. Äntligen någon som inte tog ton och började ropa åt henne. Säga att det var ett misstag. Men för att vara ärlig var det en av de få ställena som höll hennes rastlöshet borta och fick henne att känna sig välkommen. Nästan som en familj.

“J…[Read more]

Hon lät sin blick stanna kvar på Olaus för att inte missta sig och vara säker på att det var dem han tittade på, men samtidigt svarade hon på Arzins frågor. “Det stämmer, man får ta ett rum om man så önskar för kvällen, det finns inga förväntningar på betalning eller annat. De rummen han inte vill att man besöker är låsta, och de är inte många.”…[Read more]

“Giftas? Gift är onödigt. Åtminstone om det är för dig själv.” sa Rushla, lite oförstående över det hela. Varför skulle man ens vilja skada sig själv med vilje? Förstås hade hon gjort det, men inte för att någon annan vill det. Ett simpelt misstag. När musklerna agerade snabbare än pannbenet.

Hon ruskade på huvudet – och nästan sin hela kropp när…[Read more]

Att vara svag var någonting som mörkeralven alltid sett ner på. Det som fått henne att grimasera med avsmak på de varelser ovan jord. Fast det verkade inte finnas något annat sätt att… En suck lämnade mörkeralvens läppar. Hon var tvungen att agera snabbt om hon inte skulle tappa allt de hon kämpat för.

“För all smärta och död. Speciellt mitt…[Read more]

Ett snett leende dök upp i mörkeralvens ansikte över den ena kvinnans kommentar. Fel fråga. På ett sätt hade hon rätt, men å andra sidan var namn mäktiga om någon var dum nog att avslöja dem. Kvinnans fråga var mer specifik och hatet i hennes ögon var självklart. Hon kunde inte rå för att skrocka, ett mörkt skratt som snarare lät som ett kraxan…[Read more]

Luka kunde inte tro sina egna ögon då hans fina, svartvita fena var borta och nu ersatt med ett mar hudfärgade ben som såg lite ut som om de blivit överkörda av en droska md tanke på hur han hade dem vinklade. Han hade inte heller trott att det skulle gå så lätt och med fascination så rörde han lite på tårna framför sig vilket kändes OTROLIG…[Read more]

Naiv som Luka faktiskt i grund och botten var så förstod han inte vad mannen väste över utan kunde bara höra honom smått haltandes iväg medan han borstade bort dammet och smutsen på förvaringspåsen. Då han fick ett godkännande från sin “heroiska” akt så log han bara brett först innan han svarade med ett; “Man tackar! Jag hoppas bara att han inte f…[Read more]

Man kunde tydligt se hur det gnistrade till i ögonen på Sparven av något som inte kunde vara mycket annat än sann glädje. En mörk glädje förvisso men en glädje i vilket fall som helst. Så det verkade som om Deimos i sitt onyktra tillstånd verkade gilla samma typ av nöjen som han själv, kanske hade det lite med att göra med Sparven själv och han…[Read more]

Att vilja var väl en överdrift. Fast å andra sidan hade hon väl redan gett honom hans löfte. Audgisils avbrott var inte hans fel. Även om det var ett skönt avbrott. Hon suckade lite, som om det var en uppoffring för att ställa sig upp och röra sig mot mannen igen.

Hon hade fortfarande mjödet i ena handen och det smakade gott – det kunde hon…[Read more]