dHulta satt tyst några sekunder och bara betraktade Sera efter hennes svar. Sedan skrattade hon till och log varmt mot sin vän. “Jaha!” Hon skakade på sitt huvud och såg sig omkring, för att sedan tysta ned sin röst lite ytterligare. “Det förvånar mig ingenting alls att du är med i en sådan gille, tyvärr har jag nog haft den fördomen om dig, men…[Read more]

Istilwys betraktade Ziyaté och log lätt. Hon såg sedan framåt ut över landskapet de nu stod inför när kullen var besegrad. “Utöver storhet?” Hon ryckte lite lätt på axlarna och ömt förde en hand över manen på hästen.

“Världen är en ljusets och hjältedådens plats, jag tror vi endast kan förvänta oss besvär. Människan är oförutsägbar, agerar ol…[Read more]

Kinderna blev röda på Finn när han kände Cathyrns läppar som hastigast trycka sig emot ena kinden. Han lade lite förvirrat handen på kinden och vände blicken mot sin vän.

“Va… vad var det!?” utbrast han, pafft. Som om han inte riktigt tyckte om känslan. Den där varma känslan som spred sig inuti honom och hur det nästan pirrade till i hela hans…[Read more]

Att Hulta skulle ha vuxit upp bland galenskap hade Sera svårt att förstå, men samtidigt fann hon det inte alls förvånade. Trots allt hade hon stått ut med hennes galenskaper – och det var väl många? Åtminstone det som mästarna sa.

Hennes löfte fick Sera att le. Det kändes genuint och hon klämde hennes händer lite uppskattande för att skratta si…[Read more]

“Det var det bästa jag fann för att hinna ikapp er…” erkände hon och kunde inte rå för att ge ifrån sig ett bubblande skratt för hans kommentar om hennes bror. Nej. Krig och död var inget för honom.

“Han svimmar vid åsynen av blod. Bara tanken på det gör honom vinglig.” påpekade hon och rynkade lite på ögonbrynen åt det andra som han sa. Det…[Read more]

Ett litet tag verkade Vésiva ha glömt av alla goda saker som fanns på bordet. Det som innan hade fått det att vattnas i munnen. Det var nästan som om hon inte riktigt var sugen på mat längre. Alla misstankar, mötet med Wreax som skulle ske snart. Bara tanken fick henne att vilja skynda sig där ifrån.

Pliktroget tog hon lite av frukten och tog e…[Read more]

“Det är en början” instämde Ziyaté medan blicken som hastigast föll mot illusionen. Magi hade alltid gjort henne illa till mods, även om hon kunde några små trick var det alltid som om magen ville vända ut och in när hon försökte. Nej. Svärdet och gifter var mer hennes essä.

Hon sträckte på sig lite nöjt. Drog in den friska kvällsluften. De…[Read more]

Och det är patetiskt att låtsas bry sig. Tankarna fick henne att le som hastigast. Patetiskt, men kanske nödvändigt. Människorna lyssnade sällan på vett, utan snarare på sin känsla. Magkänsla hade hon hört att det kallades också. Bara ordet fick henne att vilja kasta upp. Dumheter var vad det var.

Obekymrat torkade hon av svärden som fortfaran…[Read more]

Trots alla talande blickar från de som de passerade mötte Aldusa dem alla med ett leende, och de log tillbaka. Efter att ha lyssnat klart på Arzin ryckte hon lite på axlarna, “Det är inte alla som visar sitt kapital. Jag vet att det går bra för Haster, men de har en rikemansförmögenhet och inte samma sorts rikedomar som till exempel Olaus. M…[Read more]

Nashwar lät sig pressas mot väggen, och mötte Akilas blick med övertygelse, hon till och med höjde sin blick lite. Hon förstod faran hon var i, men att visa sig svag när hon byggt sin karriär på motsatsen var enligt henne inte lösningen på situationen.

“Förlåt min vassa tunga, som jag varnade dig om för många år sedan. Du vet att jag är dig trog…[Read more]

“Så som hur du in i utmattning kan träna med dina vapen, behöver jag träna med mina. Det enda bortslösade vapnet är det som aldrig används, min vän.” Hon log åt Ziyaté innan hon började rida med hästen.

“Men jag förstår ditt perspektiv. Jag kommer inte använda den mer än vi behöver, men mina behov är lika djupa som hålet vi upptäckte i grotto…[Read more]

Ingeborg såg mot Nenya när hon talade med Moldark samtidigt som hon positionerade sig över dryaden. Efter att hon var färdig och började närma sig bordet såg Ingeborg först mot Moldark och sedan tillbaka på Nenya. En kort stund gick, hon lyckades inte mer än få sina inlindade verktyg räckta till sig från en av hennes tjänare innan ett väldigt l…[Read more]

Aldusa stirrade mot fönstret när ljusen sköt förbi, fastnande i reflektion kring vad det var, fram tills han började prata igen. Hon skrattade till när han sa hur hon lyste upp hans kväll och gav honom ett tacksamt leende, men inte den rodnad och förtjusta blick som en mer romantisk kvinna kanske hade gett honom. “Du behöver inte smickra mig, jag…[Read more]

Seger eller död hade kunnat vara dem allas mantra och inte bara orchernas, för när hären väl närmade sig gick den främre linjen av fiende armén ner på knä, och bakom dem stod soldater med armborst redo. Längst hela Kung Aelors linje avfyrades pilar mot den närmande armén, och när dessa pilar hade avfyrats gick skyttarna ner på huk, påbörjande oml…[Read more]

Sorlet från strid var högt. Skrik, gråt… Allt som vittnade om en strid. Andetagen från mörkeralven var stabila och lugna. En van jägares andetag. Hennes fötter var lätta när hon sprang mellan träden, steg för steg. Ingen skulle kunna tro att kvinnan var över tusen år. Men vem räknade åren förutom människorna? Människorna vars korta liv brann u…[Read more]

Precis som Istilwys hade hon kopplat bort vagnen från hästen och hon svingade sig upp. Greppade tag i tyglarna och såg leendes mot hennes vän. Trots allt skulle de ha tid att lära känna varandra under resan. Om inte någon av oss dödar den andra. 

“Energi får inte bli en bristvara. Det är trötthet som dödar många. Man blir slarvig och klumpig.”…[Read more]

Drottningen frös till i sin rörelser och hennes rovdjurs gula ögon smalnade med en ilska. Hur vågade hon tala om det? Här? Det fanns ett farligt leende på hennes läppar och hon knöt handen för att ta ett steg närmare överste prästinnan.

“Tänk på hur du uttalar dig, Nashwar” sa hon med en röst som sa att Nashwar balanserade farligt nära att…[Read more]

Hulta tittade nyfiket på Sera när hon pratade, och fann det roande att hon blev så pass till sig av situationen. Hon hade nog aldrig sett Sera på det här sättet, och det sporrade Hulta bara ytterligare.

“Jag lovar, du har ingenting att oroa dig för. Jag har vuxit upp bland de galnaste syskonen och människor.” Hon log åt henne och lutade sig fram…[Read more]

Ranghildr såg tyst ner på trasan – när Yazefin uppenbarligen hade tankar på att dricka istället för att ordna med såren slängde hon den ner i hinken vars vatten spilldes omkring den. Hon hade förstås inget emot lite mjöd. Hon satte sig ner på en av stolarna och följde hans rörelser. Inte en enda gång vek hon med blicken, noga för att se om han s…[Read more]