Åt hans retsamhet, eller tacksamhet, hon hade lite svårt att avgöra vad det var log hon bara kort och gjorde en gest framför sig. Det var trots allt, ingenting. Hon hade gjort värre saker för personer som betydde mindre. Under tiden som trälarna hade kommit in med det som hon bad om, drog hon av sig sin tjocka mantel för att lägga den över en…[Read more]

Kanske det var en dum idé. Åtminstone var hon inte lika övertygad om att hon hade gjort rätt. Inte lika övertygad över att få en positiv reaktion från sin drottning. Men gjort var gjort. Ett litet längre tag var hennes fingrar på den kalla ytan till pluntan innan hon fick upp ett litet kuvert med tioende fingrets sigill på. Det var en inbjudan ti…[Read more]

“Många år från idag.” Svarade Istilwys självsäkert Ziyaté och tog ett hårt tag om hennes hand. Hon sträckte sedan ut handen in i en skugga och i nästa stund slukades de av mörkret och var borta inom en blinkning. Ett långt avstånd rusade dem förbi, och som del av skuggorna såg de alla belysta riktningarna som omgav skuggan samtidigt, någonting en…[Read more]

Blicken till Vésiva var mörk. Hon hade aldrig tyckt om att spilla blod. Bara tanken på blod gjorde henne illamående. Med darrande fingrar drog hon fram ett litet pergament papper. Samma som hon hade gett till sin drottning innan. Koordinaterna till vart förrädaren senast sågs till. Hon svalde tyst.

“Koordinaterna till vart hon senast sågs.…[Read more]

Färdas genom skuggorna. Tanken gav henne en rysning, hon hade fått uppleva det en annan gång under deras gemensamma träning. Magen vreds nästan ut och in, men varför spilla tid? Lloths lycka – eller hennes egna. Det var förstås inget val. Det var en självklarhet att Lloth lycka var valet, för det skulle bli hennes lycka.

Lite mer bestämt ni…[Read more]

Det dröjde inte allt för länge förrän de nådde upp till Sätet. Hon log lite lätt för sig själv, innan hon släppte ner främlingen vid sin sida – nästan som en säck potatis och inte alls graciöst. Sedan satte hon ner korgen och slängde de andra jaktbyterna där i med.

“Ta korgen till förrådet och se till att få fram lite mjöd. Om inte något starka…[Read more]

Olaus fortsatte att trött betrakta rummet där all dans, prat och sång pågick, hand omslutande ett glas vin som stod på bordet som han inte druckit ur senaste halvtimmen.

“Jag kände detsamma när jag smakade det.” En kvinna satt nära där Arzin stod och log lätt upp åt honom från nedan. “Vår värd har helt klart tröttnat på att ge oss den bättre…[Read more]

Istilwys log och förde även hon sin hand längst väggen där de gick, och såg upp mot månen. Den var underlig att se, även om hon sett den så många gånger genom sina drömmar. Hon insåg först nu däremot hur sällan hon varit upp på ytan. Det hade hänt, men aldrig längre än för att se ut över världen och uppskatta hur bra de hade det nere i mörkret.

“…[Read more]

Hulta såg på Sera medan de vandrade och lyssnade noga på vad hon sa, och även om hon inte höll med om att det var så vattentätt som Sera fick det att framstå, så valde hon att lämna ämnet bakom sig. Hon förstod hur tråkig hon var just nu, och insåg att hon nästan exklusivt lät rädslan av hennes syster styra hennes tankar. Det var en befogad rädsl…[Read more]

Kamilla slöt sin näve strängt, lädret knarrande av hur påfrestande det var. Hon lyssnade på adelsmannen tala, och för varje passerande ord så hårdnade hennes kropp ytterligare i reaktion, för det han sa vände hennes känslor ut-och-in. Hennes karaktäristiska lugn började rinna av henne, och den tyglade riddar-lika kvinnan började känna hennes r…[Read more]

Sättet hon talade på hade alltid förvirrat Ziyaté något, samtidigt som det också roade henne. Det lät som nonsens men mörkeralvinnan visste bättre och log svagt över det hela. Ett löfte om stordåd och lycka, det var aldrig fel. Vägen dit skulle förstås ha många törnar, men i slutet var det en ros.

“Mörkrets trygghet finns i skuggorna, min vä…[Read more]

Luka, tillrufsad och förvirrad hoppade nästan ur skorna då en röst plötsligt nådde honom från sidan vilket fick honom att spärra upp ögonen och instinktivt hoppa bakåt från kvinnan. Det jobbiga var dock att han redan stod vid väggen och hoppade rakt in i dess fasad med en duns och föll nästan handlöst ner på marken igen, men bara nästan. Med en…[Read more]

Nog för han var tanig, men han var tyngre än vad hon trodde. Inte för att Ranghildr skulle erkänna det och knuffade honom en gång på axeln så han hoppade lite fram och tillbaka för att få ett bättre grepp om honom.

“Hem, eller till Sätet om man ska vara ordagrann” sa hon med ett litet leende och såg framför sig taken hade börjat synas allt me…[Read more]

“Jag såg tillbaka på den resa vi har haft denna morgon i mitt hem, och under mina fjärran tankars tid hade jag fått en spindel i min hand, och genom dess ögon kunde framtiden finnas. Den var inte min att se, men jag önskades veta av något främmande inflytande att där fanns en framtid värd att betrakta.” Hon log och placerade en hand på Ziyatés ax…[Read more]

Lite förvånad över att hon var där tidigt, kunde hon inte rå för att ge ifrån sig ett nästan kraxande skratt och höjde på ena ögonbrynet samtidigt som hon godtog hennes hjälp att dras upp. Nästan som ett handslag, hennes hand var lite hårdare kring Istilwys, nästan som i en utmaning mot henne.

“Leve Lloth, all seger är hennes förstjänst.” in…[Read more]

Istilwys var sällan tidig, hon hade för många projekt och aktiviteter hon ville utföra innan nästa sak. Senaste tiden hade hon haft så otroligt tydliga drömmar om andras liv, alltid olika personers liv, och kom ihåg dem i detalj. Hon hade däremot ingen kontroll över drömmarna, eller någon insikt i vilka dessa personer hon drömde om var. Men det…[Read more]

Luka tittade runt omkring sig och kände den förbryllande känslan av att hans ansikte torkade vilket var en både skrämmande och utmanande känsla för någon som ALDRIG varit torr förut. Han vände sig om mot Vésvia och såg fascinerat på henne innan han simmade efter och drog sig upp på den solvarma, men blöta sanden. Fenan skimrade i solskenet ovan…[Read more]

“Förståeligt. I ensamhet brukar man behöva göra saker ensam.” sa hon med ett höjt ögonbryn. För hade han inte sagt att han hade rest ensam? Hon var lite fundersam över hur han hade fått de brutna revbenen och det gnagde lite över hur långsamt han rörde sig.

Han var tanig trots allt, han skulle nog inte känna allt för mycket mer än de hararna som…[Read more]

Ett bubblande skratt kom ifrån Sera. Nog lade hon märke till Hultas oro eller dåliga samvete men vägrade lite att ta in det. Hon hade aldrig tvingat henne att göra något och dessutom. Vad var det för fel att ha lite roligt?

“Och vem skulle tro dem? Varför skulle en kronprinsessa behöva sno pengar ifrån någon” sa hon med ett litet leende och…[Read more]